”Ska ni  till Lissabon? Då får ni inte missa Sintra”. De hade vi båda hört och läst. Vi avsatte en helgdag för ett besök i staden som är upptagen på Unesco’s världsarvlista. Vi tar tåget från den vackra stationen Rossio i centrala Lissabon och ca 40 minuter senare rullar vi in på den ännu charmigare stationen i Sintra. Lite dåligt pålästa om var vi ska ta vägen följer vi strömmen av folk mot centrum, men det visar sig att alla går åt olika håll.

 

 

Slottet Pena och den kringliggande parken var det vi visste att vi absolut ville se. Hur vi skulle ta oss dit hade vi inte koll på så vi vinkar till oss en Tuk-tuk och frågar om vi kan få skjuts upp till slottet. Den trevliga mannen bakom styret insisterar på att ta oss med på en guidad tur. Vi antar erbjudandet och puttrar omkring på berget Serra de Sintra och i byn Sintra i detta charmiga fordon. Stundtals får vi känslan av att vi måste hoppa av och skjuta på fordonet som har det väldigt jobbigt i de branta uppförsbackarna. Vi far hit och dit och stannar med jämna mellanrum och blir ombedda av kliva av och fotografera. Farbrorn noterar inte helt oväntat vårt fotointresse eftersom vi sitter med var sin Canon systemkamera i knät. Jag med vidvinkeln och Ylva med teleobjektivet. Vi kompletterar varandra bra!
På turen får vi bl a annat, över en mur på håll, se Monserratepalatset. Vi far förbi en mur och ett grå slottsliknande hus med tinnar och torn. Detta visar sig vara Quinta da Regaleira. Slott och park taget från sagornas värld. Tyvärr hann vi inte med att besöka stället, det får bli nästa gång. På den en och en halvtimme långa färden skådar vi diverse utsiktsplatser, trädgårdar och slott samtidigt som vi får berättat för oss lite historia kring Sintra och dess omgivningar.

 

Efter att ha skumpat omkring i en tuk-tuk i en och en halv timme kommer vi fram till Palacio Nacional da Pena. Vi har läst att man inte ska besöka Sintra på helger eller under sommarmånadena, det är då fullt med folk och köerna är oändliga, idag är det ”bara” massor med folk. Eftersom vi är här en måndag i mitten av april tar det bara fem minuter innan vi har biljetterna i handen till en kostnad av 14 EUR. Ett tips är att köpa biljetter på nätet så slipper man kön. Inne på området finns både caféer och restauranger.

Från början låg här ett kloster och i flera hundra år var det endast några munkar som höll till här. Klostret förstördes i den stora jordbävningen som drabbade Portugal 1755 då över 100 000 människor dog. Det moderna slottet som det ser ut idag är från mitten av 1800-talet och lät byggas av Ferdinand II som sommarbostad åt den kungliga familjen. Skaplig sommarstuga vill jag lova.

 

Jag har alltid fascinerats av slott. När jag var ca 10 år hade jag sparat ihop pengar till en borg i Lego. Den var gul och den gula färgen på slottet Pena gav mig lite flashbacks från min barndom. Jag blev som barn på nytt när vi knallade omkring överallt i och runt det mest fantastiska sagoslott jag någonsin har skådat. Vi letade motiv med våra kameror från alla vinklar och vrår, och det är minsann en hel del här. Tyvärr är det svårt att få till bra bilder med så många människor överallt. Vi styr i stället kosan i riktning mot the High cross, en utsiktspunkt som ligger några kilometer längre bort på berget. Efter några timmar i skogen och besök i Cameliaparken och Sjöarna dal återvänder vi till slottet. Där vi äter några mackor på caféet som har en fantastisk utsikt över nejden och Atlanten.

Nu har det mulnat till och dagen blivit till sen eftermiddag så folkmängden avtar och vi går ”all in” med fotograferingen. Här finns hur mycket så helst. Så mycket att vi helt glömmer av att vi även betalat entré till det andra fascinerande slottet på berget Castelo dos Mouros. När vi inser att vi inte kommer att hinna dit förrän de stänger fortsätter vi att jaga häftiga motiv på slottet Pena.

 

 

Vi går igenom de interiöra delarna av slottet och här varierar det verkligen. Mycket pråligt och en hel del ganska smaklösa ting har man samlat ihop i vissa rum medan andra är fantastiskt vackra. Utsikterna genom fönstren är enastående i hela slottet.

 

Parken med sin härliga mystik och frodiga grönska är stor. De många backarna gör promenaden här till ett bra träningspass. Ett pass väl värt ett besök. Vi tog oss hela vägen upp på berget till the High Cross varifrån vi har en vidunderlig utsikt över parken, slottet, havet och man kan en klar dag se ända till Lissabon. På väg tillbaka till slottet passerade vi grottor, gigantiska träd, en park med kameliaträd samt flera häftiga utsiktsplatser.

 

 

 

 

Efter ett antal timmar vid slottet och i parken passerar vi ut genom portarna, trötta i benen men nöjda med upplevelserna. Det tar inte en sekund innan vi blir erbjudna att åka bil till stationen. För 5 EUR får vi en hisnande färd genom de trånga gatorna nedför berget. Stundtals trodde vi inte att vi skulle överleva färden. Några minuter senare kliver vi, på skakiga ben, av från det öppna fordonet. Vi väljer att strosa runt i de centrala delarna av charmiga Sintra i väntan på nästa tåg tillbaka till Lissabon.

 

 

En dag med många intryck på näthinnan. Jag trodde att slottet Neuschwanstein var det häftigaste slottet i Europa men nu har jag bytt åsikt. Pena slår det Bayerska slottet, kanske inte med hästlängder, men med flera meter, Hmm?!

Lite nyfikna på hur de andra slotten och dess parken var är jag lite besviken på mina förstudier av Sintra. Hade gärna hunnit med lite mer om vi hade planerat dagen bättre. Men vi får helt enkelt en stor anledning att åka tillbaka. Hur som helst är vi väldigt nöjda upplevelserna och med bilderna från Sintra och dess omgivningar. Hoppas ni som läser den här bloggen tycker att bilderna är så bra att ni helt enkelt blir sugna på att besöka Sintra. Vårt råd. ÅK DIT!

Läs även om dagarna i Lissabon…