Bara 3 km från Abisko turiststation ligger forsen Kårsafallen. Idag går turen dit. Vi går på västra sidan av Abiskojokken och följer den väl utmärkta stigen till en början genom vacker fjällbjörkskog i stenig terräng. Efterhand hamnar vi i myrmark där vi tar oss fram på spänger som ibland ligger under vattennivån. Men med rätt utrustning på fötterna tar vi oss fram galant. Vi hör hur det brusar framför oss, det är forsen som sprider ljudet genom skogen.
Vandringen går till en början genom vacker tät fjällbjörkskog
Fjällbjörkarna breder ut sig
Kårsafallen
Solen lyser upp riset i den övrigt så mörka skogen
Kårsafallen forsar fram i full fart mellan klipporna innan den till slut förenas med Abiskojokken
Mjölkört och kråkbärsris klär kanten ner mot till forsen
Kaffet smakar gott i min nya kåsa
När mackorna och kaffet är på väg ner i magen, lämnar vi det fina fikastället vid jokken och fortsätter på andra sidan av forsen. Nu befinner vi oss i en praktfull tallskog, en stor kontrast till all björkskog vi vandrat igenom. Vi ser tydliga spår av älg men går bet när vi hoppas på att få skåda skogens konung i Nationalparken.
Jag lyckades dock vid ett tillfälle få syn på en havsörn, något ornitologen i sällskapet var lite avundssjuk på, tror jag.
Vridna träd bildar naturliga konstverk
En ståtlig tall reser sig mot den spektakulära himlen
Tallarna breder ut sig längs marken
Claes sitter och njuter av att vara där han trivs allra bäst, i naturen. Här vid Kårsafallen.
En Linnea visar stolt upp sig omgiven av ris
Idag är första dagen som knotten visar upp sig lite för mycket. När jag häller i mig hallonsoppan har jag sällskap av ganska många flygfän, men man får se dem som ett proteintillskott och så är det problemet borta.
Kul med en ornitolog i sällskapet, då får man lära sig en hel del när man är ute i naturen. ”Titta en talltita” sa jag och fick medhåll från experten. Nöjd med min träff, undrar jag hur man ser skillnad på talltita och entita. Jag får då förklarat för mig att…hmm, hur var det nu igen. Skit också, jag har ju redan glömt bort nu när jag sitter hemma och bloggar. Nåja, det var kul att veta en stund i alla fall.
En fotograf på var sida av forsen. Man undrar ju hur hans bilder blev.
Abisko kanjon i kvällsljus. En av Sveriges mest spektakulära vyer
En ensam björkgren hänger sig ut över Abiskojokkens vilda fors
Sista biten på tillbakavägen följer vi Abiskojokken i vackert eftermiddagsljus.
Flera fina fikaraster, många fotostop och en och annan närstudie i växtriket, fyra timmar efter att vi gett oss av är vi tillbaka vid Turiststationen i Abisko. Den här vandringen till Kårsafallen var en mycket trevlig tur med vacker natur och många fina utsiktsplatser ut över Nationalparken.
Vill du se fler av vår vandringar i Abisko Nationalpark.