Reseberättelse om att bila i norra Europa – Första delen genom Danmark
Wow, säger Ylva och jag samtidigt när vi blickar ut över södra delarna av Själland. Efter en härlig promenad på en träramp i vacker skogsmiljö på en knapp kilometer öppnar skogen upp sig och detta arkitektoriska mästerverk visar sig. Som en spiral slingrar fortsättningen av trärampen uppåt i 650 m och väl uppe får vi en häpnadsväckande utsikt. Man kan till och med se Turning Torso i Malmö vid klart väder.
Danmarks nya attraktion, Skovtårn
Vi har tagit oss upp i den spektakulära nya danska attraktionen Skovtårn. Den ligger intill motorvägen E47 nära Haslev på Själland i klättrings- och äventyrsparken Camp Adventure. För den äventyrslystna finns många aktiviteter här att roa sig med i trätopparna. Det är även ett utmärkt utflyktsmål om man bara vill ha en stillsam promenad med en avslutande vacker utsikt, eller kombinera detta med ett intresse att fotografera arkitektur. Oavsett vilket, ett perfekt stopp när man vill röra på benen efter att ha suttit stilla i bilen lite för länge. Det är nämligen så vi reser, vi vill göra många stopp och se saker längs vägen. Så häng med på vår resa genom norra Europa via Tyskland, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Detta var dock inte vårt första stopp på resan och absolut inte det sista…
650 meter runt runt och till slut en fantastisk utsikt
Läckra motiv längs vägen upp
Konstmuseet Louisiana
Vi valde att åka färjan Helsingborg-Helsingør och strax efter att gått iland på dansk mark svänger vi av stora vägen och siktar in oss på Louisiana, danmarks världsberömda konstmuseum. Ett nödvändigt besök om man är konstintresserad men intressant även för de som inte är så intresserade av konst. Här var det svårt att hitta en ledig plats för bilen trots att vi var på plats tidig förmiddag, så vi ställde vår Toyota vid tågstationen ca 1 km därifrån. Museet ligger naturskönt vid Öresund och har gjort sedan 1958. Idag får vi se utställning blandat med andra Pipilotti Rist och den ständiga installationen Gleaming Lights of the Souls av den japanska konstnären Yayui Kusama. Vi passade på att njuta av den mycket prisvärda och smakfulla buffén i läcker miljö.
Louisiana i skön konstmiljö
Efter en heldag i Danmark tar in på vårt förbokade rum på Otel Våbenstad längs E47 bara en kvarts bilfärd norr om Rødby. Kommande boenden under resan bokade vi samma dag, via booking.com. En smidigt sätt och det var aldrig några problem att hitta boenden för oss två.
Morgonen därpå tar vi färjan över till Puttgarden. Det går att spara pengar om man bokar båda färjorna för överfart samma dag och även gör detta online. Se priser
Fler tips på se och göra i Danmark
Här kommer några ytterligare tips på att se och göra i Danmark, sådant som vi inte hann med att besöka just på denna resa, men som absolut bör besökas när man semestrar i vårt grannland.
Köpenhamn – Här finns ju så mycket mer att se än bara Nyhavn
Den Gamle by – Friluftsmuseet i Århus
Roskilde. Bilden är från domkyrkan
Skagen – Danmarks nordligaste stad
Råbjerg Mile – Europas största vandrande öken. Ligger några mil söder om Skagen.
Grenen i Skagen – med ena foten i Kattegatt och den andra i Skagerack. Så långt norrut du kan komma i Danmark
Besöka en av Danmarks härliga nästan oändligt långa sandstränder. Man kan och får åka bil på flera av dom.
Åka lite vilse på landsbygden och upptäcka skönheter som denna.
Møns Klint på ön Møn, med sina över hundra meter höga kritklippor.
På Själlands östra kust ligger Stevns Klint som inte är lika hög som Klinten på Møn, men ändå väl värt ett besök.
Vi undrar: Kan man resa i Nederländerna utan att bli våt om fötterna och hur mycket god mat och dryck finns det i Brygge egentligen? Läs om fortsättningen…
”Snälla, kan inte du ta några fina porträttbilder av mig” säger min fru en dag.
Hon, Ylva Jonsson skapar fantastiska skulpturer i metallnät och ville ha hjälp att förädla sin websida och instagramkonto. Då passar det ju bäst med en snygg porträttbild. Klart man hjälper till. Själv blev jag väldigt nöjd och det blev många av Ylvas följare också…
Mäktiga färger när hösten visar sig från sin allra bästa sida. En magisk morgon på Östgötaslätten…
Vill du se fler vackra bilder från vårt land, kolla in mitt bildspel på YouTube
Bilkyrkogården, Kyrkö Mosse utanför Ryd i Tingsryds kommun i södra Småland.
Åke Danielsson (1914-2000), eller Åke på Myren som han kallades, ägnade sig åt torvbrytning på mossen innan han började med denna bilskrot i slutet av 1940-talet. Det fanns anmälningar om att läckande tunnor har funnits på området, som kom att domineras av bilvrak av äldre modell. Under slutet av 90-talet skulle bilarna ha transporterats bort, men p g a dåliga väderförhållande skedde ej någon borttransport.
Bilarna blev kvar i skogen.
Idag övergivna, sönderrostade, mossbeklädda. Bilar som har blivit övertagna av naturen, står spridda bland träden vid denna småländska mosse. Skrotiga bilar som har blivit konstverk. Skroten är nu skyddad under ett 49-årigt bygglov.
Jag har haft en utställning på Galleri Rådhuset i Söderköping med bilder från bilskroten. Här nedan ser du dem plus ytterligare bilder jag tog en magisk eftermiddag i oktober.
Bilskroten i Ryd
Ej i trafik
Röda faran
2:a på besiktningen
Miljöbil
Hungrig?
Efter ett reportage om mig i Norrköpings tidningar och Östgöta correspondenden fick man i Söderköpings konstförening upp ögonen för mig och mitt fotograferande. Min fru Ylva Jonsson som skapar fantastiska skulpturer i metallnät skulle ställa ut i Söderköping. Den andra konstnären som skulle ställa ut tvingades lämna återbud p g a sjukdom, och då blev det plats över till mig. Här valde jag flertalet bilder från denna fantastiska plats, Kyrkö mosse.
Missa inte att gå in och kika på Ylvas skulpturer
Utställning med Söderköpings konstförening i Rådhuset, feb-mars 2019, ihop med Yamenvisst!
Nu är det min tur. Jag går med försiktiga steg ut på klippavsatsen som på ett märkligt sätt sticker ut från berget. Jag stannar till några meter från kanten och vågar mig på att titta ner. Det är högt, rysligt högt. 700 meter längre ner ser jag det mörkblå vattnet i Ringeldalssjön och på båda sidor om vattnet reser sig de mäktiga bergssidorna. Jag vänder mig om och tittar upp mot den amerikanske killen som tidigare stod före mig i kön som nu har min kompaktkamera. Han trycker av några bilder. Jag poserar med först armarna kors, sedan armarna i luften, vänder mig sedan bort och gör likadant åt andra hållet. För det är så man gör, när man står där på en av de märkligaste och häftigaste klippavsatser som finns, hittar coola poser som man sedan publicerar på social media.
Detta var det coolaste jag kunde hitta på #Trolltunga
Jag går tillbaka de ca 10 stegen till ”fast” mark och önskar nästa person i kön lycka till. Hon har precis som jag väntat i ungefär en halvtimme på att få bli fotograferad på Trolltunga. Det tog ca 3,5 timme för mig att gå de 14 kilometrarna med en höjdskillnad på ca 900 m. Det var absolut värt det.
Vill du läsa om min vandring till Trolltunga, läs då vidare här nedan. Funderar du själv på att vandra till Trolltunga och vill ha lite tips och information – klicka här…
Min vandring till Trolltunga
En smula sömniga lämnar vi vår Hytte på Hildal Camping vid 04:45. Vi styr norrut förbi Odda och svänger av väg 13 vid Tyssedal där det är skyltat Trolltunga. Vägen slingrar sig genom samhället förbi en första parkering och fortsätter på en ännu smalare och slingrigare väg där man tvingas backa om man möter fordon på fel ställe. Vår Toyota ställer vi på parkeringen vid Skjeggedal och betalar de 500 NOK som det kostar att stå ett dygn. Det står redan 5 bilar i kön vid bommen som öppnar kl 06:00. De köar till den nya vägen som gör att man sparar 2×4 km i vandring och ca 400 i höjdmeter men jag vill inte vänta och vill gärna göra hela vandringen på 28 km.
Ylva är tveksam till att hon klarar av hela vandringen så hon börjar lite försiktigt att lunka uppför backen och med förhoppning av att i alla fall få en glimt av vacker utsikt från berget medan jag vandrar fram och tillbaka till Trolltunga. Eftersom det inte finns någon mobiltäckning uppe på berget bestämmer vi att vi ses vid parkeringen i någon gång i eftermiddag. Vid parkeringen finns en något innehållsfattig outlet och en kiosk som serverar enklare mat och dryck.
Jag snörar på mig kängorna och börjar vandringen vid parkeringen i Skjeggedal och går de 4 kilometrarna på den nygjorda asfalterade vägen. Det är lätt att gå på asfalterad väg fast inte så kul, men definitivt pulshöjande.
Här kan man se hur högt och långt det är till Trolltunga
Karta till Trolltunga
Den nya vägen byggdes 2017 och leder till den översta parkeringen med 30 platser.
När man passerar denna skylt har man klarat av den nya asfalterade vägen och drygt 400 höjdmeter.
Jag hinner upp till slutet av backen innan första bilen har tagit sig genom bommen och uppför vägen. Jag torkar bort några svettdroppar från pannan och sätter mig ner på en sten. Med den nya asfalterade vägen avklarad stannar jag till för en lättare frukostpaus. De morgonpigga människorna som jag passerade i backen upp, går nu om mig när jag sitter och njuter av den tidiga morgonluften. Vi hälsar glatt på varandra igen. Stämningen på berget är god även så här tidigt på morgonen. Det är ju en mil och 500 höjdmeter kvar och eftersom prognosen på yr.no visar på regn framåt förmiddagen är det bara att slänga på sig ryggsäcken och knalla vidare. Man vill ju inte bli fotograferad i regnoväder på Trolltunga.
Undrar förresten hur det går för Ylva uppför backen?
Här brukar det nog rinna mer vatten men denna sommar här ju varit väldigt torr så det var endast små rännilar som strök nerför berget.
Man passerar några norska stugor första biten efter backen. Sedan ser man inte ett enda hus på hela vägen, förutom de 2 rescue cabins som är utplacerade.
Delar av leden är byggd med stora stenar som en trappa
Den svala brisen på berget svalkar skönt när vandringen fortsätter ganska brant stigande och nu börjar men förstå varför leden är markerad som svart. Denna utflykt är inte för den ovane. Längs vägen ser jag ändå en och annan som har jeans och gympaskor på sig, endast bärandes en vattenflaska – på en vandring som beräknas ta 10 – 12 timmar! Själv har jag fyllt ryggsäcken med bland annat dricka, mackor, frukt och snacks beståendes av choklad och nötter. Dessutom har jag packat ner extra underställ, fleecetröja, mössa och regnkläder. Det är ju svårt att veta hur mycket kläder det går åt.
Det är bara ca 15 grader när jag börjar vandringen på morgonen, men det räcker gott med shorts och T-shirt eftersom den första stigningen gör att jag snabbt bli väldigt varm. Dock behöver man inte släpa på så mycket vatten för med jämna mellanrum rinner det bäckar med friskt vatten som naturen bjuder på. Som liten fick man ju lära sig att endast dricka vatten som är i rörelse och det gäller även i de norska bergen.
När den här skylten dyker upp har vi gått mer än halvvägs till klippan…
Ett par som passar på att njuta av att läsa att de har avverkat mer än hälften av vandringen
Man hör många olika språk från de människor som man passerar eller blir passerad av. Det känns som att hela världen är representerad på de norska bergen.
Den tydligt markerade leden löper vidare på ganska ojämn mark där benen ibland måste lyftas ordentligt för att man ska kunna ta sig över eller runt de stora stenarna. Tur att jag har tränat i trappmaskinen på gymmet under våren! På vissa sträckor har man byggt trappor av stora platta stenar och helt plötsligt dyker det upp en grävmaskin på berget som ska göra det enklare för alla som vill ta sig an denna mycket populära vandring.
Det sägs att för 10 år sedan gick färre än 1000 personer till Trolltunga. 2018 väntas över 100 000 människor göra vandringen. Det är ganska imponerande med tanke på hur krävande denna tur är.
Trots att vår vandring börjar tidigt på morgonen är man aldrig långt ifrån andra människor. Det är en strid ström hela tiden.
Efter ca 1 mils vandring ser jag den djupblå färgen från Ringedalsvatnet 700 meter nedanför oss. Den spektakulära vyn följer mig då och då resten av vandringen. På vissa ställen är det halt och brant och man får ta hjälp av rep. Den otränade kan nog få sig en utmaning vid vissa passager.
Längs vägen ser vi några som tältar och det visar sig vara ännu fler som tältar vid Trolltunga.
Schysst ställe att campa på
Jag fick erfara hur nyckfullt det kan vara på berget. Med endast ett par km kvar till slutmålet tittar jag ut över de majestätiska vyerna och ser hur molnen klättrar längs bergskanten. Till en början fascineras jag av naturens förändringar innan jag inser att det inte är ett litet moln som bara vill slicka kanten. Helt plötsligt är hela berget insvept i en grå massa som molnet bildat och jag ser knappt 15 meter framför mig. Jag börjar misströsta och tänker att det inte längre är möjligt att ta sig fram till Trollunga. Jag fortsätter ändå genom dimman och efter några minuter har molnet skingrat sig och sikten är återigen magisk. Det ihop med en näve nötblandning ger mig ny energi att fortsätta.
Efter ca 3,5 timmar kommer jag till slut fram till den episka klippan. Klippan som jag i många år funderat på att vandra till. I år kände jag mig mogen att ta steget, eller rättare sagt stegen – 44 552 (fram och tillbaka enligt appen i telefonen). Synd att Ylva inte är med mig och delar upplevelsen. Undrar förresten vad hon gör nu? Väntar hon vid parkeringen?
Jag har hört att väntan på att få beträda Trolltunga kan vara flera timmar så jag ställer mig direkt i kön och det visar sig vara en överdrift, i alla fall idag. I kön är stämningen god och jag pratar med Max and Chou från USA som även har hunnit med Preikestolen och Kjeragbolten på sin norgeresa. Många vill uppleva dessa 3 vandringar och framförallt få så bra bilder som möjligt när man poserar längst ut. Chou hjälper till att ta några bilder på mig när jag står där ute på klippan. Det är inte alls så farligt som det ser ut på bilderna. Klippan är ganska stor så svindelkänslan infinner sig aldrig. Dock är det många som inte verkar ha någon respekt för höjden alls. De springer fram och tillbaka bara någon meter ifrån stupen.
Förra året var det en dödsolycka på Trolltunga. En tjej halkade och föll handlöst ner. Danger zone attention-skylten behövs nog men många ignorerar den och sitter och dinglar med benen på kanten.
När den här skylten dök upp får man lite nya krafter att streta på den sista biten.
Kön till Trolltunga, idag var den ca 30 min när jag var där kl 9-10
Kaxig posering på trolltunga. Ja, det är jag på bilden!
Efter en stund fotograferande på de andra människor som kliver ut på Trolltunga, är det så dags för lite välförtjänt lunch, fast klockan inte hunnit bli 10.
Många par vill förevigas ute på klippan
Posering på Trolltunga, fotografering, matsäck, vila. Check på dessa.
Efter drygt en timme vid Trolltunga tycker jag det börjar bli dags att vandra tillbaka till parkeringen och berätta för min fru hur det var där uppe. Jag hinner inte gå mer än några meter förrän jag ser en mycket trött men lycklig kvinna. Det är Ylva. Med en stor gnutta envishet och vilja har min fru stretat på i sitt eget tempo och till slut nått målet. Efter en stunds kramande gör vi om samma procedur. Posering vid Trolltunga, fotografering, matsäck, vila.
Ylva i en annan vinkel
Motiven skiftar i takt med att vädret ändras
Missa inte att gå de extra hundra metrarna förbi Trolltunga. Här är det mycket lugnare och utsikten är än mer häpnadsväckande. Perfekt för att avnjuta matsäcken. Ytterligare någon km bort finns även en Preikestol om man vill och orkar.
Bara några meter till och bakom kullen och alla andra människor kan man i lugn och ro sitta och njuta av matsäcken och den magiska utsikten
Poserar lite på väg hem också
Eftersom stor del av vandringen går på berg, alltså hårt underlag känns det i fötter och knän när man vänder hemåt. Vi (ja, vi går naturligtvis ihop hela vägen tillbaka) passerar många som haltar när de vandrar tillbaka till parkeringen. I vanliga fall brukar det gå fortare att ta sig nerför berget men inte denna gång. Knän och fötter värker så vilopauserna de sista kilometrarna blir tätare och längre. Då kan det kännas bra att man har lite snacks kvar i ryggsäcken, det lindrar smärtan i alla fall lite grann.
Korven i kiosken vad väldigt god när vi till slut återvänder till parkeringen. Vi rullar nedför berget och njuter av utsikten mot Hardangerfjorden och en halvtimme senare är vi tillbaka vid vår Hytte på Hildal Camping.
Vår tur denna gång till vårt sagolikt vackra grannland gick längs sydkusten och Norges sydligaste udde Lindesnes. Vi fortsätter längs kusten, badar vid fantastiska sandstränder, njuter av en av Norges Nationella turistvägar, sedan norrut via Stavanger och Bergen för att ta av österut inåt landet. Vi bor i hytter och tält i 5 dagar kring Hardengarfjorden men vackra vandringar och bilturer. Vi hann även med en avstickare till Lysefjorden och Kjeragbolten innan vi styrde kosan mot Oslo.
