av mats.jonsson.foto@gmail.com | maj 16, 2018 | naturbloggen
Målet är att besöka minst en Svensk Nationalpark per år. Förra året upplevde vi två av Sveriges just nu 29 Nationalparker: Abiskos skiftande fjällnatur i norr och skånska Söderåses majestätiska dalgång i brinnande höstfärger. Denna gång styrde vi kosan söderut och landar på Småländska höglandet och Store Mosse. Store Mosse är en bit av norrland mitt i Småland och med sina nästan 80 km2 är det södra Sveriges största mosse. Snöra på kängorna och häng med de över 12 kilometrarna runt Kävsjön, men se till att hålla dig på spängerna, annars blir du blöt om fötterna eller kanske hela du…
Många km spänger och tydligt markerade leder i skogen runt Kävsjön
Kävsjön runt går mest genom skog
Vi har övernattat i Hillerstorp och rullar in i Store Mosse från nordväst på vägen som går rakt igenom Nationalparken. Ganska snart kommer vi fram till naturum och eftersom vi är på plats tidigt på morgonen har Naturum ännu inte öppet så vi börjar vandringen runt Kävsjön. Småfåglarna är dock vakna och sjunger för full hals när vi går i den blandade löv och barrskogen. Vi har fullt upp att följa och lyssna på fåglarna. Kikare och kameran med teleobjektivet används flitigt. Likaså appen med alla fåglarna i. Tempot är inte så högt men det gör inget, vi har ju hela dagen på oss och regnet ska inte dra in förrän sen eftermiddag.
Första fågeltornet är lite av en besvikelse, några svanar och måsar syns på håll annars inte så spännande från sjön. En ganska kall vind biter i kinderna vilket och gör att fåglarna ljud dränks av suset från vinden, men vi vandrar vidare med gott mod och försöker hitta en bra plats för frukost.
Ett av många från stormen Gudruns nedfallna träd får fungera som bänkar och blir ett utmärkt frukostställe denna morgon. Solen har börjat titta fram mellan molnen och dess strålar värmer försiktigt i den annars svala morgonluften. Kaffet smakar aldrig så gott som det gör när man får njuta av det till frukost under en utflykt i vår vackra natur. Får man samtidigt höra sången från trädpiplärkan och lövsångaren blir upplevelsen ännu starkare…
Fågeltornet vid västra änden av Kävsjön, inte så mycket aktivitet idag.
Det syrefattiga sumpvattnet ger inte mycket näring åt växterna så martallarna får kämpa frenetiskt för att nå över 2 meter
Eftersom vi är på plats mitt under häckningssäsongen och Store Mosse är ett Fågelskyddsområde innebär det att vi inte kommer ut på Stora Gungflyet. Ett gungfly består av en rotfilt som delvis flyter på vattnet, missar man och trampar bredvid hamnar man i det kalla vattnet som på vissa håll kan vara flera meter djupt. Du kan låna snöskor och vandra över den spännande mossen. Vi får hålla till godo med de nästan 4 mil av leder som finns i Nationalparken och när vi går på mossen håller vi oss på spängerna.
Fågeltornet vid Naturum vid Kävsjön
Utsikt från fågeltornet vid Naturum. Kävsjön skymtar borta till höger
De har trevlig människorna vi träffade är inte på väg för att campa eller grilla, de ska till fågeltornet vid södra Svanö
Man kan boka och bo i Södra Svänö mitt i Nationalparken.
Vill man känna känslan att vakna upp mitt i Nationalparken går det alldeles utmärkt att boka en av de 2 stugorna som finns i var sin ände. Vill du bo över i Södra Svänö eller Lövö går det bra att boka online på Svenska turistföreningens hemsida, eller kontakta naturum.
Vi väljer att ta en kortare paus i den sköna miljön vid Södra Svänö innan vi styr kosan mot fågeltornet. På vägen stöter vi på fyra andra fågelskådare som också vill hitta nya fynd och vid fågeltornet delar de gladeligen med sig av sina kunskaper om de fåglar vi ser. Vi är ju nybörjare inom området och har sagt att vi ska nå 100 arter innan midsommar. De 75 vi hade med oss till mossen blir närmare 90 innan vi lämnar nationalparken. Från fågeltornet skådar vi bl a grönbena, rödbena, skedand, kricka, brushane och helt plötsligt dyker en stenfalk upp men det försvinner lika fort som den dök upp. Med våra nya fynd promenerar vi nöjt vidare ömsom på mossen ömsom i barrskog och passerar Hanö gravfält, spår från forna tider.
Innan vi har gått runt sjön har vi även hunnit med att lyssna till ängspiplärkans vackra drill samt högt uppe i skyn skådat fiskgjusen. Precis enligt prognosen så börjar det regna, men vi hinner in i Naturum innan himlen öppnar sig med Tor frenetiskt bankandes på sin hammare.
Nationalpark-Stjärnan av guld placerad mellan Naturum och fågeltornet
Väl inne i Naturum ombes vi ta av oss våra leriga kängor och byta dem mot färgglada filttofflor. Vi myser omkring i dessa som om det vore ett vardagsrum och tittar på och läser om allt om mossen, på detta charmiga Naturum. Utanför byggnaden matas småfåglar och vi blir underhållna av den febrila aktivitet som råder innan vi drar oss tillbaka nöjda med dagens upplevelser.
En mysigt och hemtrevligt Naturum. Här bjuds man på kaffe
Naturum ligger skyddat i skogsbrynet.
Bra möjligheter att skåda ut över mossen från Naturum
Andra morgonen beger vi oss söderut för att se vad Lövö bjuder oss på. På den lilla skogsvägen står en tjädertupp och breder ut sin vackra fjäderprakt och på vägen tillbaka en stund senare får vi även bekanta oss med fru tjäder. Väl framme vid fågeltornet skådar vi ut över ett landskap som inte alls känns som att det hör hemma i Småland utan snarare i norra delen av landet.
Det skvätter om rådjuret som skuttar fram i den svårbemästrade mossen. Vi ser även några tranor och lyssnar till småfåglarnas vårliga sång annars är det ganska försiktigt med aktivitet denna soliga förmiddag i början på maj.
Bra att det fanns spänger på Store Mosse
Ylva spanar ut över Store Mosse från Lövö fågeltorn
Lövö i södra delen av Store Mosse
De små martallarna försöker härda ut i det syrefattiga sumpvattnet
Fåglar i Store Mosse
Som ganska nyblivna fågelskådare var det jättekul att kunna kryssa för flera nya arter i vår app. Sjöfåglarna höll sig på långt avstånd från oss och eftersom det är fågelskyddsområde kan man inte komma så nära alla gånger och rovfåglarna cirkulerade högt uppe i skyn. Dock kunde vi få närkontakt med några av våra fina småfåglar vi har i skogen. Här kommer ett axplock:
Trädkrypare
Rödhake
Bofink
Grönsiska
Strax söder om Naturum längs grusvägen Kittlakull finns ett örngömsle där man matar rovfåglar med 100 kg fläskkött/vecka. Detta sker endast under november till mars så vi såg inga örnar vid matplatsen 400 meter bort men det var kul att sitta och trycka i gömslet och man kan förstå spänningen när det dyker upp en rovfågel. Vi fick hålla till godo med en liten tofsmes i tallen framför oss. En annan gång stannar vi till och hoppas på örnar. Vill man sitta hemma vid datorn och beskåda dem kan man kika på webbkameran.
En tofsmes var den enda fågel vi såg från örngömslet i skymningen. Den ser inte ut som en rovfågel…
Karta över Store Mosse Nationalpark
Vi har många anledningar att åka tillbaka för vi är nyfikna på vad Store Mosse visar upp under de övriga årstiderna. Under sommaren blommar de många orkidéer som växer i mossen och i slutet av årstiden kan man ge sig ut på gungflyet med snöskor. Under snörika vintrar spåras det upp för skidåkning, nästan helt utan backar. Urfordring av rovfåglar sker även under perioden november till mars. Är du också intresserad av aktiviteterna i den Nationalpark som hade största ökningen av antal besökare 2017, se här.
Undrar vilken som blir nästa Nationalpark som vi kommer att besöka. Då har det förmodligen tillkommet ytterligare en, nämnligen Åsnens Nationalpark i Småland.
av mats.jonsson.foto@gmail.com | mar 29, 2018 | resebloggen, Seychellerna
”Ett akvarium” utbrister Ylva när hon står på piren i hamnen och tittar ner i det klara vattnet. Hundratals fiskar i alla regnbågens färger simmar lugnt omkring i den klara vattnet. De verkar hälsa oss välkomna till Seychellerna.
Båten Cat Cocos tog oss från Mahe till Praslin
Efter ett dygn på resande fot, med mellanlandningar i Amsterdam och Dubai, tog vår jumbojet mark på den lilla, lilla flygplatsen på ön Mahe i världens minsta huvudstad Victoria. Planet var definitivt större än hela terminalbyggnaden. Den långsamma kön i passkontrollen kändes lite frustrerande då vi gärna ville hinna med den båt som skulle ta oss till den näst största av Seychellernas öar, Praslin.
Båten har 3 avgångar/dag och en ny väntan på 6 timmar var vad som stod till buds om vi missade den närmsta avgången. (se tidtabell på Cat Cocos) Till slut fick vi visa upp våra pass och välkomnades till Seychellerna. En taxi tog oss snabbt till färjeläget och biljettlösa var vi på plats 10 min innan båten skulle avgå.
”Don’t worry, the boat won’t leave without you” sa kvinnan bakom luckan, i den varma och trånga lokalen där biljetterna såldes i hamnen. Det gick inte speciellt fort här heller. Vi tog kvinnan på orden, slutade fixera oss på klockslag och tider och slappnade av precis som ö-borna själva verkade göra. En behaglig känsla av ”det ordnar sig” och ”glöm tidtabellen – vi åker när alla är ombord” infann sig. Väl ombord på båten, trötta efter en lång resa, spanade vi ut över relingen på båten när helt plötsligt ett par flygfiskar kom farandes strax ovanför vattenytan. Upplevelsen ger ny energi och vi njuter i fulla drag av båtfärden mot Praslin.
Vår palm på stranden Anse Volbert. Utsikten från vårt boende under sju dagar.
Trötta och hungriga ville vi gärna ta oss till vårt rum så snart som möjligt för att byta långbyxorna mot badbyxor. Den trevlige och pratglada taxichauffören tar oss till hotellet, via både bankomat och livsmedelsaffär. Livsmedel kanske var att ta i, det var mest snacks och läsk, men lite ätbart införskaffades.
Vår bungalow närs stranden Anse Volbert
När vi anländer till Hotel Cote d’Or Club tackar vi ja när vi får frågan om vi önskar äta lunch här. Vi visas till vår bungalow och tror knappt våra ögon när vi ser hur vacker stranden är. Läget på vår bungalow vid stranden Anse Volbert eller Cote d’Or som den också heter kan inte vara bättre. Efter ett underbart dopp i det 28 grader varma vattnet går vi till restaurangen. Vi blir hänvisade till ett bord…på stranden…under en palm. Kan det bli bättre än så här? En liten illgrön ödla gör oss sällskap i väntan på maten. Vi njuter av det fantastiskt goda italienska köket som bjuds och konstaterar gemensamt att här kommer vi nog att trivas under den vecka vi ska bo på den här ön.
Den här underbart vackra vyn mot stranden Anse Volbert mötte oss varje dag
Vi skyddar oss mot solen i vår strandkoja under palmerna på vackra Anse Lazio
Anse Lazio – världens vackraste strand
Med fötterna i den heta och fuktiga sanden ser vi oss omkring när vi gör vårt första besök på en av alla paradisstränder på Seychellerna (förutom den vi bor vid förstås…). Vid en första anblick ser stranden tom ut. Konstigt,var är alla människor? Det är så varmt att det knappt går att vara i solen så folk har gömt sig under palmbladen eller står med endast huvudet ovanför ytan av det turkosa vattnet. Vi gör iordning en plats i sanden under några palmer. Det känns som att vi har byggt oss en liten koja med fantastisk utsikt ut över en magiskt vacker strand med så där turkost vatten som man bara tror finns i resebroschyrer. En magisk plats! Här skulle det hända grejer senare under veckan, visade det sig. Men det får du läsa om lite längre fram…
Under våra dagar på Seychellerna ser vi inte en enda försäljare som går omkring på stranden och pockar på uppmärksamhet. Skönt! Ska man äta eller dricka måste man ta med eget, eller som man kan göra här, gå till den trevlig restaurangen Le Chevalier som ligger i anslutning till stranden Anse Lazio.
Det 28-gradiga vattnet svalkar inte jättemycket i värmen, men är underbart är plaska i…
En kokosnöt som har spolats upp förgyller Anse Lazio
De många palmerna bidrar till att Anse Lazio anses som en av de vackraste stränderna i världen
Våra tio dagar på Seychellerna bjöd definitivt på det vi kommit hit för att uppleva, plus lite till. Turkost vatten som sköljer över de mjukt formade granitklipporna vackert ”placerade” på de vita stränderna, palmer som vajar högt upp i luften eller släpar sina vackra blad i sanden. Jättesköldpaddor, ödlor, gigantiska fladdermöss och tusentals färggranna fiskar är några av de djur vi fick möta på nära håll. Strålande solnedgångar, cykelturer, gästvänlighet och väldigt god mat kan ni också läsa om i dessa blogginlägg som jag har delat upp i 3 med början på ön Praslin. Välkommen till bloggen – följ med oss på äventyr!
Seychellerna är en ögrupp bestående av 115 öar mitt ute i Indiska oceanen, en bra bit utanför Afrikas östra kust, strax söder om ekvatorn. Öarna är inte bara kända för det jag räknade upp här, utan även känt för oss svenskar för att prinsessan Madeleine med maken Chris O’Neill firade sin bröllopsresa på en av de finaste öarna.
Bästa tiden att packa ner badbyxorna och snorkeln för att flyga hit är mellan oktober och april. Väljer man andra delen av året bör man även ta med sig paraplyet. Långkalsongerna kan dock ligga kvar i garderoben oavsett när man åker då medeldagstemperaturen ligger runt 30 grader under högsäsong, några grader svalare under regnsäsongen.
Man klarar sig utmärkt med engelska här men de flesta pratar även franska och kreolska.
Anse Volberts kritvita sand
Utsikten från vår bungalow, längst ner i raden längs stranden, är som ögongodis. Vi konstaterar ganska snart att vi inte hör till dem som gärna ligger stilla i solstolarna så utflykterna blir många under de sju dagarna vi bodde på ön Praslin.
Vy från vår bungalow vid Anse Volbert
Den här lilla rackaren gjorde oss sällskap vid lunchen
Byn Anse Volbert Village. Här finns souvenirbutiker, restauranger, hotell, matvarubutiker och klädaffärer.
Fiskelycka! Två grabbar som stolt visar upp sin fångst.
En palm att stötta sig mot behövs när man gått längs hela den 2,5 km långa stranden Anse Volbert
Anse Volbert, den norra delen av stranden där byn ligger
Många färgglada blommor i ”vår trädgård”
Ett förälskat par promenerar på Anse Volbert i skymningsljuset
Valle De Mai – Coco de meer
Vallee de Mai, detta djungelparadis och Seychellernas största och viktigaste nationalpark. Vi slog oss ihop med flera andra par och gick en guidad tur med en mycket underhållare och glad ung biolog. Han visar upp den världsberömda Coco de meer palmen som endast finns på Seychellerna. De nästa 20 hektar stora nationalparken Valle de Mai är sedan 1983 med på Unescos världsarvslista.
Vår guide delar flera gånger med sig av sina synpunkter kring de rika ryssar och kineser som håller på att exploatera ön med stora lyxiga hotell. Han vill bevara ön och dess unika natur. Många av innevånarna på öarna delar hans oro.
Vi hade hoppats på att få se fler djur och insekter än de grodor och några ödlor vi fick se, men de valde att göra annat så här dags på dygnet. En svart papegoja, en av många endemiska arter, svischade snabbt förbi bland palmbladen. Efter ett par timmars tur i Valle de Mai och många liter vatten senare stiger vi ombord på den lokala bussen, vilket är ett äventyr i sig men både praktiskt och billigt. Slutmålet för bussturen var den vackra stranden Anse Lazio. Efter en något skumpig färd kliver vi av bussen och går den sista biten. Det första vi möts av när vi siktat stranden är ett par jättesköldpaddor som har fattat tycke för varandra i en inhängnad. Parningsaktens stönanden finner både vi och övriga åskådare väldigt underhållande.
Guiden visar stolt upp nötkärnan från en Coco de mer-palm. Gissa om det är en han- eller honplanta…
På guidad tur i Nationalparken Valle De Mai
Valle de Mai
Utflykt till ön Curieuse
Svetten rinner över hela kroppen och klockan har inte slagit nio än. Vi vandrar längs vår strand, Anse Volbert, på väg till båten som ska ta oss med på en utflykt till ön Curieuse. Efter en halvtimmes färd i den lilla båten tillsammans med 10 andra turister från hela världen, glider vi iland på en fantastiskt vacker ö. Vi möts av turkost vatten, palmer, kritvit sand och svarta mäktigt formade granitklippor som ligger vid vattenbrynet. Väl iland bjuder ön på nästa häftiga upplevelse, jättesköldpaddor. Här finns över 200 individer av detta urdjur som vankar fram och tillbaka i jakt på grönt. Nåja, vankar och vankar, de flesta ligger mest still. Lite gott gräs verkar sätta fart på den mest sömniga jättesköldpadda och vi imponeras av hur häpnadsväckande stora när de blir när de reser på sig och sträcker ut halsen för att komma åt godsakerna vi erbjuder.
Det första vi såg av Curieuse var den här exotiska stranden med dem för seychellerna typiska granitklipporna
Ett besök på Curieuse är ett måste om man besöker de Seychelliska öarna
Dessa urdjur kan bli över 100 år gamla
Hungriga jättesköldpaddor
Strandliv.
En vandring tvärs över ön Curieuse tar oss till stranden Anse St Jose. Enligt guiden skulle promenaden ta 20 minuter men som allt annat här på ön tar allt mycket längre tid. Kanske är det vi som anammat den lite långdammar livsstilen? Tjugo minuter blir nog närmare en timme men vad gör det när vi vandrar i landskap med palmskogar, mangroveträsk och uppför häftiga bergskullar med läckert formade granitklippor. Exotiska fåglar, jättestora krabbor och snäckor skådar vi längs vägen.
Vid en utsiktspunkt ser vi från ovan flera stora eagle rays (örnrockor) flyga fram under vattnet i bukten nedanför oss. Väl framme vid den fantastiska stranden Anse St Jose hinner vi med ett dopp i det klara, turkosa vattnet innan vi blir serverade grillad barracuda och goda sallader. Mycket gott! Vi dricker litervis med vatten för att kompensera vätskeförlusten under vandringen.
Många krabbor såg vi på vandringen genom ön Curieuse, Hur många krabbor ser du på bilden?
Promenaden går genom fantastisk natur genom en liten del av ön Curieuse. Härifrån såg vi stora örnrockor
Grillad barracuda stod på menyn idag
Vi gick genom skogar av palmer på Curieuse
Anse St Jose, här stryker fiskar runt våra ben och vi har en hel strandremsa alldeles för oss själva. Paradiset!
Vi stannar till vid St Pierre, den lilla ön som anses vara ett av de bästa snorklingsställena runt Praslin. Jag ligger och plaskar vid ytan och får syn på ett stim med flera hundra vackert klarblå fiskar. Bara ett par meter under mig glider de sakta fram i det klara, böljande vattnet. Jag beundrar akvarievyn under några minuter innan jag försöker påkalla Ylvas uppmärksamhet. Det bubblar och sprutar vatten om mig, men Ylva varken ser eller hör mig så jag blir ensam om upplevelsen. På väg hemåt med båten delar vi sprudlande med oss av varandras upplevelser i vattnet. Jag berättade nog förresten för alla på båten vad jag hade sett, flera gånger om dessutom… Jag ser vackra, skinande blå fiskar framför mig resten av dagen, bilder som etsat sig kvar i minnet.
En perfekt snorklingsö, St Pierre
Många kvällar tillbringade vi vandrandes längs stranden Anse Volbert. Vi fick uppleva en sprakande åskväder över horisonten första kvällen och även fina kvällar med vackra solnedgångar.
En av alla kvällspromenader på Anse Volbert slutade med fotografering med kameran på stativ
Liv och rörelse på den norra delan av Anse Volbert även på kvällen
Det varma vattnet smeker behagligt runt vader och fötter när vi promenerar på vår strand, Anse Volbert. Vi är på väg till byns bästa restaurang för att avnjuta den välkända, mycket läckra buffén. Plötsligt dammar det till under vattnet där jag sätter ner min fot. En rocka som blev störd av vår närvaro och vispar till sanden när den simmar iväg. De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan ”vingspetsarna”. ”De är inte farliga, men undvik att trampa på dem för då kan du bli stungen”. Så svarar hotellpersonalen på våra frågor om det finns något att akta sig för i de fantastiskt vackra vattnet. Lättare sagt än gjort då rockor är experter på att bädda ner sig i sanden så att endast ögonen sticker upp. Vi hoppas att rockorna ska upptäcka oss och ha vänligheten att flytta sig om vi kommer för nära. Förutom rockorna är det endast en och annan pytteliten haj som bryter akvariekänslan.
När en vithaj bet ihjäl en brittisk turist på en strand på Seychellerna 2010 påbörjades en frenetisk jakt på alla hajar i närheten av öarna. Många hajar fick sätta livet till vilket medförde att andra djur har förökat sig, t ex rockorna. Hajarna då? De behöver man inte vara rädd för här längre.
De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan ”vingspetsarna”
När tidvattnet har dragit sig tillbaka bildas vackra formationer på stranden
Fruitbats, stora fladdermöss som lever på frukt, flög över oss längs strandkanten
Vi hade turen att få skåda ett par svarta papegojor, en endemisk art
Efter att ha mumsat i oss den läckra buffén med mycket grillat kött och dagens fångst från havet på Les Lauriers och delat en flaska svalkande vitt vin, valde vi att promenera hem via stranden. Det finns en bilväg men man undviker gärna den på kvällarna då det inte finns några trottoarer eller vägrenar. Väl nere vid stranden visade det sig det inte var mycket kvar av den… Tidvattnet hade nafsat åt sig så gott som all strand. Inga lampor lyser upp vid vattenbrynet, istället vi fick strålande hjälp av en starkt lysande fullmåne. Det var lite kusligt att gå där i vattnet med skorna i handen känna alger och andra växter svepa runt fötter, med vetskap om att här finns även rockor och krabbor, men samtidigt en häftig upplevelse. Upplevelsen förstärktes ytterligare av de gigantiska fladdermössen som svävar ovanför oss. Fladdermöss och månsken är ju en spännande kombo.
En hyrbil gav oss möjlighet att ta oss lite längre och att utforska utan att behöva tänka på busstidtabeller. Friare men dyrare. Hotellet hjälpte oss att kontakta hyrbilsfirman och allt gick väldigt smidigt. Praslin har en huvudväg som nästan går runt hela ön. Den tar en timme att åka, om man inte gör några stopp vill säga… Bilarna är få och tempot på vägarna är ganska lugnt. Högsta tillåtna hastighet är 50 km/h. Med räckeslösa stup på fem-sex meter längs med brantare partier av vägen, bör man dock har en viss vana av bilkörning innan man bestämmer sig för att kontakta hyrbilsfirman. Sa jag att det är vänstertrafik?
Med hyrbil tar man sig enkelt fram till vackra, folktomma stränder. Det är egentligen bara på de mest kända stränderna som man märker av att det faktiskt finns fler turister på ön. Alldeles ensamma strosar vi omkring på flera olika stränder och njuter av den exotiska naturen. Vi roar oss med att fotografera och plocka snäckskal. Det blir ett och annat dopp också i (tjatigt det här…) det turkosa vattnet.
Varje strand är en exotiskt naturupplevelse
Seychellerna visar upp en färgsprakande flora
Strandfynd
Det är lätt att slappna av på Seychellerna
När vi hyrde bil avslutade vi dagen på Anse Lazio och fick en magisk afton med fantastisk solnedgång och vi passade på att byta ringar med varann. Svårslaget ställe att förlova sig på.
Ett folktomt Anse Lazio badar i gyllene kvällsljus. En magisk plats för oss.
En av världens vackraste stränder lyser som guld i kvällssolen.
Just precis, vi förlovade oss på Anse Lazio, med solen som vittne
”On La Digue, we have no problem” fick vi höra när vi steg av båten. Två av dagarna gjorde vi utflykter till ön La Digue, det tar ca 15 minuter om man åker från hamnen på Praslin. Så här i efterhand skulle vi nog ha bott 2 nätter på La Digue. Se mer om våra cykelturer på och vårt besök på världens mest kända strand på La Digue och på den största av Seychellernas öar, Mahe.
Den smått magiska stranden Anse Source D’argent på La Digue
Vi cyklade genom ett lummigt La Digue på väg till stranden
