En reseberättelse – Del 3 Frankrike Normandie och Bretagne
Hur är det egentligen? Är fransmännen så där lite snorkiga och dåliga på engelska som man ofta fick höra förr?
Efter nästan två veckor i detta fantastiska land kan vi definitivt avfärda dessa gamla myter. Det stämmer inte alls. Var vi än drog fram möttes vi att glada och mycket trevliga och hjälpsamma människor och ingen blev stött över att vi inte kan prata flytande franska.
Du känner väl igen låten Dover Calais? Den hade jag ständigt gnolandes i huvudet när vi står där på stranden i Calais och tittar på båtarna som tar folk över engelska kanalen till ”Dovers vita klippor”. De vita små badhytterna som breder ut sig på stranden är även de ett kul inslag och gjorde sig naturligtvis bra på våra strandbilder. Vi insåg senare att liknande hytter finns på nästan varje strand längs kusten.
Efterhand når vi Normandie och vi förstår ganska snart varför denna provins är så omtalad. Med öppna böljande landskap, vita klippor som reser sig i olika höjd över havet och Atlanten ständig brusandes i väster, och massor med charmiga byar och städer, är det enkelt att älska denna provins.
Där de vita klipporna dalar och vatten från floder rinner ut i havet har människor bosatt sig. Många små och stora samhällen och städer är uppbyggda kring stränderna. Vi hinner inte stanna vid varje litet samhälle, men vi väljer några och längst ner på sidan kan du läsa mer om dom.
Att bila i Frankrike är enkelt. Vägarna är bra, trafiken ganska lugn och det är bra skyltat. Med GPS’ens hjälp hittar vi Royal Albion Hotel, via små kringliga vägar strax söder om Le Treport. Vi passerar många hus som är en blandning av små färgglada slott, korsvirkeshus och Villa Villerkulla.
Vi imponeras av alla makalösa blomsterarrangemang. Oavsett storlek på samhälle finns det fantastiska skapelser i varje rondell, och det är gott om rondeller i Frankrike
Parkera rätt i Frankrike, annars…
Andra natten i Frankrike hamnade vi på ett litet hotell i Trouville-sur-Mer. Vi var väldigt nöjda med att hitta en parkering så billigt och så nära boendet. Högst upp i fyravåningshuset ligger vårt rum och vi har fin utsikt, över en massa hustak. Hoppas det inte börjar brinna här, tänker vi när vi bär väskorna uppför den trånga trappen. Det finns bara en väg ut och den är nedför samma trånga trappa som vi gick uppför, om man inte vill klättra på byggnadsställningen utanför fönstret förstås. Det var ganska lyhört men vi stördes inte alls av våra grannar. Däremot fick vi lyssna till måsungarna som satt på hustaken och lät halva natten. Öronpropparna kom väl till pass.
På morgonen när vi skulle lasta in våra saker i bilen möttes vi av en överraskning då det visar sig att parkeringen var borta. Eller rättare sagt bilen var borta och parkeringen hade förvandlats till marknadsplats. Skylten som visade att man inte fick stå där på onsdagar var inte helt tydlig, men den fanns där och jag kommer hädanefter alltid att läsa på alla skyltar när jag parkerar bilen någonstans i världen. Efter besök hos polisen och en liten vandring till utlämningsstället och en dryg tusenlapp fattigare kunde vi inte göra annat än att skratta åt det hela. En rolig historia vi gärna bjuder på. Resten av resan var vi väldigt noga med var vi parkerade…
Normandy American memorial at Omaha beach
En gigantisk parkeringsplats är det första som möter oss när vi ihop med mängder andra människor rullar in vid Normandy American Cementary and Memorial. Trots att det är högsäsong för turister är det gott om plats eftersom området är typiskt amerikanskt, väldigt stort. Vid minnesmärket är vi dock många som tittar på kartorna och läser om hur landstigningen gick till. Ju längre bort från parkeringen vi går desto glesare med folk blir det. Väl i andra ändan av området är vi tämligen ensamma och där kan man fotografera utan att behöva få med 100 andra människor.
9 000 vita kors i långa perfekta rader på en perfekt klippt och vattnat grön gräsmatta vittnar om att man ständigt håller efter denna kyrkogård och inte låter något förfalla. Vi får aldrig glömma dessa människors insatser.
Över 9000 amerikanska soldater störtade under landsättningen på Omaha Beach 6 juni 1944. 1956 upprättade man denna gravplats och minnesmärke för dessa soldater Vid Colleville-sur-Mer. I Visitors building hör vi en röst som läser upp namn, det är namnen på de som offrade sina liv dessa dagar.
Liknande gravplatser finns för de allierade ländernas stupade soldater på flera platser längs kusten.
Det finns här även minnesmärken för de tyska soldaterna som stupade under 2:a världskriget.
Här finns många krigsmuseum men vi väljer att hoppa över dom och istället lämnar vi stränderna i Normandie och tar oss via motorvägen söderut med sikte mot kanske resans höjdpunkt, klostret Mont-Saint-Michel
Mont-Saint Michel – Resans höjdpunkt
Symbolen för utsiktspunkt tar oss nyfiket till rastplatsen Aire de la Baie längs motorvägen A84. Från avsatsen kan vi flera mil ifrån skåda klosterfästningen Mont-Saint-Michel välkända siluette ute i havet. Sista biten stannar vi flera gånger för att få ännu bättre bilder när vi rullar fram längs kusten. Natten ska vi tillbringa på vilket skulle visa sig vara, resans charmigaste boende, Hotel Rose i byn Beauvoir. Trots att vi är på plats under högsäsong i mitten av juli kunde vi boka boendet samma eftermiddag, bara några kilometer från klostret.
Vi blir mycket vänligt emottagna och får bra tips hur vi bäst ska se klostret. Vi får hyra cyklar för 1 euro, inte de bästa cyklarna men tillräckligt bra för att ta oss de 4 km till Klostret. Egentligen är det inte tillåtet att cykla hela vägen fram till klostret men eftersom vi anländer runt kl 9 på kvällen är det mindre med folk och det är lättare att ta sig fram. Även innanför murarna är det betydligt mindre med folk på kvällen än vad det är mitt på dagen i det som är Frankrikes mest besökta turistmål efter Eiffeltornet.
Innan frukosten på charmiga hotellet trampar jag iväg på den skramliga cykeln ännu en gång ut mot Mont Saint-Michel för att fånga klostret i det varma morgonljuset. Under de kilometrarna jag cyklar ut mot havet hinner solen gå i moln och det där perfekta fotoljuset uteblir. Jag väntar tålmodigt tillsammans med fåren i hagen på att ljuset ska återkomma. Det enda som händer är några bääanden från fåren och regndroppar från ovan och jag trampar tillbaka och dricker mitt kaffe och äter en croissant i stället.
Längs Smaragdkusten i Bretagne
Nöjda med besöket i Mont Saint-Michel fortsätter vi resan nu längs med smaragdkusten i Bretagne. En regnig förmiddag under ebb blir inte Bretagne så fint som det säkert är när solen skiner på de vattenfyllda ständerna. Nu blir denna tur mer en blandning av grå himmel och brunfärgade stränder.
Vi gillar ju att ta oss högst upp eller längs ut och det finns många ”längst ut” i Bretagne. Den första är Point de Grouin, och vägen ut dit är väldigt vacker.
En utmaning som vi ställts för många gånger i Frankrike är när vi anländer till en stad och ska parkera bilen. Det är ofta fullt överallt och man måste lirka och vara duktig på att fickparkera om man överhuvudtaget ska kunna bli av med bilen. Ja, vi vill ju inte att den ska bogseras bort, förstås. Ofta får man gå någon kilometer för att komma till stadskärnan, men det gör inget. Vi är bara nöjda med att ha hittat en p-plats. Så var det i Dinan, men här var det väl värt att leta ett tag efter parkering. Dinan är nog den finaste staden vi besökte i Bretagne.
Perros Guirec är en annan charmig stad längs den Bretagnska kusten. Härifrån går båtturer ut till Réserve naturelle nationale des Sept-Îles, de 7 öarna. Höjdpunkten på den turen är kolonin med de tusentals havsulor på en av öarna. Den nästan 2 timmar långa turen avslutas med att vi får stifta bekantskap med magnifika klipporna längs kusten. En trevlig tur trots lite regn och kyla. Stora kontraster till vad vi senaste under resan skulle få uppleva.
Är detta verkligen rätt väg, funderar vi när vägen blir ännu mindre och det enda vi ser är majsfält omkring oss. Vi använder oss av Google Maps för att ta oss fram på vägarna. Detta fungerar alldeles ypperligt i de flesta fall, men man måste ha koll på kartan och vädersträcken för annars kan man dra iväg åt helt fel håll. Vi trodde att vi var på väg åt helt fel håll när vi letade efter det bokade boendet för natten. För 76 Eur hade vi hyrt ett rum ute på landet. En bra bit från stora vägar, så vi undrar om vi verkligen har hamnat rätt när vi irrar kring bland småvägarna. När vi till slut rullar in på gårdsplanen till ett hus med en välskött trädgård visar det sig att vi får bo i ett litet hus, som till och med har tvättmaskin. Det är lika spännande varje gång när vi kommer till nya ställen att bo. Vi frågade om vi kunde få bo här en natt till men tyvärr var det fullt så nästa natt tillbringade vi i ett fuktigt rum i Tregastel i stället.
Mysiga byar i Bretagne
Med solens frånvaro och det lite svala temperaturen beslutar vi oss för att ge oss av söderut och ta sikte mot nästa provins – Loire. Vi styr genom Bretagne och vi fortsätter att begeistras av de vackra vägarna och de många mysiga byarna. Nej, vi tröttnar aldrig på husen av sten.
När vi väl nådde södra Bretagnekusten sprack det upp och vi sökte genast redan på en strand. Vi hade ju faktiskt ännu inte badat. Nu har vi dock badat och vilat lite inför ytterligare ett par timmar på vägen innan nästa hotellincheckning vid Loire.
Franska städer vi besökte
Le Treport
Strandpromenaden var kanske det charmigaste på hela resan. Solen dränker de färglada fasaderna i ännu varmare färger. Husen som vätter ut mot Atlantkusten är som tagna ur en berättelse av Astrid Lindgren (läs Pippi Långstrumps Villa Villerkulla). Folk promenerar fram och tillbaka och alla ler och hälsar på oss trots att vi utstrålar ganska tydliga tecken på att vara turister. Här finns dock inte så mycket turister, kanske beror det på avsaknaden av restauranger. Ett tips är att ta vägen, bergbanan eller gå från centrum upp på den södra klippan och väl där få en fantastisk utsikt över staden och stränderna.
Veules-les-Roses
En mysig by med korsvirkeshus och massor med rosor och prunkande trädgårdar. Självklart finns även här en liten strandplätt mellan kritsandsklipporna. Vi besökte bageriet och köpte med oss var sin choklad du pain, en favorit bland bakverken i Frankrike.
Étretat
Vi anländer sen eftermiddag och konstaterar då att vi inte är de första turisterna som har hittat hit. Parkeringen ligger en bra bit ifrån centrum men vi är nöjda att vi överhuvudtaget hittade en plats för vår bil. Det märks att detta är en av kustens större turistattraktioner.
Vad är det då som gör denna stad värt ett besök? Framförallt de nästan 100 meter höga mäktiga klipporna och fascinerande formationer på båda sidor om stranden. Promenadstigarna uppe på höjden är välbesökta och utsikten är fantastisk. Om man inte vill gå uppför kan man ju åka tufftuff-tåg. Efter många timmar i bilen är det skönt att sträcka på benen så jag gick!
Honfleur
I Honfleur flockas folk kring det hästskoliknande ”Vieux Bassin”, gamla hamnen. Här finns det gott om restauranger som serverar galette, crepes, fisksoppa och musslor. Det är inte så billigt men mysfaktorn är hög och den betalar vi gärna lite extra för. På våra tallrikar hamnar en galette och en crepes. I Honfleur är det en god idé att lämna hamnområdet och strunta i kartan och gå lite vilse bland gator och gränder. För den konstintresserade finns massor av spännande gallerier. Vi anlände från norr och rullade då över Pont de Normandie, den vackra bron som tar oss över Seine.
Mont Saint-Michel
Jag tänker mig tillbaka tusen år i tiden och försöker känna in hur det var att bo här. En stad som saknar motstycke av alla städer jag varit i. Jag känner mig som jag befinner mig mitt i en saga, när jag i ljudet av duvorna i trädtopparna och vågskvalp nedanför murarna, spatserar på kullerstenarna i de många backarna och trånga gatorna.
Vi missar naturens skådespel när tidvattnet drar in och för några timmar döljer den lera som omger staden. Här är nämligen den största skillnaden mellan ebb och flod i hela Europa. Som mest, vilket sker några gånger per år är skillnaden ofattbara 14 meter.
Det kostar inget att gå in i staden, den är alltid öppen. Däremot kostar det 15 Eur att besöka klostret vilket är väl spenderade pengar. Vissa delar blir lite väl spaceiga med färgade lamper som sveper upp och nerför väggarna, men ofta är det snygga bildspel som visas på de över tusenåriga väggarna…
Här framgår hur du bäst förbereder ett besök på Mont Saint-Michel
Dinan
Med sina korsvirkeshus, smala gator och en ringmur överraskar denna lilla stad oss mest av alla städer vi besöker i Bretagne. Här kan man säkert stanna längre än vi gjorde och ta en promenad på ringmuren och titta ut över floden La Rancesom som vackert flyter fram i det bretagnska landskapet. Hit har även en hel del turister tagit sig så det är svårt att hitta parkering och det är lite trångt på gatorna i centrum, men som vanligt gäller att kommer man bara på en gata ett kvarter från huvudbråket så är men nästan ensam blad de mysiga gränderna.
Vi tog oss upp i klocktornet och det var det väl värt att slingra sig upp i den något trånga trappan och titta ner på alla hustak som bildade läckra mönster.
Perros-Guirec
Vi parkerar bilen på första bästa plats och blir lyckliga över att det var så enkelt att hitta en plats för vår Toyota. Efter att ha gått runt i byn konstaterar vi dock att vi ännu inte har kommit fram till Perros-Guirec.
Så vi rullade uppför kullen och parkerade bilen i centrum, men inte heller nu är vi egentligen fram i Perros-Guirec, men nu promenerar vi och får en fin utsikt över stranden och staden.
De turkosa vattnet färglägger stadsbilden vackert i det för dagen ganska grå vädret. Vi strosar på stranden och längs strandpromenaden och bestämmer oss för att ta en båttur och titta på sälar och havsfåglar. I väntan på avgång köper vi var sin baguette och sätter oss och njuter av den samtidigt som vi blickar ut över havet och har det väldigt bra.
Hur många korsvirkeshus finns det egentligen i Alsace och hur varmt är 42 grader? Dessa och många andra frågor får du svar på om du läser fortsättningen på vår resa genom Frankrike. Kommer inom kort…