av mats.jonsson.foto@gmail.com | dec 23, 2016 | Marocko
Resan till Marocko – del 1 Atlasbergen
Marrakesh, tänkte vi, det är nog häftigt. För att utöka ”häftigheten” i resan bestämde vi oss för att vi även ska upp i Atlasbergen. Efter lite googlande fastnade vi för den lilla orten Imlil som ligger ca 1.5 timmars bilfärd från Marrakesh – förutsatt att man kör rätt väg…
Tillsammans med mycket goda vännerna Janne och Marie hade jag och Ylva planerat vår resa till Marocko hemma vid datorn. Flyg, boende och hyrbil hade vi bokat själva. 7 nätter i Marocko skulle visa sig bli den mest spännande resan jag någonsin gjort. Är du nyfiken på Marocko – häng på vetja.
Här kommer en reseskildring från Marocko!
Häftigt att se Marrakesh och Atlasbergen från ovan i kvällsljuset. Vi hade landat på Marrakesh Menara Airport strax innan solen gick ner en dag i slutet av november. Vi såg fram emot en spännande bilfärd upp i Altasbergen – en enkel sådan tänkte vi. I stället visade GPS’en in oss i värsta tänkbara trafikkaos.
Marrakesh Menara Airport – Häftig design!
Att vi och alla andra runt oss överlevde är en gåta, men en vardag i dessa trakter. Har läst att olycksstatistiken är mycket hög i landet och efter ett kort stund i kaoset kan man lätt förstå varför. I Sverige kommer trafiken mest framifrån men här dyker konstiga fordon upp från alla håll. Cyklar, mopeder (med hela familjer på), motorcyklar, åsnetransporter, hästdroskor, bilar, lastbilar samt alla dessa gångare och alla vill fram på en gång. I bland står en trafikpolis mitt i kaoset, med livet som insats, och visslar och vinkar lite halvhjärtat.
Vi styr till slut ut ur staden och konstaterar att detta inte känns rätt och tvingas vända tillbaka in i kaoset och denna gång hamnar vi så långt in i Marrakesh att det inte längre är gator vi åker på utan gränder, trånga gränder. En kille på cykel påkallar vår uppmärksamhet och säger att vi måste vända. Vi struntar nu i GPS’en och följer i stället ett gäng glada grabbar på cykel som ska ta oss ut från kaoset. De cyklar frenetiskt framför oss och när vi till slut har kommit ut på en större väg vevar vi ner rutan, tackar killen för hans hjälp och sticker till honom 40 dirham (ca 40 sek). Han blir irriterad och tycker att det är för lite (Vi kommer att bli varse att marockanerna alltid tycker att de får för lite pengar). Han får dock nöja sig med dessa pengar och strax efter har vi kommit ut på landsvägen.
Teservering vid ankomst till Riaden, en trevlig marockansk sed.
Väl uppe i bergen, där det är mystiskt mörkt och vägarna är ganska trånga och krokiga, anländer vi så småningom till Imlil. Här var det svårt att hitta vår Riad men folk är hjälpsamma och försöker vänligt förklara vägen. Vi åker igenom byn och efter ytterligare någon kilometer står en man och vinkar. Äntligen framme tänker vi. Welcome säger Mohammed, härifrån är det ”bara” 5 minuters promenad. Den promenaden (som var betydligt längre än 5 minuter lång) går genom en uttorkad bäckfåra och vi lyser med våra mobiltelefoner för att kunna se var vi sätter fötterna. Sedan börjar klättringen i trappor innan vi till slut kommer fram till Kasbah Imlil. Vi skymtar en åsna i mörkret precis utanför Riaden. Väl inne bli vi sedvanligt bjudna på te. Rummen är mysiga och färgglada men kalla. Nyfikna på vad Atlasbergen bjuder på i dagsljus, somnar vi efter en äventyrlig första dag.
Grannens tupp väcker oss vid halv sex. Många exponeringar på en fantastisk gryning hinner vi med innan en enastående frukost serveras på takterassen som bjuder på en utsikt av sällan skådat slag. Höstfärger i Imlildalen och berg med snöklädda toppar.
Förväntningarna införlivades i gryningen – Altasbergen var ännu vackrare än man kunde hoppas. Vy från vår balkong.
Vy ut över Imlildalen, från vår riad – Kasbah Imlil
En av de häftigaste frukostupplevelser i mitt liv. Fantastisk god frukost med fantastiskt utsikt och med fantastiskt sällskap
Hus i vår by i Imlil. Byn fick elektricitet i slutet av 1990-talet.
Ett ensamt träd lyser höstgult med hjälp av dagens första solstrålar.
Imlildalen består av 9 små byar och ligger på ca 1700 meters höjd. Vår Riad ligger i byn Tamatert öster om dalen från vilken man har en fantastisk utsikt ut över dalen och bergen. Vi vill dock se mer av Atlasbergen och beslutar oss därför för att vandra vidare på vägen uppför berget. Uppe vid ca 2300 möh kommer vi fram till en liten byggnad av sten vilket visar sig vara en café. En vänlig farbror serverar oss te och kaffe vid ett bord med utsikt även mot nästa dal, beståendes av många berberbyar. Åsnan/mulåsnan som har släpats upp hit hamnar på många av våra bilder. Hela vägen ger oss en häftig upplevelse och kvällen avslutas med en klassisk marockansk gryta, Tagine, serverad av mycket trevliga och hjälpsamma riadvärd, Mohammed.
Träd mot en nästan klarblå himmel
En av topparna mellan grenarna är Toubkal med en höjd på 4167 m. Afrikas näst högsta topp.
Vandringen upp i Atlasbergen, hela tiden med en bedårande utsikt över Imlildalen
Små söta lamm var hur nyfikna som helst
Höstfärger i Atlasbergen – magiskt!
Mönster av stenar vid vägen.
Ett café på 2300 meters höjd. Charmigt!
Mulåsnan blickar ut över dalen och beundrar utsikten, eller…?
Teet ska hällas på ett speciellt sätt i Marocko
Atlasbergen med sina snöklädda toppar i bakgrunden var vår vy under hela vandringen.
Alla byar har en moské, denna väldigt vackert beläget.
Atlas mountains, beautiful Atlas mountains
En av byarna i Imlildalen
Port
På väg ner mot byn igen med motljuset genom höstlöven. Ganska ok vandring.
En av många vybilder över dalen, här från vår takterass.
Solen går ner tidigt i bergen…
Fin vy för den vänstra åsnan…
Resan går vidare genom fantastisk vackra dalar.
Vi bor billigt i Imlil, ca 350 sek/natt. Dock är det kallt och dragit på nätterna och det är inte varje gång det rinner varmt vatten genom kranen. Det är inte varje gång det kommer vatten över huvudtaget. Men servicen och utsikten var så fantastisk så vi har överseende med dessa småsaker. Ett varmt tips är att med sig tjocka strumpor eller tofflor när man ska bo Atlasbergen. Glipan mellan balkongdörren och golvet var väl ett par centimeter.
Imlil ca 6 mil sydost om Marrakesh är mest känt som ett center för bergsturismen i Atlasbergen. Många utgår härifrån när de ska bestiga Jemal Toubkal, vi valde dock en lite enklare och kortare väg. Imlil är även känt för att delar av filmen Seven years in Tibet spelades in här, med Brad Pitt. Bara en sån sak…
Vi far med vår hyrda bil tillbaka till slätten, på en väg som vi denna gång kan njuta av i dagsljus. Målet är att ta sig över Atlasbergen till Ouarzazate. Den resan får ni se i del 2 – se och göra i Oarzazate
Vi hann också med 3 dagar i sagolika Marrakech.
av mats.jonsson.foto@gmail.com | dec 22, 2016 | Marocko
Marockoresan del 2
Efter två nätter i Imlil hade vi planerat nästa natthärbärge i Ouarzazate. Den Hollywoodberömda staden ligger på andra sidan Atlasbergen. Efter en tidig, god och innehållsrik frukost gav vi oss iväg genom ett fantastiskt vackert landskap som visade upp sig från sin bästa sida. Solens strålar lyste på höstfärgerna i dalgångarna och på de snöklädda bergstopparna. Vi skrotade GPS´n denna dag och körde på känsla, med gott resultat. Vi tog oss fram helskinnade och kunde parkera bilen exakt enligt plan.
Många vackra fotovyer i Atlasbergen, själv tröttnar jag aldrig
Alla sätt är bra…
Vi körde tillbaka mot slätten innan vi styrde kosan norröver mot passagen genom Atlasbergen. Många märkliga fordon och transporter var ute på vägarna men det märkligaste var när vi hamnade mitt i en marknad. Vi i vår bil trängdes med människor som gick, körde kärror, satt på åsnor, åkte moped, cyklade, körde bilar eller lastbilar samtidigt som det handlades för fullt på båda sidor av den smala bygatan. Vi kröp fram i 10 km/h i nästan en halvtimme innan trängseln lättade. Trots denna trängsel med folk överallt var alla vänliga och man hjälptes åt utan en massa irritation. Den enda som verkade irriterad var föraren bakom oss, han tutade några gånger och tyckte nog farten var något för låg. Jag kände dock att jag inte vill köra över åsnan som gick framför oss så han fick helt enkelt tuta sig trött.
Säkert en fröjd att hänga tvätt i denna miljö, med Atlasbergen som vacker fond
Vart det här paret är på väg är det ingen som vet, men hackorna är med
En bit upp i Atlasbergen med vy ut över slätten där Marrakesh ligger
Frodigt i dalgångarna, här på östra sidan om Atlasbergen
Tiz-n-tichka passet, en fin vägsträcka med högsta höjd på 2260 möh
Vägen över Atlasbergen var omväxlande. Ibland kunde knappt två bilar mötas och på vissa ställen var det 3 filer. Många lastbilar och andra udda fordon trängdes på vägarna, bl a en lastbil med kor på taket! Vi åkte över Tiz-n-Ticha passet på 2260 m ö h. Denna väg är en viktig handelsväg och förr var det den enda vägen från slättlandskapet runt Marrakesh och över bergen till öknen. Så här års är det inte ovanligt med snöfall uppe i bergen. Vi klarade oss – denna dag i alla fall…
Mitt i en sväng kommer en man rusandes rakt ut i vägen som om en förrymd galen ko var hack i häl på honom. Han springer rakt mot bilen med två stenhalvor i vardera handen. Han var inte jagad av en ko, han ville sälja stenar med färgade kristaller i. Mannen var dock inte ensam med denna typ av affärsverksamhet, de stod i var och varannan sväng. Vi såg aldrig någon som stannade och köpte några stenar.
På många håll kantas vägen av hus, där ingen nutida arkitekt varit inblandad
Över Atlasbergen och stenöknen så långt man ser österut
Vägen in mot Ouarzazate är vackert smyckad
Ouarzazate – porten till Sahara
Efter ca 6 timmar i bilen denna dag anländer vi äntligen till Ouarzazate, som brukar kallas Porten mot öknen. Vi hittar till vår planerade parkeringsplats utan bekymmer. Där står en man med gul väst som hintar något om pengar. Han får 20 dirham för att vakta bilen, vi hoppas han sköter sitt jobb. Nu ska vi försöka hitta till vår Riad, Rose Noir. Vi tittar in i gränden där vi tror den ligger men hittar ingen skylt. Inom kort har vi en hjälpande kille som visar oss vägen, eller? Har leder in oss i trånga gränder och genom mörka hål i väggen och ännu fler och trängre gränder. Detta kan ju inte stämma tänker vi och börjar fundera på hur vi överhuvudtaget ska kunna hitta tillbaka till bilen. Då, helt plötligt visar han oss en dörr och därinne ligger vår Riad. (Kartan på booking.com var inte i närheten!) Han får pengar som tack, alldeles för lite tyckte även han.
Vi blir väl omhändertagna även här trots att mannen som tar emot oss inte pratar engelska. Han visar upp oss till den vackra takterassen med vidunderlig utsikt. Här kan jag fotografera hur mycket som helst, är min första tanke. Vi dricker vårt traditionella välkomnande te, och redan innan vi blir visade till våra rum har jag hunnit med ett tiotal bilder.
Terassen där vi åt frukost
Från vår takterass såg vi Kasbah Taourirt i vackert kvällsljus
En stork dansar för oss på toppen av den närliggande minareten
Mystik över Marocko
En av många tvättlinor.
Ett av många vackert smidessmyckade fönster
Märkliga Kasbah Taurirt, ett gammalt slott fullt med labyrintliknande gångar
En kvällspromenad i den spännande staden och besök i den närliggande souken (marknaden) utan några inköp! Efter restaurangbesök lyckades vi snirkla oss hem i de mörka gränderna till vår Riad där vi hade en Yatzykväll på vårt rum. Det är få ställen man kan dricka alkohol på här så ett glas medhavd taxfree whiskey smakade gott. Vårt första rum saknade all form av värme så vi fick byta rum nästa dag, där värme och ytterligare en filt fanns att tillgå. Nätterna är kalla i ökentrakterna. På somrarna är det dock vanligt att det är över 40 grader. Tur vi inte är här sommartid.
Vägen till vår Riad gick genom mörka och trånga gränder, in genom mörka hål i väggen…
…inte konstigt om man ibland funderar på om man är på rätt väg.
Karaktäristiskt för en Riad är innergården med himlen som tak. Ofta hittat man en liten fontän och några fruktträd som utsmyckning och ordet Riad kommer ifrån arabiskan och betyder trädgård. De är vanligtvis utsmyckade som ett helt museum i marrokansk design. Här kommer några exempel:
Varje rum var ordentligt utsmyckat på alla håll och kanter. En skål med olika kryddor som doftar gott
Marockansk sänggaveln på vårt rum, dag 2
Många valv in mot innergården från andra våningen på Riad Rose Noir
Marrokansk konsthantverk, en explosion av färger
Fönster och gardiner i klassikt marockansk design
Ouarzazate är mest känt för de många filmer som spelats in i stadens studios och dess omgivningar. Ett besök på Atlas Studios var därför ett måste kände vi. I ett par timmar gick blev vi guidade omkring bland kulisser där bl a delar av filmer som ”Alexander”, ”Lawrence of Arabien”, ”Asterix och Obelix”, bondfilmen ”Iskallt uppdrag” och serien ”Homeland” har spelats in. Under visningen började det att regna, för första gången på nio månader, inte undra på att allt är torrt. Vi var en liten skara som guidades runt bland kulisserna och diverse filmrekvisita. Efterhand blev guiden mer intresserad av oss, och hans frågor om Sverige var fler än våra frågor om filminspelning.
Här filmade man bl a ”Alexander”. Pelarna är gjorda av frigolit.
Entrén till Altas Studios i Ouarzazate.
Lunchen avnjöts på Kasbah Tifoultoute. Så när som på några katter som ville smaka vår mat var vi de enda gästerna. Vi kunde strosa runt i lugn och ro och se oss om bland mängder med märkliga ting.
Kasbah Tifoultoute, ett slott där vi var de enda gästerna
Kasbah, ett slags försvarsanläggning som oftast var byggd av lera och halm.
Kasbah Tifoultoute Ouarzazate
Många valv i en marockansk kasbah
Nöjda med vad vi har upplevt i Ouarzazate lämnar vi staden (som ligger på 1100 möh) och beger oss tillbaka några mil mot Atlasbergen. Fortsatt underbart vackra vyer mot de snöklädda topparna. Ni kanske har förstått att jag älskar vyer. Det kommer fler…
Många vill sälja saker vid vägkanten. Vi är mer intresserade av vyerna än att köpa keramik
Här spelades Game of Thrones in
Nu har vi kommit till en av resans höjdpunkter, Ksar Ait Ben Haddou. Denna stad finns sedan 1987 på UNESCO’s världsarvlista. En vänlig man hjälper oss att hitta en parkeringsplats och erbjuder sina tjänster som guide. Han är på sedvanligt marockanskt manér påstridig, och får uppdraget att visa oss runt i den gamla staden. Han tar oss med på en tur genom trånga gränder och branta trappor och kryddar frikostigt med märkliga berättelser från både förr och nu. Mannen hade medverkat som statist i många av alla dessa filmer som har spelats in här. Åtminstone tror vi att det var det han sa – hans kunskaper i engelska var inte de allra bästa. Att strosa upp och ner för de uråldriga gränderna var verkligen en upplevelse. Känslan av att känna historiens vingslag blandat med nutida berättelser om filminspelningar var häftig. Vi strövade tillsammans med övriga turister omkring som färgglada statister i denna historiska miljö. På likaledes sedvanligt manér tog guiden oss naturligtvis med till kusiner, bröder, vänner och bekanta som alla bedrev någon form av affärsverksamhet. Vi köpte 2 flaskor arganolja som kommer att göra storverk för vår hud. Guidens dag gick helt säkert ihop sig…
Ksar Ait Ben Haddou speglas i floden Ouarzazate
Kommers i vackra färger i gränderna på väg till det gamla Ait Ben Haddou
En vänlig berb – ursprungsbefolkningen i Atlasbergen
Ait Ben Haddou
En av många Kasbah i Ait Ben Haddou. En vy uppifrån berget som staden vilar mot
Staden (Ksar) Ait Ben Haddou slingrar sig uppför berget
Denna man som tillhörde en av de 10 familjer, som forfarande bor i gamla delan av Ait Ben Haddou, lyckades sälja en målning till mig för 50 dirham
En lista på alla filmer som har spelats in i Ait Ben Haddou
En solig balkong i nya delen av Ait Ben Haddou, på andra sidan om floden
Någon behövde vila sin rygg en stund
Över Atlasbergen
Med Marrakech Airport i sikte beger vi oss nu tillbaka över High Atlas Mountains. Första milen på ny väg som bjuder på fantastiska vyer vi aldrig tidigare skådat. Här följer en kavalkad av bruna vyer i Atlasbergen, de flesta bilderna är tagna från bilen. Denna del av resan börjar i strålande sol innan vi högt upp i bergen åker genom tunga moln som bjuder på ett rejält snöfall.
Vägen slingrar sig genom häftiga landskap i Atlasbergen. Stenblocken vilar hotfullt på sluttningarna
Plötsligt dyker det upp en stad i en ravin
Byarna smälter liksom in i landskapet
Man undrar ju om de som bodde i husen nedanför klippan var hemma när de rasade?
Vi passerar flera små byar uppe i bergen som är omgivna av märkliga bergsformationer
Ser du ruinen uppe på toppen? Vem har bott där och varför?
Vägarna hade överlag ganska bra standard. Dock inte alla sträckor…
Vägen vid Tizi n’ Ticha passet var utmärkt för några dagar sedan, men när bergssidorna rasar pga av snöstorm, blir även denna väg ganska svårbemästrad. Janne körde dock, likt Stenmark på sin tid, slalom mellan stenarna och tog oss nerför berget utan incidenter. På vissa ställen var vägen smalare nu är den var när vi passerade här 2 tidigare.
På flaket på bilden framför sitter en man under ett bord, i snöstorm…
Tillbaka vid Marrakech Menara Airport, där vi återlämnar hyrbilen.
Sista biten in mot Marrakech körde vi i ett zickzack mönster innan vi till sist kom fram till flygplatsen. Denna gång kunde vi med hjälp av mobiltelefonens GPS’s undvika trånga gränder och åsnor på vägarna. Det var ganska skönt när jag parkerade vår hyrbil och vi fortsatte färden med taxi mot vår Riad i Marrakech. Jag och Janne var nöjda med våra insatser på de vilda, myllrande marockanska vägarna.
Om äventyret när vi skulle försöka hitta till Riad Khol får du läsa om i resans tredje del ”3 dagar i Marrakech”. Naturligtvis börjar det med att vi prutade med taxichauffören…
Tack Ylva för dina fotobidrag.
av mats.jonsson.foto@gmail.com | dec 21, 2016 | Marocko
Marocko del 3 – Marrakech
Att gå vilse bland soukerna, känna alla lukter, lyssna på ljuden, bo på Riad, se solen gå ner över Atlasbergen, titta på alla fantastiska hantverk, pruta med försäljarna, trängas med folk, mopeder, åsnor, kärror cyklar i de trånga gränderna och dricka mynta te. Det är Marrakech!
Vi hade planerat en vecka i Marocko med 2 nätter i Imlil i Atlasbergen och 2 nätter på andra sidan bergen i Ouarzazate. Efter att styrt hyrbilen mot flygplatsen för återlämning hade vi nu 3 dagar kvar på resan. Nu stod Marrakech på schemat och 3 nätter på charmiga Raid Khol. Damerna i resesällskapet hade tidigare besökt denna mytomspunna stad så visst var man lite förberedd efter deras berättelser. Hoppas denna reseskildring av Marrakech kan inspirera dig till en resa till denna stad.
Vi börjar med några typiska Marrakechmotiv innan vi ger oss in i myllret. Häng med, vetja!
Kryddor, vackert upphällda, härligt doftande, som vi hittade när vi gick vilse i en av alla souken (marknader)
Den stora Koutoubia moskén syntes överallt i Marrakech. Här med Atlasbergen som fond. Fotograferat från takterassen på vår Riad.
Vackra valv på Hotel La Mamounia, där vi gjorde ett nyfiket besök
Marrakech, även kallad ”Den rosa staden”
Yves Saint Lourent´s park Jardin Majorelle, väl värt ett besök
Men vi börjar i vår Riad. Vi har lärt oss att det i Marocko alltid är ett äventyr att hitta sitt boende, inga undantag i Marrakech. Enligt den trevlig taxichauffören var det endast 100 meter rakt fram, men taxin hinner inte ens stanna förrän en grabb snabbt är framme och frågar vart vi ska. Riad Khol säger taxichauffören och redan där har han gett grabben en chans att tjäna lite pengar. Han vet mycket väl att det inte är bara 100 meter rakt fram. Efter många svängar och trånga gränder, dock inte lika trånga som i Ouarzazate, kommer vi till slut fram till en inte allt för märkvärdig dörr med en liten skylt ”Riad Khol”. Hit hade vi aldrig hittat utan hjälp. Grabben blir dock väldigt irriterad och utbrister ”this is nothing” när han får 20 dirham av oss. Efter en liten stunds diskussioner får han en till och blir lite lugnare och vi äntrar vår Riad och blir även här mycket trevligt bemötta och får njuta av lite te innan vi blir visade våra rum.
Vi gör en rundvandring på riaden och hittar många spännande ting. Kan liknas med besök på ett museum.
Ylva öppnar portarna till vårt rum. Det drog in lite på natten, dörrspringorna var som mest ca 5 cm, charmigt! Vi hade filtar.
Innergården på Riad Khol med vår öre 3 meter höga port till vårt rum
Utanför Riaden är det bara en trång gränd – innanför är en prunkande oas med träd, utsmyckningar och en takterass med fantastisk utsik
På takterassen var det fullt med sittplatser att sitta och ta igen sig i. Vi hade naturligtvis inte tid, vi var ju ute och upplevde Marrakech.
Riad Khol med innergården och takterassen
En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden
En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden
Den andra innergården på vår Riad i kvällsljus
Vi tar ett djupt andetag och öppnar dörren för att lämna tryggheten på vår Riad och ge oss ut i vimlet och för en spännande dag i Marrakech. Vi hinner inte ens ut i gränden förrän första överraskningen är inpå oss, en åsnetransport som vi nästan krockar med. Mannen som styr ekipaget uppfattar vår förvåning, och utbrister frågande ”photo” och pekar på åsnan. Jag nickar, mannen hoppar av kärran, jag ställer in kameran, mannen trycker sig mot väggen för att inte vara i vägen, likaså gör mitt resesällskap. Jag trycker av, en moped tränger sig förbi, mopedens avgaser gör avtryck i näsan, jag trycker av igen och igen, jag nickar nöjt och säger merci, ger mannen 20 dirham och blir förvånad att han inte klagar över att det är för lite, utan tar tacksamt emot de lättförtjänade pengarna. Han hoppar upp på vagnen och åsnans hovar klapprar mot gatstenarna när ekipaget fortsätter sin resa genom de trånga gränderna i Marrakech, kanske för att hitta fler turister att tjäna pengar på.
Dagen börjar med att vi nästan krockar med en åsnetransport när vi lämnar vår Riad
Mannen och åsnan försvinner bland gränderna
I Marrakech ska man ge sig in i myllret av gränder som rymmer ett stort antal olika marknader (souken). De ligger i Medinan, den gamla staden vilken är omringad av en mur. I souken finns allt och hittar man någon man vill ha måste man pruta. Betalar man halva priset av det föreslagna utgångspriset har man alldeles säkert betalat för mycket. Här är ett spännande virrvarr av gångar vilka man inte kan göra annat än gå vilse i. Bilderna nedan visar några exempel på vad som kan dyka upp…
Ylva letar upp portar som är över 3 meter
Många trängs på gatorna i Marrakech. Kaos skulle vi svenskar kalla detta myller, men det fungerar otroligt nog utan större incidenter
I klädsouken var det trångt. Det blev inte mindre trångt då 2 mulåsneekipage med full last skulle mötas. Den ena mannen är inte jätteglad åt mitt fotograferande, vilket han tydligt markerar…
Den här mannen strosade i lugn och ro genom Marrakech gränder bärandes sin djellaba, en unisexdräkt tillhörande Nordafrikas ursprungsbefolkning, berber. Man kan dock tro att man befinner sig mitt i en Star Warsfilm
Sen kväll när souken är stängd ser det lite ödsligt ut, dock känner man sig aldrig otrygg
Vi kikar ibland på kartan för att hålla oss på rätt spår. Innanför murarna till Medinan (den gamla staden) är det lönlöst, man hittar inte ändå.
Lite solstrålar genom en palm med Marrakech stoltaste Moské Koutoubia- ett måste!
Det gäller att vara på sin vakt i denna pulserande stad. Hela tiden är man påpassad av människor med fantasifulla knep att komma åt dina sedlar. Man kan heller inte vara helt avslappnad på gatorna eller i gränderna, då man riskerar att bli påkörd av en moped som puttrar förbi med några centimeters marginal till axlarna. Blårök av sällan skådat slag släpps ut i mängder mitt i folkmassorna.
Det är lite sport att fotografera i denna stad. Många är inte alls intresserade av att blir förevigade på bild varför det även är viktigt att visa hänsyn. Flera av gubbarna jag har med på bild här har fått en slant eller två. Ibland är det bra att passa på där det är folktomt, vilket det inte var på så många ställen.
I souken säljs allt från tyger, bälten till fantastiska handsmidda marockanska lampor. Att det just här är fulltomt var helt unikt.
En typisk gata mitt i Marrakech, fast även här lite mer folktomt än vanligt
Här sitter en sadelmakare och syr, han tillverkar all form av åsnetillbehör.
Vackra färger i vissa gränder.
Keramik i mängder…
I Medinan innanför stadsmuren, den gamle staden, har inget förändrats på 1000 år sägs det. Innanför murarna ligger Djemaa El Fna, torget som inte liknar något annat. Dagtid är torget fullt med försäljare, dansare, musiker och människor utklädda som ursprungsbefolkningen, som vill att man ska fotografera sig ihop med dom. Är man inte på sin vakt har man en kvinna som tar tag i ens hand och vill förgylla den med hennamålningar. Ormtjusarna spanar på dig om du fotograferar åt deras håll. Vi såg även några apor utklädda med byxor och klänning som används för att slängas på ouppmärksamma turister som sedan får betala rejält efter att de tagit några bilder. Ett glas välsmakande nypressad juice, är ett måste.
Efter mörkrets inbrott förvandlas torget med alla dessa kök till ett väldoftande och rykande hav av små restauranger. Vi betraktade detta lite på håll på en av restaurangerna med vy ut över Djemba El Fna för att beskådada det myllrande torget och dess förvandling inför kvällen. Härifrån njöt vi även av utsikten mot Altas bergen och såg de sista strålarna lysa på de snöklädda topparna på Afrikas högsta bergskedja. Torget Djemaa El Fna är med på Unescos världsarvslista.
Det häftiga torget Djemaa El Fna
Torkad frukt och färskpressad apelsinjuice, finns det gott om på torget
Ormtjusare på Djema El Fna, lite på avstånd
Berber
Torget förvandlas på kvällen
Folk samlades runt musiker, historieberättare, akrobater och till med läkare
Besöker man Marrakech bör man ta sig utanför Medinan till Yves Saint Laurent´s park Jardin Majorelle. Vackra kaktusplanteringar, blomsterarrangemang, gigantiska växter, palmer, färgglada krukor, fontäner och ett berbermuseum trängs inne på området ihop med alla andra turister. Parken var inte så stor som jag trodde. Men tillräckligt för att även rymma ett café, där vi tog en välförtjänt ”elvafika”.
Jardín Majorelle med sina fantastiska kaktusodlingar
Jardin Majorelle
Ingen vet hur det gick till men helt plötsligt hade vi en man framför som tog oss till garveriet och vi blev guidade runt bland stinkande bad och djurhudar. Vi fick var sin näve mynta att hålla under näsan för att vi inte skulle må illa.
Guiden i garveriet. Några bad bestod delvis av duvskit vilket skulle göra skinnet mjukare.
En man som hänger upp skinn för torkning, på garveriet
Garveriet var inte renast i Marrakech, inte dessa kläder heller
Här följer några detaljbilder från staden. Marrakech var full av vackra mönster och utsmyckningar. Ett paradis för mig som älskar fotografering.
Tofflor i kamelskinn i tusen färger
Allt är inte rosa i den här staden
Vackra lampor var det gott om. Smederna har haft en del att göra i staden. Här var det två till priset av en.
Som sagt, många vackra lampor. Här med en modern look, utanför medinan.
Och här innanför medinan
En och annan vacker port i finns det i Marrakech
Koutoubia Moskén med sin 77 meter höga minaret är den största i Marrakech
Porten till Koutombia Moskéen
En och annan mindre vacker port finns det också i Marrakech
Vädring av mattor i Marrakech
Klart att en kaktus måste vara med bland bilderna från Marrakech
Marrakech, vackert beläget på slätten på över 400 möh, med de höga Atlasbergen som kuliss
Besök på ett hotell innanför Medinan. Här fick vi alldeles ensamma sitta i baren och njuta av lite god dryck
Ett besök på Hotel La Mamounia med imponerande inredning
Vackert och fridfullt på Hotel La Mamounia
Kontrasterna är stora i Marrakech
En mycket intensiv och spännande vecka i Marrocko avslutas här. En äventyrlig resa som ökar lusten till fler upptäckter i vår vackra värld. Det finns över 1000 ytterligare bilder och många fler berättelser om Marrakech, men de får inte plats i denna blogg.
Jag vill tacka mina medresenärer Ylva, Janne och Marie för det härliga sällskapet. Ett stort tack för att ni stod ut med att jag hela tiden stannar och fotar.
Vart nästa resa går är ännu inte bestämt…
Avslutar bildspelet med ett” vykort från Marrakech” där det står: Soliga hälsningar från ett underbart Marrakech /Kramar MoY Travel AB
Är du intresserad av att resa till Marocko och undrar över något, går det naturligtvis alldeles utmärkt att skicka ett meddelande så kan jag göra ett försöka att svara på det, annars kommer här lite fakta:
Klimat: Vi åkte i november och temperaturen var dagtid strax under 20 grader och på kvällarna under 10. Det är ofta kallt och dragigt på rummet så här års. På somrarna kan det blir uppåt 40 grader.
Valuta: Valutan heter Dirham och 10 MAD är lite drygt 9 SEK
Språk: Här pratas marockanska, arabiska och franska. Man klarar sig även väldigt bra med engelska i landet.
Hyra bil: Är ganska billigt. Dock bör man ha god körvana eftersom trafikanter och vägar inte håller högsta klass, milt uttryckt. Man bör undvika att köra i Marrakech (följ inte GPS) om man inte är ute efter äventyr.
Mat: Vi var väldigt nöjda med den mat vi blev serverade. Frukostarna var väl tilltagna och man behövde inte lämna frukostbordet i hungrigt tillstånd. Tagine, en slags gryta med spetsig topp på var väldigt vanligt, ofta innehållandes rotfrukter och kyckling. Till det serverades en god tomatsallad och efteråt fick man ofta färsk frukt.
Dryck: Te, te och åter te. Även kaffe kunde man beställa, vilket ofta var väldigt gott. Vill man ha en öl eller ett glas vin kan man hitta det på internationella restauranger eller större hotell.
Kakor: Sista dagen provade vi på några bakverk på ett café. Vi ångrade att vi inte provat på detta tidigare, för det var väldigt goda.
Marrakech: Betyder ”Guds land” på berbiska. Ligger nästan mitt i landet Marocko i nordvästra hörnet av Afrika. Här bor ca 900 000 människor. Staden ligger på en slätt på 466 möh med några mil ifrån Atlasbergens fot.
Se även Marocko – tips se och göra i mäktiga Atlasbergen och Marocko – se och göra i Ouarzazate
