Resetips till Nordkap och Lofoten

av mats.jonsson.foto@gmail.com | sep 7, 2016 | Norge, resebloggen

Vi har skaffat oss ett favoritreseland före alla andra – Norge. Klart vi ska till Norge i år igen. Målet var att ta sig till Höga Kusten och sedan mot Lofoten, med kameraväskan grundligt packad. Vår egoboost efter klättring på Skuleberget tog oss ännu längre…
Följ med på resan, vetja. Här finns massor med bra resetips till Nordkap och Lofoten.

Dag 1 ”Vi glömde kuddarna”

Vi gav oss i väg tidigt på onsdagsmorgonen från Linköping i vår fullpackade Toyota.

Halvvägs kommer vi på att vi glömt våra kuddar. IKEA i Sundsvall blev räddningen. Framåt kvällen anländer vi till Höga Kusten, stannar vid bron och tar några bilder, köper lite glass, plockar blåbär och hallon väntar på rätt ljus och tar några bilder till och njuter av vår första dag på resan. Vi svänger av E4.an mot Nordingrå. Många vackra vyer och kurvor senare anländer vi till Norrfällsvikens Camping. Tältet är snart på plats i en mysig skogsglänta.

Efter en promenad på campingen och i den trevliga byn Norrfällsviken hamnar vi vid havet med en fantastisk himmel som speglar sig i havet och ger en härligt ljus. Jag rusar tillbaka till bilen och plockar fram stativet och John Blund fick vänta ett bra tag på mig redan första kvällen…

Högakustenbron

Norrfällsviken, Höga Kusten

En underbar kväll vid Norrfällsviken på Höga Kusten

Dag 2 ”När vi klättrade uppför Skuleberget”

Med bestämdhet for vi till Skuleberget. Där skulle vi klättra Via Ferrata! Man tar sig uppför den 250 höga branten fastspänd med 2 st karbinhakar i stålvajrar som löper längs bergsbranten, väl förankrade i bergöglorna. Vi anlände vid kl 11, betalade 395:-, fick en säkerhetsgenomgång, skrev under. Vidare spände vi fast hjälm, sele, handskar och begav oss mot den, för nybörjare, rekommenderade vita leden.

En och en halv timme senare när vi stolta och lite trötta nådde toppen på berget var vi helt sålda på Via Ferrata och med denna upplevelsen rikare var jag fast besluten att jag måste göra om detta fler gånger. ”Nästa gång blir det den gula leden” sa jag lite kaxigt.

Efter vandringen nerför berget genom det vackra skogslandskapet spisades en välförtjänt lunch på den mycket trevliga Naturum där man kan sätta sig in ytterligare i varför Höga kustens landhöjning är störst i världen.
Nöjda med vad vi hade presterat for vi tillbaka mot kusten och besökte det gamla fiskeläget Bönhamn för att avsluta dagen med fotografering av vågor på stenar vid häftiga Rotsidan innan vi tog oss tillbaka till andra natten i tältet.

Jag klättrar för fullt uppför Skuleberget, bara några meter kvar. Ylva fotar.

Ylva tar sig smidigt uppför de 250 m på Skulebergets Via Ferrata!

Utsikt från Skuleberget, ut över Höga Kusten

Klarade Skulebergets vita Via Ferrata led – nästa gång blir det gul eller röd.

Vågorna slår in. Rotsidan vid Höga Kusten, väl värt ett besök.

Dag 3 ”Idag ska vi till Haparanda”

Vi packar ihop vårt lilla gröna slott och lämnar den fina campingen på Norrfällsviken och beger oss norröver. Vi åker för sista gången på de härligt slingriga vägarna vid Höga Kusten och bestämmer oss för att vi måste återkomma hit för att se mer av denna pärla på Svenska ostkusten. Väldigt vackert! Åk hit om ni inte redan har varit här och har ni varit här – åk hit igen!

I Örnsköldsvik inmundigas frukost efter en promenad i den fina kuststaden.

Vi åker vidare och konstaterar efterhand att det är varmt så vi letar upp en av många fina badplatsen längs kusten. På väg norrut åker vi förbi det ena efter det andra åskovädret väster om oss inåt landet. Österut lyser solen från en klarblå himmel. Vi väljer att rikta blickarna mot öster.

När vi når Luleå svänger vi av mot Gammelstaden. Ett bra val visade det sig när vi strosat runt i den mer än 400 år gamla pittoreska trästaden som en gång låg till grund för Luleå. Många fina bilder blir det. Tur att vi har med 2 kameror så vi kan leka med på var sina håll. För 20 år sedan togs Gammelstads kyrkstad upp på UNESCOs världsarvlista. Bara det, gör den väl värt ett besök. Tyvärr var vi som vanlig på platser då ingen annan är där varför inget var öppet och våra hungriga magar styrde in oss mot Luleås centrala delar. Väl där hittade vi en restaurang på ett hotell. Då vi insåg att det skulle bli sent bestämde vi oss för att bo där i natt. Vi kom inte till Haparanda idag.

Gammelstadens kyrkby utanför Luleå

Gammelstadens Kyrkstad i Luleå

Ljuset strilar in och lyser på buketten på bordet – stämningsfullt!

Dag 4 ”Jag vill paddla forsränning”

När man bor på hotell äter man ofta hotellfrukost som om det vore det sista man åt i livet. Så även denna gång, gott och mycket. Detta skulle visa sig överflödigt denna dag.

Vi har med det goda självförtroende vi fick efter att bestigit Skuleberget nu beslutat oss för att inga sträckor är oövervinneliga för oss. Därför beslutar vi oss för att vi ska nå Nordkap. Det är ju bara ca 100 mil dit! Vi ger oss därför av ganska tidigt, mätta och belåtna.

Väl i Haparanda besöker vi ånyo IKEA. Ylva var inte helt nöjd med sitt köp av kudde i Sundsvall vi får där med nöjet att besöka världens nordligaste IKEA-varuhus där massor av folk är ute på sitt lördagsnöje.

Vi glider snabbt igenom Haparanda och följer Torneälven. Solen skiner och termometern stannar inte förrän flera streck över 20. Nästa planerade anhalt var Kukkolaforsen och där verkar alla vara som inte är på IKEA i Haparanda. Vi kommer mitt i den årliga Sikfesten. Va kul, tänkte vi och deltar för fullt. Denna fest har anor från medeltiden men modern musik spelas av en duktig trubadur och höjer den redan goda stämningen.

Det var dock dåligt med sik i år fick vi reda på av en farbror som inte fick någon fisk i sin hov. Detta var inga större problem då det fanns gott om sik från tidigare år.  När vi sitter på restaurangen och njuter av den goda stämningen och smaken av rökt sik kommer det fram en tjej och frågar om vi vill åka forsränning. Med mitt goda självförtroende efter klättringen på Skuleberget tidigare svarar jag naturligtvis – Ja, det vore ju kul! Ylva som har paddlat tidigare fick sköta kameran.

Efter mitt livs första, och absolut inte den sista forsränning far vi vidare norröver. Vi fick tips att man inte får missa Luppioberget när man har tagit sig så långt upp som till Tornedalen. Bilen rattas därför upp på berget när skylten kommer och väl där får man en fantastisk utsikt över Tornedalen. Vi lyckas t o m få ett bord på den lilla men magnifika restaurangen Utblick. Med lokala råvaror i maten (Ylva åt Kalixrom och jag njöt av älgbiffen), trevlig personal och en vidunderlig utsikt undrar vi om man kan ha det bättre. Vackra vyer och många bilder från toppen av berget gör att man helst inte vill åka därifrån. Det är egentligen sedan länge dags att sova.

Vi slår ner våra tältpinnar i marken på en camping i Övertorneå. Detta samtidigt som vi frenetiskt viftar bort alla knott.

En färgsprakande himmel speglar sig i Torne älv vilket bara måste förevigas innan jag kryper ner i sovsäcken. Nätterna är ljusa och det dröjer inte länge förrän Ylva äger åt mig att gå ut och fota, igen. Solen är på väg upp bara några timmar efter att den gått ner och nu skådar jag en ännu vackrare himmel med tät dimma över älven och bergen.

Kukkolaforsen

Jag paddlar forsränning i Kukkolaforsen – Häftigt!

Rökt sik på Sikfesten vid Kukkolaforsen

Fiskare vid Kukkolaforsen. ”Det blir int mycke fisk i år int. Tur det finns kvar från förra året”

Ett besök på fantastiska restaurangen Utblick på Luppioberget

Vy från Luppioberget

Vårt tygslott vid Torneälven. Det blir inte mörkare än så här

Torne älv mitt i natten

Vaknar i natten och ser detta över Torne Älv – Sverige är fantastiskt!

Dag 5 ”Nordkap är målet”

Inte helt utsövda vaknar vi till en underbar morgon. Solen värmer och ett dopp i Torne Älv känns underbart och ger en bra start på dagen. Vi får sällskap av 8 vesslor som springer fram och tillbaka över stranden.

Denna dag blir mest en transportsträcka genom Finland. Vi gör ett stopp på Tomteland i Rovaniemi, för 35 år sedan hade det varit ett paradis för mig, nu är jag måttligt imponerad av alla souvenirbutiker, men hälsa på tomten måste man ju. Vägarna är raka och skog och sjöar växlar i landskapet.

Framåt kvällen googlar vi fram ett boende i närheten av Honningsvåg, och bokar ett rum. Lusten att slå upp ett vårt gröna slott, avtar vartefter temperaturen kryper neråt och väl framme visar termometern endast 11 grader. Vi anländer framåt kl 22 till Honningsvåg camping. Det har varit mulet de senaste timmarna men prognosen visar på sol runt midnatt. De 35 km från Honningsvåg till Nordkap är fantastiska och när solen tittar fram när vi närmar oss slutdestinationen får vi förnyade krafter och njuter av den alldeles fantastiska naturen. Vi brukar kalla det MoY-väder (Mats o Ylva…).

Vi betalar de 250 NOK/pers de vill ha vid bommen, kliver ur bilen och tittar rakt norrut mot den fantastiska solnedgången. Många nationaliteter har samlats på denna klippa som ligger 307 m o h. Flera cyklister med bl a italiensk och tysk flagg har nått sina mål. Jag var trött i kroppen efter att ha kört bil upp hit…
Många bilder senare tar vi oss in i det fina Nordkappcentrat. Här finns naturligtvis souvenirer, flera restauranger, en biosalong och en tunnel ner i berget med hur mycket information som helst om man är tillräckligt pigg för att orka läsa allt.

Vi rullar tillbaka samma vackra väg och en halvtimme senare ligger vi i sängarna och funderar över hur overkligt det känns – i morse var vi i Sverige och tog ett morgondopp i Torneälven och när vi går och lägger oss har vi varit på Europas nordligaste klippa.

Nordkap med solnedgången rakt norrut

Från den vackra vägen till Nordkap

Vår Toyota tog oss hela vägen till Nordkap

Vid Nordkap västerut, mot Europas nordligaste punkt Knivkjellodden

Nordkap i midnattssol

Dag 6 ”Vi åker söderut mot Lofoten”

Sovmorgon och sedan en liten titt i Honningsvåg, Norges nordligaste stad med ca 2500 innevånare. Tur man är här på sommaren för under vintern ser man inte solen på 2 månader. Vi far vidare med början genom Honningsvågtunnelen som är 4,5 km. De är fantastiskt duktiga på att bygga broar och tunnlar i Norge, naturligtvis en förutsättning för landets infrastruktur. Vägen går ofta längs vattnet och vyerna är spektakulära. Tyvärr drar det grå vädret ner lite på upplevelsen. Landskapet är annars väldigt bergigt och något mer kargt än vad som komma skall söderut. Vi passerar dock stora skogar med små, små björkar. En och annan ren stöter vi på på vägen men de flesta håller sig uppe på berget.

Dagen slutar i en hytte. Vi kokar lite soppa och sitter inne och tittar ut över Altafjorden.

Ren på vägen

Honningsvåg, Europas nordligaste stad

En av många tunnlar…

Naturen i nordligaste Norge

Ylva i röd jacka lyser upp molniga Altafjorden

Rostig kedja

Dag 7 ”Vi tar liften upp till Tromsöfjället – norrmännen springer uppför”

Solen tittar fram lite mer idag och förgyller det fantastisk vackra landskapet ännu mer. Efter 5 minuter stannar vi för dagens första fotostop. Här är bergen högre och spetsigare och gör sig bra på bild med röda fiskehytter och gröna ängar i förgrunden. För att variera oss byter vi ut bilväg mot färja vissa sträckor. Kostnaderna för färjor varierar mellan 150 och 400 NOK.
Två färjor senare och ännu fler vackra vyer anländer vi till Tromsö. Väl där svänger vi direkt av mot liften som tar oss upp på berget vilket ger en magnifik utsikt över denna vackra nordnorska stad, som delvis ligger på en ö. Vi blir kvar och beundrar vyn och knallar omkring på berget och beslutar oss för att äta något gott i restaurangen. När vi sitter där och äter tillsammans med övriga turister som har åkt linbana upp, kommer en strid ström av norrmän gåendes eller springandes uppför berget – inga norrmän tar liften upp! Man bara gör inte så i detta land. Men vi tar liften ner, för vi är svenskar!

När vi åker hamnar vi i en tunnel under staden och helt plötsligt dyker det upp en rondell i underjorden. Påhittiga, de där norrmännen! Via Kvalöya åker vi mot nästa färja som tar oss till det som kom att bli resans vackraste ö – Senja.

Enligt tidtabellen som vi googlade oss fram till skulle det gå en färja kl 21. När vi kommer till kajen blir vi lite skeptiska, inga bilar och en kaj som inte visar några tecken på att det skulle anlända en färja här, men det dyker upp både bilar och en färja. En tur på havet med berg hela tiden siktandes i horisonten blir detta en fin resa. Vid Fjordbotn Camping reser vi återigen vårt medhavda hus. Ljuset är magiskt och vi bor bara några meter från det spegelblanka fjordvattnet.

Norsk fjord

Fjord i Norge

Vackra stenformationer i förgrunden med vackra molnbeklädda berg i bakgrunden

Vy över Tromsö i Nordnorge.

Ishavskatedralen i Tromsö

Måsarna har tagit över bryggan. Tidvattnet är lågt just här och nu

En liten kanotist

Kvällsfärjan till Senja

Dag 8 ”Senja är vackrare än Lofoten”

Dagens första vackra vy fångas på bild tidigt bara några meter från nattens boende. När Ylva kravlar sig ur tältet utbrister hon för 27 gången ”världen är vacker” och det var absolut inte den sista. Vi följer resans andra, av Norges 18 Nasjonale turistveger. Vårt tips till dig som ska besöka Norge är att leta upp dessa turistvägar. De är alldeles enastående vackra. Vi har när resan är slut 10 sådana vägar kvar att utforska.

Överallt man åker dyker nya fantastiska vyer upp hela tider (tycker ni jag börjar bli tjatig?) och det är tätt mellan gångerna vi stannar och fotograferar. Vid den enormt, börjar få slut på superlativ, vackra stranden Ersjord gör vi ett bad- och fotostopp. Jag låter bilderna tala för det är svårt att med ord beskriva upplevelsen. Svenska vägverket borde ta efter de häftiga installationerna som finns längs vägarna i Norge, även toaletterna är vackra, som den guldfärgade i ena änden av fjorden.

Resan på ön Senja fortsätter med stop vid bl a Tungeneset och den häftiga utsikten över Bergsbotn. Kan det bli vackrare?

Vi anländer till färjeläget i den lite trista men charmiga byn Gryllestad. Planen var att ta sista färjan över till nästa ö – Andöya. Vi kommer till en parkering med oroväckande många bilar. Kommer verkligen alla dessa bilar, husvagnar, motorcyklar och t o m en långtradare få plats på färjan undrar vi. En timmas nervös väntan och regnet har nu tagit över efter att vi haft en strålande fin dag. När färjan anländer leker färjepersonalen Tetris för att få plats med alla fordon. Det visar sig dock att en (1) stackars bil får vänta till nästa dags första färja, det blev inte vi. Det vi har lärt oss är att vara i god tid vid färjelägena. Färjorna är av skiftande utformning, en del har försäljning andra inte. Denna hade i stort sett ingenting men de lyckades grädda några våfflor och jag tuggade i mig den sista av disktrasorna som fanns att tillgå.

Väl ute till havs hamnar vi i väldigt tät dimma som vägrar släppa taget om havet och när vi 2 timmar senare närmar oss Andöya går det inte att urskilja topparna på ön.
Vi bokade ett rum på Camping vid Bleik från båten och vi kände oss nöjda med att veta att vi skulle ha tak över huvudet. Dimman kyler och termometern hamnar på endast strax över 10 grader.

Vid Fjordbotn Camping. Underbart att vakna och titta ut från tältet för att skåda detta. Den stora mängden tång tyder på lågvatten.

En av många vackra vyer på ön Senja i Norra Norge

Ersfjord på Senja. En av de vackrare stränderna jag varit på.

Det finns många häftiga toaletter längs Norges Nasjonale turistveger. Denna finns vid Ersfjord. Tanten från Frankrike har samma färg som dörren – kul tyckte jag!

Ylva njuter av Senja

Vägarna i Norge är inte bara krokiga de är även backiga

Tungeneset, Senja i Norge. En häftig installation som smälter in i den vackra omgivningen på ett naturligt sätt.

Ylva vid Tungeneset på Senja

Utsiktsplatsen över Bergsbotn på Senja

I väntan på färjan tog vi en promenad i Gryllstad

Fiskebåt vid Senja i Norge

Dag 9 ”Resans höjdpunkt – vandringen på Måtind”

Ny dag och promenad i charmiga Bleik – vilken strand. När vi traskar runt hamnen ser vi en utter komma simmandes, men den blev skrämd av oss, kanske inte gillar svenskar.
Vi fick tips från den trevlige mannen i campingens reception att vandra upp på Måtind. Med kängorna snörade och ryggsäckarna packade gav vi oss iväg i den något kyliga morgonen med början från stranden Laupsvika strax söder om Bleik. Vi hälsar på några får som gör avtryck i den vita sanden, följer de röda markeringarna som leder oss till berget och det är inte helt enkelt att ta sig fram på den sluttande bergssidan som vätter ut mot havet. När vi ansträngt oss en stund känner vi att det är dags att packa ner både tröja och byta byxorna mot shorts för nu har temperaturen stigit. Plötsligt ropar Ylva ”titta en örn” och ute mot havet sitter en havsörn på ett klippa och spanar efter mat.
Jag börjar riva i ryggsäcken och får upp kameran med teleobjektivet på. Örnen sitter snällt stilla och jag får några bilder och vi traskar vidare. Efter en dryg timmes vandring når vi ännu en av världens vackraste stränder. Naturligtvis måste vi ta ett bad. Inte heller denna gång är temperaturen på något sätt behaglig, men på en sådan vacker strand måste det badas.

Sedan börjar den egentliga klättringen. Toppen är på 408 möh och det är bara att sätta igång. Stigen uppåt går i sanddyner och högt gräs. Många drickastopp och fotostopp senare når vi till slut toppen och den bjuder på en enastående utsikt. Havet ligger klarblått västerut och söderut ser man stränderna slicka kustlinjen på Andöya och i horisonten kan man skåda Lofoten.

Lite mat i magen innan den obligatoriska fotograferingen på de ”farligaste” klipporna och sedan bär det iväg neråt igen. Vi har nu varit iväg i över 4 timmar nu inkl matpauser, fotopauser och bad. Enligt den norske receptionisten skulle vandringen ta ca 3 timmar sammanlagt.

Tillbaka valde vi en annan väg, först över högplatån sedan bär det brant utför när vi stegar norröver med Bleik och dess sjöar och havet hela tiden i sikte. Sedan blir det björkskog och en massa djur som låter bä överallt. De röda markeringarna tar oss tillbaka till stranden som vi utgick ifrån.

Väl framme orkar vi inte leta efter någonstans att bo så vi bygger upp vår bostad alldeles vid stranden. Vi är inte de enda som fricampar här. Innan tältet stod på plats hann vi naturligtvis med dagens andra uppfriskande dopp i Norska havet, samt lite värmande soppa som vi kokade ihop på vårt Primuskök. Solen strålar så vackert från havet och det ser ut att bli ännu en underbar kväll. Denna kväll har vi dock lite otur med vädret, dimman rullar in med ryslig fart och snart är allt klätt i grått. Vi somnar trötta och lite frusna.

Vandringen börjar vid stranden Laupsvika strax söder om Bleik på Andöya i Norge

Vi kommer inte så långt på vår vandring förrän vi skådar dagens första havsörn, som majestätiskt sitter på en klippa och spanar efter käk

Första biten går längs bergväggen och är lite trixig

Vandringen fortsätter på behagliga stigar längs havet med Otervika i blickfånget

Underbara stranden Otervika. Ett bra stopp innan klättringen började på riktigt 408 höjdmeter

Ylva blickar ut över Norska Havet på väg upp på Måtind med Otervika nedanför. Här går det brant uppför i sanddynor och högt gräs. Perfekt då att stanna och titta på utsikten med jämna mellanrum.

Vandringen fortsätter med lite lättare lutning väl uppe på platån innan vi når toppen på Måtind

408 m o h på Måtind med blick ut över Norska Havet och Bleik Fuglefjell

Ylva dinglar med benen på Måtind.

Jag vill ju också dingla med benen. Om jag ser lite spänd ut beror det på att det stupar över 400 meter rakt ner.

Nu har vi varit uppe och vänt och är på väg tillbaka. Efter vandring på platån bär det ganska brant utför med en härlig utsikt över Bleik.

Lite sällskap på fjället

Skön promenad sista biten genom björkskogen

Vi tyckte idén att fricampa nära stranden var bra. När väl tältet stod på plats kom dimman och havet syns inte längre.

Dag 10  ”Bokade hotellrum till fel dag”

Provianterar i den lilla närbutiken i Bleik som verkar ha allt. Passar på att äta en frukostmacka innan vi far vidare söderut. Målet den här dagen är ta oss till Lofoten. Vädret är lite grått, dimmolnen ligger kvar som en slöja över landskapet. Vi stannar till vid en familjs gemensamma ateljé och imponeras av konstnärskapet. En fin tavla inhandlas och inspirationen att skapa växer efter det besöket.
Vi hamnar sedan in en blå stad som heter Sortland (sort betyder svart på norska) men hälften av husen är blå. Norska humor, eller? I denna ”Blå byen” njöt vi av en fantastiskt god fisksoppa.

Efter ännu en färjetur hamnar vi framåt eftermiddagen på Lofoten, som från början var resans huvudmål. Lofoten gör oss inte besvikna. Molnen har lättat och smeker nu bergstopparna, en del moln dröjer sig kvar i dalgångarna.

Vi börjar leta boende mitt på Lofoten men inser ganska snart att det verkar hopplöst eftersom vårt besök sammanfaller med 3000 motorcyklisters.  Det är HD-träff i Svolvear denna helg. Efter en dimmig och kylig natt i tält längtade vi efter tak över huvudet. Till slut hittar vi ett hotellrum i Leknes. Nöjda med att vi bokat ett rum åker vi vidare och fotograferar och njuter av alla fantastiska vyer som bara Norge kan bjuda. Vi upptäcker efterhand att hotellrummet vi bokat var till i morgon kväll. Vi har ju semester och vem kan hålla redan på vilken dag det är då!
Det är bara att börja om och ringa till fler hotell och campingar och till slut hittar vi en rorbu för denna natt i det lilla mysiga fiskeläget Sund. En rorbu är ett stuga byggt ut över vattnet på pålar, en praktiskt bostad för fiskare. Tidvattnet förändrar utsikten flera gånger per dag och när vi vaknar på natten upplevs det som att stugan står mitt i fjorden. På morgonen är vi ”förtöjda” igen. Många rorbuer är fint upprustade och hyrs ut till turister. De är ofta dyrare än en vanlig hytte men är väl värda sitt pris. Vi sover gott i vårt alldeles för stora rorbu.

Den blå byen Sortland

Ylva matchar väggen i Sortland

På Lofoten finns nästan alltid en häftigt kuliss av berg

Lågvatten på Lofoten med typisk motiv

Vi bor en natt på Rorbuen (Stugan till höger) i det lilla mysiga fiskeläget Sund. Så här ser det ut strax innan vi går och lägger oss.

…och så här ser det ut mitt i natten när tidvattnet har dragit in.

Dag 11  ”En heldag på Lofoten”

Vi ville gärna vandra på något av alla berg men eftersom det var lite nyckfullt väder med en hel del låga moln slog vi ganska snart ifrån oss dessa tankar. Vi tog oss istället med bil ändå ut till Å, så långt söderut man kan komma. Det går inte fort att ta sig fram på de små vägarna längst ut på Lofoten. Vägen delas med mängder av turister från alla världens hörn. Det var mycket lugnare på Senja och Andöya. Men eftersom vi inte har så bråttom sänker vi tempot och njuter av alla pittoreska byar, fiskelägen, berg, fjordar och fantastiska stränder. Lofoten är underbart!
Bilderna få berätta om resten av dagens upplevelser.

Fiskeläget Sund på Lofoten

En rorbu i Sund på Lofoten

Här torkar man fisk – en klassiker på Lofoten. Det sägs att huvudet ska vara en delikatess

Vackra Svolvaer på Lofoten

Ett besök i Nusfjord är att föredra. Hela fiskeläget, som är ett av Norges äldsta, är som ett museum. Här röda stugor.

Nusfjord ligger, som många andra fiskläger på Lofoten, vackert inbäddat mellan berget. Just här är husen gula…

Och här visar Nusfjord sin gråa sida

Tidvattnet drar in på Lofoten

Dag 11 ”Hemresan börjar”

God hotellfrukost ihop med en hel busslast holländare på hotellet, som vi bokade i förrgår. Vi trodde vi skulle vara ensamma kl 7 på morgonen. Mätta och belåtna kör vi E10 tillbaka till fastlandet. Så här tidigt är trafiken lugn, det flest turister sover ganska länge. Det tar ändå nästan 4 timmar innan vi strax före Narvik byter till E6. Vi har nu ca 160 mil kvar hem. En baggis!

Naturen är naturligtvis fortfarande vacker och jag fortsätter att lufta kameran med jämna mellanrum, så den inte känner sig ensam i baksätet. Framåt kvällen hittar vi ett trevlig hotell på fjället, mitt ute i ingenstans. Vi tar en kvällspromenad till en vacker fors alldeles i närheten. Tänk vad vatten kan få en att inte vilja gå och lägga sig.

Stilla vatten på Lofoten

Lungt vatten på Lofoten

Söder om Lofoten ändras naturen något och bergen blir lite rundare

Ylva vid Lounosjåhkå-forsen. Ännu en magisk afton som gör att kudden får vänta

Dag 12 ”Då vi passerar polcirkeln och återvänder till Sverige”

Passerar ganska snart Polcirkeln och stannar till vid Polarcirkelcentret, ett lite för turistigt ställe för vår smak. Vi drar snabbt vidare på E6 och far bl a över högfjället där vi ser många mjuka kullar, vattenfall och massor med renar. Vi svänger av österut vid Mo i Rana och några mil senare är vi tillbaka i Sverige. Sverige erbjuder också vackert fjällandskap om ej lika majestätiskt som i vårt grannland. För er som vill stanna kvar i Norge kan jag rekommendera ett besök på Visit Norway

Vi drar på, vägarna är snabbare här än i Norge och vi passerar i hög fart, Hemavan, Tärnaby, Storuman, Dorotea och vid Hoting svänger vi av österut och följer sedan Ångermanälven till Sverige mitt – Sundsvall. Vi tar in på Hotel Södra berget sent på kvällen. Vi njuter en god middag med utsikt över Sundsvall i ljuset av en enastående solnedgång.

Polarcircelcentret

I Svenska fjällvärlden

Dag 13 ”Borta bäst, hemma bäst”

Vi vill hem! Turistar dock några timmar i Uppsala innan vi kommer tillbaka hem till Linköping. Tack Eric för att du har vattnat och klippt gräset.

Dag 14 ”Hemma”

Börjar fundera på vart vi ska åka nästa gång…

Tyckte du att detta var kul läsning och bra bilder? Det kommer fler berättelser om våra tidigare Norgeresor på min blogg. Så håll utkik…