av mats.jonsson.foto@gmail.com | dec 23, 2016 | Marocko
Resan till Marocko – del 1 Atlasbergen
Marrakesh, tänkte vi, det är nog häftigt. För att utöka ”häftigheten” i resan bestämde vi oss för att vi även ska upp i Atlasbergen. Efter lite googlande fastnade vi för den lilla orten Imlil som ligger ca 1.5 timmars bilfärd från Marrakesh – förutsatt att man kör rätt väg…
Tillsammans med mycket goda vännerna Janne och Marie hade jag och Ylva planerat vår resa till Marocko hemma vid datorn. Flyg, boende och hyrbil hade vi bokat själva. 7 nätter i Marocko skulle visa sig bli den mest spännande resan jag någonsin gjort. Är du nyfiken på Marocko – häng på vetja.
Här kommer en reseskildring från Marocko!
Häftigt att se Marrakesh och Atlasbergen från ovan i kvällsljuset. Vi hade landat på Marrakesh Menara Airport strax innan solen gick ner en dag i slutet av november. Vi såg fram emot en spännande bilfärd upp i Altasbergen – en enkel sådan tänkte vi. I stället visade GPS’en in oss i värsta tänkbara trafikkaos.
Marrakesh Menara Airport – Häftig design!
Att vi och alla andra runt oss överlevde är en gåta, men en vardag i dessa trakter. Har läst att olycksstatistiken är mycket hög i landet och efter ett kort stund i kaoset kan man lätt förstå varför. I Sverige kommer trafiken mest framifrån men här dyker konstiga fordon upp från alla håll. Cyklar, mopeder (med hela familjer på), motorcyklar, åsnetransporter, hästdroskor, bilar, lastbilar samt alla dessa gångare och alla vill fram på en gång. I bland står en trafikpolis mitt i kaoset, med livet som insats, och visslar och vinkar lite halvhjärtat.
Vi styr till slut ut ur staden och konstaterar att detta inte känns rätt och tvingas vända tillbaka in i kaoset och denna gång hamnar vi så långt in i Marrakesh att det inte längre är gator vi åker på utan gränder, trånga gränder. En kille på cykel påkallar vår uppmärksamhet och säger att vi måste vända. Vi struntar nu i GPS’en och följer i stället ett gäng glada grabbar på cykel som ska ta oss ut från kaoset. De cyklar frenetiskt framför oss och när vi till slut har kommit ut på en större väg vevar vi ner rutan, tackar killen för hans hjälp och sticker till honom 40 dirham (ca 40 sek). Han blir irriterad och tycker att det är för lite (Vi kommer att bli varse att marockanerna alltid tycker att de får för lite pengar). Han får dock nöja sig med dessa pengar och strax efter har vi kommit ut på landsvägen.
Teservering vid ankomst till Riaden, en trevlig marockansk sed.
Väl uppe i bergen, där det är mystiskt mörkt och vägarna är ganska trånga och krokiga, anländer vi så småningom till Imlil. Här var det svårt att hitta vår Riad men folk är hjälpsamma och försöker vänligt förklara vägen. Vi åker igenom byn och efter ytterligare någon kilometer står en man och vinkar. Äntligen framme tänker vi. Welcome säger Mohammed, härifrån är det ”bara” 5 minuters promenad. Den promenaden (som var betydligt längre än 5 minuter lång) går genom en uttorkad bäckfåra och vi lyser med våra mobiltelefoner för att kunna se var vi sätter fötterna. Sedan börjar klättringen i trappor innan vi till slut kommer fram till Kasbah Imlil. Vi skymtar en åsna i mörkret precis utanför Riaden. Väl inne bli vi sedvanligt bjudna på te. Rummen är mysiga och färgglada men kalla. Nyfikna på vad Atlasbergen bjuder på i dagsljus, somnar vi efter en äventyrlig första dag.
Grannens tupp väcker oss vid halv sex. Många exponeringar på en fantastisk gryning hinner vi med innan en enastående frukost serveras på takterassen som bjuder på en utsikt av sällan skådat slag. Höstfärger i Imlildalen och berg med snöklädda toppar.
Förväntningarna införlivades i gryningen – Altasbergen var ännu vackrare än man kunde hoppas. Vy från vår balkong.
Vy ut över Imlildalen, från vår riad – Kasbah Imlil
En av de häftigaste frukostupplevelser i mitt liv. Fantastisk god frukost med fantastiskt utsikt och med fantastiskt sällskap
Hus i vår by i Imlil. Byn fick elektricitet i slutet av 1990-talet.
Ett ensamt träd lyser höstgult med hjälp av dagens första solstrålar.
Imlildalen består av 9 små byar och ligger på ca 1700 meters höjd. Vår Riad ligger i byn Tamatert öster om dalen från vilken man har en fantastisk utsikt ut över dalen och bergen. Vi vill dock se mer av Atlasbergen och beslutar oss därför för att vandra vidare på vägen uppför berget. Uppe vid ca 2300 möh kommer vi fram till en liten byggnad av sten vilket visar sig vara en café. En vänlig farbror serverar oss te och kaffe vid ett bord med utsikt även mot nästa dal, beståendes av många berberbyar. Åsnan/mulåsnan som har släpats upp hit hamnar på många av våra bilder. Hela vägen ger oss en häftig upplevelse och kvällen avslutas med en klassisk marockansk gryta, Tagine, serverad av mycket trevliga och hjälpsamma riadvärd, Mohammed.
Träd mot en nästan klarblå himmel
En av topparna mellan grenarna är Toubkal med en höjd på 4167 m. Afrikas näst högsta topp.
Vandringen upp i Atlasbergen, hela tiden med en bedårande utsikt över Imlildalen
Små söta lamm var hur nyfikna som helst
Höstfärger i Atlasbergen – magiskt!
Mönster av stenar vid vägen.
Ett café på 2300 meters höjd. Charmigt!
Mulåsnan blickar ut över dalen och beundrar utsikten, eller…?
Teet ska hällas på ett speciellt sätt i Marocko
Atlasbergen med sina snöklädda toppar i bakgrunden var vår vy under hela vandringen.
Alla byar har en moské, denna väldigt vackert beläget.
Atlas mountains, beautiful Atlas mountains
En av byarna i Imlildalen
Port
På väg ner mot byn igen med motljuset genom höstlöven. Ganska ok vandring.
En av många vybilder över dalen, här från vår takterass.
Solen går ner tidigt i bergen…
Fin vy för den vänstra åsnan…
Resan går vidare genom fantastisk vackra dalar.
Vi bor billigt i Imlil, ca 350 sek/natt. Dock är det kallt och dragit på nätterna och det är inte varje gång det rinner varmt vatten genom kranen. Det är inte varje gång det kommer vatten över huvudtaget. Men servicen och utsikten var så fantastisk så vi har överseende med dessa småsaker. Ett varmt tips är att med sig tjocka strumpor eller tofflor när man ska bo Atlasbergen. Glipan mellan balkongdörren och golvet var väl ett par centimeter.
Imlil ca 6 mil sydost om Marrakesh är mest känt som ett center för bergsturismen i Atlasbergen. Många utgår härifrån när de ska bestiga Jemal Toubkal, vi valde dock en lite enklare och kortare väg. Imlil är även känt för att delar av filmen Seven years in Tibet spelades in här, med Brad Pitt. Bara en sån sak…
Vi far med vår hyrda bil tillbaka till slätten, på en väg som vi denna gång kan njuta av i dagsljus. Målet är att ta sig över Atlasbergen till Ouarzazate. Den resan får ni se i del 2 – se och göra i Oarzazate
Vi hann också med 3 dagar i sagolika Marrakech.
av mats.jonsson.foto@gmail.com | dec 22, 2016 | Marocko
Marockoresan del 2
Efter två nätter i Imlil hade vi planerat nästa natthärbärge i Ouarzazate. Den Hollywoodberömda staden ligger på andra sidan Atlasbergen. Efter en tidig, god och innehållsrik frukost gav vi oss iväg genom ett fantastiskt vackert landskap som visade upp sig från sin bästa sida. Solens strålar lyste på höstfärgerna i dalgångarna och på de snöklädda bergstopparna. Vi skrotade GPS´n denna dag och körde på känsla, med gott resultat. Vi tog oss fram helskinnade och kunde parkera bilen exakt enligt plan.
Många vackra fotovyer i Atlasbergen, själv tröttnar jag aldrig
Alla sätt är bra…
Vi körde tillbaka mot slätten innan vi styrde kosan norröver mot passagen genom Atlasbergen. Många märkliga fordon och transporter var ute på vägarna men det märkligaste var när vi hamnade mitt i en marknad. Vi i vår bil trängdes med människor som gick, körde kärror, satt på åsnor, åkte moped, cyklade, körde bilar eller lastbilar samtidigt som det handlades för fullt på båda sidor av den smala bygatan. Vi kröp fram i 10 km/h i nästan en halvtimme innan trängseln lättade. Trots denna trängsel med folk överallt var alla vänliga och man hjälptes åt utan en massa irritation. Den enda som verkade irriterad var föraren bakom oss, han tutade några gånger och tyckte nog farten var något för låg. Jag kände dock att jag inte vill köra över åsnan som gick framför oss så han fick helt enkelt tuta sig trött.
Säkert en fröjd att hänga tvätt i denna miljö, med Atlasbergen som vacker fond
Vart det här paret är på väg är det ingen som vet, men hackorna är med
En bit upp i Atlasbergen med vy ut över slätten där Marrakesh ligger
Frodigt i dalgångarna, här på östra sidan om Atlasbergen
[columns] [span6]
Tiz-n-tichka passet, en fin vägsträcka med högsta höjd på 2260 möh
[/span6][span6]
Vägen över Atlasbergen var omväxlande. Ibland kunde knappt två bilar mötas och på vissa ställen var det 3 filer. Många lastbilar och andra udda fordon trängdes på vägarna, bl a en lastbil med kor på taket! Vi åkte över Tiz-n-Ticha passet på 2260 m ö h. Denna väg är en viktig handelsväg och förr var det den enda vägen från slättlandskapet runt Marrakesh och över bergen till öknen. Så här års är det inte ovanligt med snöfall uppe i bergen. Vi klarade oss – denna dag i alla fall…
Mitt i en sväng kommer en man rusandes rakt ut i vägen som om en förrymd galen ko var hack i häl på honom. Han springer rakt mot bilen med två stenhalvor i vardera handen. Han var inte jagad av en ko, han ville sälja stenar med färgade kristaller i. Mannen var dock inte ensam med denna typ av affärsverksamhet, de stod i var och varannan sväng. Vi såg aldrig någon som stannade och köpte några stenar.
[/span6][/columns]
På många håll kantas vägen av hus, där ingen nutida arkitekt varit inblandad
Över Atlasbergen och stenöknen så långt man ser österut
Vägen in mot Ouarzazate är vackert smyckad
Ouarzazate – porten till Sahara
Efter ca 6 timmar i bilen denna dag anländer vi äntligen till Ouarzazate, som brukar kallas Porten mot öknen. Vi hittar till vår planerade parkeringsplats utan bekymmer. Där står en man med gul väst som hintar något om pengar. Han får 20 dirham för att vakta bilen, vi hoppas han sköter sitt jobb. Nu ska vi försöka hitta till vår Riad, Rose Noir. Vi tittar in i gränden där vi tror den ligger men hittar ingen skylt. Inom kort har vi en hjälpande kille som visar oss vägen, eller? Har leder in oss i trånga gränder och genom mörka hål i väggen och ännu fler och trängre gränder. Detta kan ju inte stämma tänker vi och börjar fundera på hur vi överhuvudtaget ska kunna hitta tillbaka till bilen. Då, helt plötligt visar han oss en dörr och därinne ligger vår Riad. (Kartan på booking.com var inte i närheten!) Han får pengar som tack, alldeles för lite tyckte även han.
Vi blir väl omhändertagna även här trots att mannen som tar emot oss inte pratar engelska. Han visar upp oss till den vackra takterassen med vidunderlig utsikt. Här kan jag fotografera hur mycket som helst, är min första tanke. Vi dricker vårt traditionella välkomnande te, och redan innan vi blir visade till våra rum har jag hunnit med ett tiotal bilder.
Terassen där vi åt frukost
Från vår takterass såg vi Kasbah Taourirt i vackert kvällsljus
En stork dansar för oss på toppen av den närliggande minareten
Mystik över Marocko
En av många tvättlinor.
[columns] [span6]
Ett av många vackert smidessmyckade fönster
[/span6][span6]
Märkliga Kasbah Taurirt, ett gammalt slott fullt med labyrintliknande gångar
[/span6][/columns]
En kvällspromenad i den spännande staden och besök i den närliggande souken (marknaden) utan några inköp! Efter restaurangbesök lyckades vi snirkla oss hem i de mörka gränderna till vår Riad där vi hade en Yatzykväll på vårt rum. Det är få ställen man kan dricka alkohol på här så ett glas medhavd taxfree whiskey smakade gott. Vårt första rum saknade all form av värme så vi fick byta rum nästa dag, där värme och ytterligare en filt fanns att tillgå. Nätterna är kalla i ökentrakterna. På somrarna är det dock vanligt att det är över 40 grader. Tur vi inte är här sommartid.
Vägen till vår Riad gick genom mörka och trånga gränder, in genom mörka hål i väggen…
…inte konstigt om man ibland funderar på om man är på rätt väg.
Karaktäristiskt för en Riad är innergården med himlen som tak. Ofta hittat man en liten fontän och några fruktträd som utsmyckning och ordet Riad kommer ifrån arabiskan och betyder trädgård. De är vanligtvis utsmyckade som ett helt museum i marrokansk design. Här kommer några exempel:
[columns] [span6]
Varje rum var ordentligt utsmyckat på alla håll och kanter. En skål med olika kryddor som doftar gott
[/span6][span6]
Marockansk sänggaveln på vårt rum, dag 2
[/span6][/columns]
[columns] [span6]
Många valv in mot innergården från andra våningen på Riad Rose Noir
[/span6][span6]
Marrokansk konsthantverk, en explosion av färger
[/span6][/columns]
Fönster och gardiner i klassikt marockansk design
Ouarzazate är mest känt för de många filmer som spelats in i stadens studios och dess omgivningar. Ett besök på Atlas Studios var därför ett måste kände vi. I ett par timmar gick blev vi guidade omkring bland kulisser där bl a delar av filmer som ”Alexander”, ”Lawrence of Arabien”, ”Asterix och Obelix”, bondfilmen ”Iskallt uppdrag” och serien ”Homeland” har spelats in. Under visningen började det att regna, för första gången på nio månader, inte undra på att allt är torrt. Vi var en liten skara som guidades runt bland kulisserna och diverse filmrekvisita. Efterhand blev guiden mer intresserad av oss, och hans frågor om Sverige var fler än våra frågor om filminspelning.
Här filmade man bl a ”Alexander”. Pelarna är gjorda av frigolit.
Entrén till Altas Studios i Ouarzazate.
Lunchen avnjöts på Kasbah Tifoultoute. Så när som på några katter som ville smaka vår mat var vi de enda gästerna. Vi kunde strosa runt i lugn och ro och se oss om bland mängder med märkliga ting.
Kasbah Tifoultoute, ett slott där vi var de enda gästerna
Kasbah, ett slags försvarsanläggning som oftast var byggd av lera och halm.
[columns] [span6]
Kasbah Tifoultoute Ouarzazate
[/span6][span6]
Många valv i en marockansk kasbah
[/span6][/columns]
Nöjda med vad vi har upplevt i Ouarzazate lämnar vi staden (som ligger på 1100 möh) och beger oss tillbaka några mil mot Atlasbergen. Fortsatt underbart vackra vyer mot de snöklädda topparna. Ni kanske har förstått att jag älskar vyer. Det kommer fler…
Många vill sälja saker vid vägkanten. Vi är mer intresserade av vyerna än att köpa keramik
Här spelades Game of Thrones in
Nu har vi kommit till en av resans höjdpunkter, Ksar Ait Ben Haddou. Denna stad finns sedan 1987 på UNESCO’s världsarvlista. En vänlig man hjälper oss att hitta en parkeringsplats och erbjuder sina tjänster som guide. Han är på sedvanligt marockanskt manér påstridig, och får uppdraget att visa oss runt i den gamla staden. Han tar oss med på en tur genom trånga gränder och branta trappor och kryddar frikostigt med märkliga berättelser från både förr och nu. Mannen hade medverkat som statist i många av alla dessa filmer som har spelats in här. Åtminstone tror vi att det var det han sa – hans kunskaper i engelska var inte de allra bästa. Att strosa upp och ner för de uråldriga gränderna var verkligen en upplevelse. Känslan av att känna historiens vingslag blandat med nutida berättelser om filminspelningar var häftig. Vi strövade tillsammans med övriga turister omkring som färgglada statister i denna historiska miljö. På likaledes sedvanligt manér tog guiden oss naturligtvis med till kusiner, bröder, vänner och bekanta som alla bedrev någon form av affärsverksamhet. Vi köpte 2 flaskor arganolja som kommer att göra storverk för vår hud. Guidens dag gick helt säkert ihop sig…
Ksar Ait Ben Haddou speglas i floden Ouarzazate
Kommers i vackra färger i gränderna på väg till det gamla Ait Ben Haddou
[columns] [span6]
En vänlig berb – ursprungsbefolkningen i Atlasbergen
[/span6][span6]
Ait Ben Haddou
[/span6][/columns]
En av många Kasbah i Ait Ben Haddou. En vy uppifrån berget som staden vilar mot
Staden (Ksar) Ait Ben Haddou slingrar sig uppför berget
Denna man som tillhörde en av de 10 familjer, som forfarande bor i gamla delan av Ait Ben Haddou, lyckades sälja en målning till mig för 50 dirham
[columns] [span6]
En lista på alla filmer som har spelats in i Ait Ben Haddou
[/span6][span6]
En solig balkong i nya delen av Ait Ben Haddou, på andra sidan om floden
[/span6][/columns]
Någon behövde vila sin rygg en stund
Över Atlasbergen
Med Marrakech Airport i sikte beger vi oss nu tillbaka över High Atlas Mountains. Första milen på ny väg som bjuder på fantastiska vyer vi aldrig tidigare skådat. Här följer en kavalkad av bruna vyer i Atlasbergen, de flesta bilderna är tagna från bilen. Denna del av resan börjar i strålande sol innan vi högt upp i bergen åker genom tunga moln som bjuder på ett rejält snöfall.
Vägen slingrar sig genom häftiga landskap i Atlasbergen. Stenblocken vilar hotfullt på sluttningarna
Plötsligt dyker det upp en stad i en ravin
Byarna smälter liksom in i landskapet
Man undrar ju om de som bodde i husen nedanför klippan var hemma när de rasade?
Vi passerar flera små byar uppe i bergen som är omgivna av märkliga bergsformationer
Ser du ruinen uppe på toppen? Vem har bott där och varför?
Vägarna hade överlag ganska bra standard. Dock inte alla sträckor…
Vägen vid Tizi n’ Ticha passet var utmärkt för några dagar sedan, men när bergssidorna rasar pga av snöstorm, blir även denna väg ganska svårbemästrad. Janne körde dock, likt Stenmark på sin tid, slalom mellan stenarna och tog oss nerför berget utan incidenter. På vissa ställen var vägen smalare nu är den var när vi passerade här 2 tidigare.
På flaket på bilden framför sitter en man under ett bord, i snöstorm…
Tillbaka vid Marrakech Menara Airport, där vi återlämnar hyrbilen.
Sista biten in mot Marrakech körde vi i ett zickzack mönster innan vi till sist kom fram till flygplatsen. Denna gång kunde vi med hjälp av mobiltelefonens GPS’s undvika trånga gränder och åsnor på vägarna. Det var ganska skönt när jag parkerade vår hyrbil och vi fortsatte färden med taxi mot vår Riad i Marrakech. Jag och Janne var nöjda med våra insatser på de vilda, myllrande marockanska vägarna.
Om äventyret när vi skulle försöka hitta till Riad Khol får du läsa om i resans tredje del ”3 dagar i Marrakech”. Naturligtvis börjar det med att vi prutade med taxichauffören…
Tack Ylva för dina fotobidrag.
av mats.jonsson.foto@gmail.com | dec 21, 2016 | Marocko
Marocko del 3 – Marrakech
Att gå vilse bland soukerna, känna alla lukter, lyssna på ljuden, bo på Riad, se solen gå ner över Atlasbergen, titta på alla fantastiska hantverk, pruta med försäljarna, trängas med folk, mopeder, åsnor, kärror cyklar i de trånga gränderna och dricka mynta te. Det är Marrakech!
Vi hade planerat en vecka i Marocko med 2 nätter i Imlil i Atlasbergen och 2 nätter på andra sidan bergen i Ouarzazate. Efter att styrt hyrbilen mot flygplatsen för återlämning hade vi nu 3 dagar kvar på resan. Nu stod Marrakech på schemat och 3 nätter på charmiga Raid Khol. Damerna i resesällskapet hade tidigare besökt denna mytomspunna stad så visst var man lite förberedd efter deras berättelser. Hoppas denna reseskildring av Marrakech kan inspirera dig till en resa till denna stad.
Vi börjar med några typiska Marrakechmotiv innan vi ger oss in i myllret. Häng med, vetja!
Kryddor, vackert upphällda, härligt doftande, som vi hittade när vi gick vilse i en av alla souken (marknader)
Den stora Koutoubia moskén syntes överallt i Marrakech. Här med Atlasbergen som fond. Fotograferat från takterassen på vår Riad.
Vackra valv på Hotel La Mamounia, där vi gjorde ett nyfiket besök
Marrakech, även kallad ”Den rosa staden”
Yves Saint Lourent´s park Jardin Majorelle, väl värt ett besök
Men vi börjar i vår Riad. Vi har lärt oss att det i Marocko alltid är ett äventyr att hitta sitt boende, inga undantag i Marrakech. Enligt den trevlig taxichauffören var det endast 100 meter rakt fram, men taxin hinner inte ens stanna förrän en grabb snabbt är framme och frågar vart vi ska. Riad Khol säger taxichauffören och redan där har han gett grabben en chans att tjäna lite pengar. Han vet mycket väl att det inte är bara 100 meter rakt fram. Efter många svängar och trånga gränder, dock inte lika trånga som i Ouarzazate, kommer vi till slut fram till en inte allt för märkvärdig dörr med en liten skylt ”Riad Khol”. Hit hade vi aldrig hittat utan hjälp. Grabben blir dock väldigt irriterad och utbrister ”this is nothing” när han får 20 dirham av oss. Efter en liten stunds diskussioner får han en till och blir lite lugnare och vi äntrar vår Riad och blir även här mycket trevligt bemötta och får njuta av lite te innan vi blir visade våra rum.
Vi gör en rundvandring på riaden och hittar många spännande ting. Kan liknas med besök på ett museum.
[columns] [span6]
Ylva öppnar portarna till vårt rum. Det drog in lite på natten, dörrspringorna var som mest ca 5 cm, charmigt! Vi hade filtar.
[/span6][span6]
Innergården på Riad Khol med vår öre 3 meter höga port till vårt rum
[/span6][/columns]
Utanför Riaden är det bara en trång gränd – innanför är en prunkande oas med träd, utsmyckningar och en takterass med fantastisk utsik
På takterassen var det fullt med sittplatser att sitta och ta igen sig i. Vi hade naturligtvis inte tid, vi var ju ute och upplevde Marrakech.
[columns] [span6]
Riad Khol med innergården och takterassen
[/span6][span6]
En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden
[/span6][/columns]
En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden
Den andra innergården på vår Riad i kvällsljus
Vi tar ett djupt andetag och öppnar dörren för att lämna tryggheten på vår Riad och ge oss ut i vimlet och för en spännande dag i Marrakech. Vi hinner inte ens ut i gränden förrän första överraskningen är inpå oss, en åsnetransport som vi nästan krockar med. Mannen som styr ekipaget uppfattar vår förvåning, och utbrister frågande ”photo” och pekar på åsnan. Jag nickar, mannen hoppar av kärran, jag ställer in kameran, mannen trycker sig mot väggen för att inte vara i vägen, likaså gör mitt resesällskap. Jag trycker av, en moped tränger sig förbi, mopedens avgaser gör avtryck i näsan, jag trycker av igen och igen, jag nickar nöjt och säger merci, ger mannen 20 dirham och blir förvånad att han inte klagar över att det är för lite, utan tar tacksamt emot de lättförtjänade pengarna. Han hoppar upp på vagnen och åsnans hovar klapprar mot gatstenarna när ekipaget fortsätter sin resa genom de trånga gränderna i Marrakech, kanske för att hitta fler turister att tjäna pengar på.
Dagen börjar med att vi nästan krockar med en åsnetransport när vi lämnar vår Riad
Mannen och åsnan försvinner bland gränderna
I Marrakech ska man ge sig in i myllret av gränder som rymmer ett stort antal olika marknader (souken). De ligger i Medinan, den gamla staden vilken är omringad av en mur. I souken finns allt och hittar man någon man vill ha måste man pruta. Betalar man halva priset av det föreslagna utgångspriset har man alldeles säkert betalat för mycket. Här är ett spännande virrvarr av gångar vilka man inte kan göra annat än gå vilse i. Bilderna nedan visar några exempel på vad som kan dyka upp…
Ylva letar upp portar som är över 3 meter
Många trängs på gatorna i Marrakech. Kaos skulle vi svenskar kalla detta myller, men det fungerar otroligt nog utan större incidenter
I klädsouken var det trångt. Det blev inte mindre trångt då 2 mulåsneekipage med full last skulle mötas. Den ena mannen är inte jätteglad åt mitt fotograferande, vilket han tydligt markerar…
Den här mannen strosade i lugn och ro genom Marrakech gränder bärandes sin djellaba, en unisexdräkt tillhörande Nordafrikas ursprungsbefolkning, berber. Man kan dock tro att man befinner sig mitt i en Star Warsfilm
[columns] [span6]
Sen kväll när souken är stängd ser det lite ödsligt ut, dock känner man sig aldrig otrygg
[/span6][span6]
Vi kikar ibland på kartan för att hålla oss på rätt spår. Innanför murarna till Medinan (den gamla staden) är det lönlöst, man hittar inte ändå.
[/span6][/columns]
Lite solstrålar genom en palm med Marrakech stoltaste Moské Koutoubia- ett måste!
Det gäller att vara på sin vakt i denna pulserande stad. Hela tiden är man påpassad av människor med fantasifulla knep att komma åt dina sedlar. Man kan heller inte vara helt avslappnad på gatorna eller i gränderna, då man riskerar att bli påkörd av en moped som puttrar förbi med några centimeters marginal till axlarna. Blårök av sällan skådat slag släpps ut i mängder mitt i folkmassorna.
Det är lite sport att fotografera i denna stad. Många är inte alls intresserade av att blir förevigade på bild varför det även är viktigt att visa hänsyn. Flera av gubbarna jag har med på bild här har fått en slant eller två. Ibland är det bra att passa på där det är folktomt, vilket det inte var på så många ställen.
I souken säljs allt från tyger, bälten till fantastiska handsmidda marockanska lampor. Att det just här är fulltomt var helt unikt.
En typisk gata mitt i Marrakech, fast även här lite mer folktomt än vanligt
[columns] [span6]
Här sitter en sadelmakare och syr, han tillverkar all form av åsnetillbehör.
[/span6][span6]
Vackra färger i vissa gränder.
[/span6][/columns]
Keramik i mängder…
I Medinan innanför stadsmuren, den gamle staden, har inget förändrats på 1000 år sägs det. Innanför murarna ligger Djemaa El Fna, torget som inte liknar något annat. Dagtid är torget fullt med försäljare, dansare, musiker och människor utklädda som ursprungsbefolkningen, som vill att man ska fotografera sig ihop med dom. Är man inte på sin vakt har man en kvinna som tar tag i ens hand och vill förgylla den med hennamålningar. Ormtjusarna spanar på dig om du fotograferar åt deras håll. Vi såg även några apor utklädda med byxor och klänning som används för att slängas på ouppmärksamma turister som sedan får betala rejält efter att de tagit några bilder. Ett glas välsmakande nypressad juice, är ett måste.
Efter mörkrets inbrott förvandlas torget med alla dessa kök till ett väldoftande och rykande hav av små restauranger. Vi betraktade detta lite på håll på en av restaurangerna med vy ut över Djemba El Fna för att beskådada det myllrande torget och dess förvandling inför kvällen. Härifrån njöt vi även av utsikten mot Altas bergen och såg de sista strålarna lysa på de snöklädda topparna på Afrikas högsta bergskedja. Torget Djemaa El Fna är med på Unescos världsarvslista.
Det häftiga torget Djemaa El Fna
Torkad frukt och färskpressad apelsinjuice, finns det gott om på torget
Ormtjusare på Djema El Fna, lite på avstånd
Berber
Torget förvandlas på kvällen
Folk samlades runt musiker, historieberättare, akrobater och till med läkare
Besöker man Marrakech bör man ta sig utanför Medinan till Yves Saint Laurent´s park Jardin Majorelle. Vackra kaktusplanteringar, blomsterarrangemang, gigantiska växter, palmer, färgglada krukor, fontäner och ett berbermuseum trängs inne på området ihop med alla andra turister. Parken var inte så stor som jag trodde. Men tillräckligt för att även rymma ett café, där vi tog en välförtjänt ”elvafika”.
[columns] [span6]
Jardín Majorelle med sina fantastiska kaktusodlingar
[/span6][span6]
Jardin Majorelle
[/span6][/columns]
Ingen vet hur det gick till men helt plötsligt hade vi en man framför som tog oss till garveriet och vi blev guidade runt bland stinkande bad och djurhudar. Vi fick var sin näve mynta att hålla under näsan för att vi inte skulle må illa.
Guiden i garveriet. Några bad bestod delvis av duvskit vilket skulle göra skinnet mjukare.
En man som hänger upp skinn för torkning, på garveriet
Garveriet var inte renast i Marrakech, inte dessa kläder heller
Här följer några detaljbilder från staden. Marrakech var full av vackra mönster och utsmyckningar. Ett paradis för mig som älskar fotografering.
Tofflor i kamelskinn i tusen färger
[columns] [span6]
Allt är inte rosa i den här staden
[/span6][span6]
Vackra lampor var det gott om. Smederna har haft en del att göra i staden. Här var det två till priset av en.
[/span6][/columns]
[columns] [span6]
Som sagt, många vackra lampor. Här med en modern look, utanför medinan.
[/span6][span6]
Och här innanför medinan
[/span6][/columns]
En och annan vacker port i finns det i Marrakech
[columns] [span6]
Koutoubia Moskén med sin 77 meter höga minaret är den största i Marrakech
[/span6][span6]
Porten till Koutombia Moskéen
[/span6][/columns]
[columns] [span6]
En och annan mindre vacker port finns det också i Marrakech
[/span6][span6]
Vädring av mattor i Marrakech
[/span6][/columns]
Klart att en kaktus måste vara med bland bilderna från Marrakech
Marrakech, vackert beläget på slätten på över 400 möh, med de höga Atlasbergen som kuliss
[columns] [span6]
Besök på ett hotell innanför Medinan. Här fick vi alldeles ensamma sitta i baren och njuta av lite god dryck
[/span6][span6]
Ett besök på Hotel La Mamounia med imponerande inredning
[/span6][/columns]
[columns] [span6]
Vackert och fridfullt på Hotel La Mamounia
[/span6][span6]
Kontrasterna är stora i Marrakech
[/span6][/columns]
En mycket intensiv och spännande vecka i Marrocko avslutas här. En äventyrlig resa som ökar lusten till fler upptäckter i vår vackra värld. Det finns över 1000 ytterligare bilder och många fler berättelser om Marrakech, men de får inte plats i denna blogg.
Jag vill tacka mina medresenärer Ylva, Janne och Marie för det härliga sällskapet. Ett stort tack för att ni stod ut med att jag hela tiden stannar och fotar.
Vart nästa resa går är ännu inte bestämt…
Avslutar bildspelet med ett” vykort från Marrakech” där det står: Soliga hälsningar från ett underbart Marrakech /Kramar MoY Travel AB
Är du intresserad av att resa till Marocko och undrar över något, går det naturligtvis alldeles utmärkt att skicka ett meddelande så kan jag göra ett försöka att svara på det, annars kommer här lite fakta:
Klimat: Vi åkte i november och temperaturen var dagtid strax under 20 grader och på kvällarna under 10. Det är ofta kallt och dragigt på rummet så här års. På somrarna kan det blir uppåt 40 grader.
Valuta: Valutan heter Dirham och 10 MAD är lite drygt 9 SEK
Språk: Här pratas marockanska, arabiska och franska. Man klarar sig även väldigt bra med engelska i landet.
Hyra bil: Är ganska billigt. Dock bör man ha god körvana eftersom trafikanter och vägar inte håller högsta klass, milt uttryckt. Man bör undvika att köra i Marrakech (följ inte GPS) om man inte är ute efter äventyr.
Mat: Vi var väldigt nöjda med den mat vi blev serverade. Frukostarna var väl tilltagna och man behövde inte lämna frukostbordet i hungrigt tillstånd. Tagine, en slags gryta med spetsig topp på var väldigt vanligt, ofta innehållandes rotfrukter och kyckling. Till det serverades en god tomatsallad och efteråt fick man ofta färsk frukt.
Dryck: Te, te och åter te. Även kaffe kunde man beställa, vilket ofta var väldigt gott. Vill man ha en öl eller ett glas vin kan man hitta det på internationella restauranger eller större hotell.
Kakor: Sista dagen provade vi på några bakverk på ett café. Vi ångrade att vi inte provat på detta tidigare, för det var väldigt goda.
Marrakech: Betyder ”Guds land” på berbiska. Ligger nästan mitt i landet Marocko i nordvästra hörnet av Afrika. Här bor ca 900 000 människor. Staden ligger på en slätt på 466 möh med några mil ifrån Atlasbergens fot.
Se även Marocko – tips se och göra i mäktiga Atlasbergen och Marocko – se och göra i Ouarzazate
av mats.jonsson.foto@gmail.com | sep 7, 2016 | Norge, resebloggen
Vi har skaffat oss ett favoritreseland före alla andra – Norge. Klart vi ska till Norge i år igen. Målet var att ta sig till Höga Kusten och sedan mot Lofoten, med kameraväskan grundligt packad. Vår egoboost efter klättring på Skuleberget tog oss ännu längre…
Följ med på resan, vetja. Här finns massor med bra resetips till Nordkap och Lofoten.
Dag 1 ”Vi glömde kuddarna”
Vi gav oss i väg tidigt på onsdagsmorgonen från Linköping i vår fullpackade Toyota.
Halvvägs kommer vi på att vi glömt våra kuddar. IKEA i Sundsvall blev räddningen. Framåt kvällen anländer vi till Höga Kusten, stannar vid bron och tar några bilder, köper lite glass, plockar blåbär och hallon väntar på rätt ljus och tar några bilder till och njuter av vår första dag på resan. Vi svänger av E4.an mot Nordingrå. Många vackra vyer och kurvor senare anländer vi till Norrfällsvikens Camping. Tältet är snart på plats i en mysig skogsglänta.
Efter en promenad på campingen och i den trevliga byn Norrfällsviken hamnar vi vid havet med en fantastisk himmel som speglar sig i havet och ger en härligt ljus. Jag rusar tillbaka till bilen och plockar fram stativet och John Blund fick vänta ett bra tag på mig redan första kvällen…
Högakustenbron
Norrfällsviken, Höga Kusten
En underbar kväll vid Norrfällsviken på Höga Kusten
Dag 2 ”När vi klättrade uppför Skuleberget”
Med bestämdhet for vi till Skuleberget. Där skulle vi klättra Via Ferrata! Man tar sig uppför den 250 höga branten fastspänd med 2 st karbinhakar i stålvajrar som löper längs bergsbranten, väl förankrade i bergöglorna. Vi anlände vid kl 11, betalade 395:-, fick en säkerhetsgenomgång, skrev under. Vidare spände vi fast hjälm, sele, handskar och begav oss mot den, för nybörjare, rekommenderade vita leden.
En och en halv timme senare när vi stolta och lite trötta nådde toppen på berget var vi helt sålda på Via Ferrata och med denna upplevelsen rikare var jag fast besluten att jag måste göra om detta fler gånger. ”Nästa gång blir det den gula leden” sa jag lite kaxigt.
Efter vandringen nerför berget genom det vackra skogslandskapet spisades en välförtjänt lunch på den mycket trevliga Naturum där man kan sätta sig in ytterligare i varför Höga kustens landhöjning är störst i världen.
Nöjda med vad vi hade presterat for vi tillbaka mot kusten och besökte det gamla fiskeläget Bönhamn för att avsluta dagen med fotografering av vågor på stenar vid häftiga Rotsidan innan vi tog oss tillbaka till andra natten i tältet.
Jag klättrar för fullt uppför Skuleberget, bara några meter kvar. Ylva fotar.
Ylva tar sig smidigt uppför de 250 m på Skulebergets Via Ferrata!
Utsikt från Skuleberget, ut över Höga Kusten
Klarade Skulebergets vita Via Ferrata led – nästa gång blir det gul eller röd.
Vågorna slår in. Rotsidan vid Höga Kusten, väl värt ett besök.
Dag 3 ”Idag ska vi till Haparanda”
Vi packar ihop vårt lilla gröna slott och lämnar den fina campingen på Norrfällsviken och beger oss norröver. Vi åker för sista gången på de härligt slingriga vägarna vid Höga Kusten och bestämmer oss för att vi måste återkomma hit för att se mer av denna pärla på Svenska ostkusten. Väldigt vackert! Åk hit om ni inte redan har varit här och har ni varit här – åk hit igen!
I Örnsköldsvik inmundigas frukost efter en promenad i den fina kuststaden.
Vi åker vidare och konstaterar efterhand att det är varmt så vi letar upp en av många fina badplatsen längs kusten. På väg norrut åker vi förbi det ena efter det andra åskovädret väster om oss inåt landet. Österut lyser solen från en klarblå himmel. Vi väljer att rikta blickarna mot öster.
När vi når Luleå svänger vi av mot Gammelstaden. Ett bra val visade det sig när vi strosat runt i den mer än 400 år gamla pittoreska trästaden som en gång låg till grund för Luleå. Många fina bilder blir det. Tur att vi har med 2 kameror så vi kan leka med på var sina håll. För 20 år sedan togs Gammelstads kyrkstad upp på UNESCOs världsarvlista. Bara det, gör den väl värt ett besök. Tyvärr var vi som vanlig på platser då ingen annan är där varför inget var öppet och våra hungriga magar styrde in oss mot Luleås centrala delar. Väl där hittade vi en restaurang på ett hotell. Då vi insåg att det skulle bli sent bestämde vi oss för att bo där i natt. Vi kom inte till Haparanda idag.
Gammelstadens kyrkby utanför Luleå
Gammelstadens Kyrkstad i Luleå
Ljuset strilar in och lyser på buketten på bordet – stämningsfullt!
Dag 4 ”Jag vill paddla forsränning”
När man bor på hotell äter man ofta hotellfrukost som om det vore det sista man åt i livet. Så även denna gång, gott och mycket. Detta skulle visa sig överflödigt denna dag.
Vi har med det goda självförtroende vi fick efter att bestigit Skuleberget nu beslutat oss för att inga sträckor är oövervinneliga för oss. Därför beslutar vi oss för att vi ska nå Nordkap. Det är ju bara ca 100 mil dit! Vi ger oss därför av ganska tidigt, mätta och belåtna.
Väl i Haparanda besöker vi ånyo IKEA. Ylva var inte helt nöjd med sitt köp av kudde i Sundsvall vi får där med nöjet att besöka världens nordligaste IKEA-varuhus där massor av folk är ute på sitt lördagsnöje.
Vi glider snabbt igenom Haparanda och följer Torneälven. Solen skiner och termometern stannar inte förrän flera streck över 20. Nästa planerade anhalt var Kukkolaforsen och där verkar alla vara som inte är på IKEA i Haparanda. Vi kommer mitt i den årliga Sikfesten. Va kul, tänkte vi och deltar för fullt. Denna fest har anor från medeltiden men modern musik spelas av en duktig trubadur och höjer den redan goda stämningen.
Det var dock dåligt med sik i år fick vi reda på av en farbror som inte fick någon fisk i sin hov. Detta var inga större problem då det fanns gott om sik från tidigare år. När vi sitter på restaurangen och njuter av den goda stämningen och smaken av rökt sik kommer det fram en tjej och frågar om vi vill åka forsränning. Med mitt goda självförtroende efter klättringen på Skuleberget tidigare svarar jag naturligtvis – Ja, det vore ju kul! Ylva som har paddlat tidigare fick sköta kameran.
Efter mitt livs första, och absolut inte den sista forsränning far vi vidare norröver. Vi fick tips att man inte får missa Luppioberget när man har tagit sig så långt upp som till Tornedalen. Bilen rattas därför upp på berget när skylten kommer och väl där får man en fantastisk utsikt över Tornedalen. Vi lyckas t o m få ett bord på den lilla men magnifika restaurangen Utblick. Med lokala råvaror i maten (Ylva åt Kalixrom och jag njöt av älgbiffen), trevlig personal och en vidunderlig utsikt undrar vi om man kan ha det bättre. Vackra vyer och många bilder från toppen av berget gör att man helst inte vill åka därifrån. Det är egentligen sedan länge dags att sova.
Vi slår ner våra tältpinnar i marken på en camping i Övertorneå. Detta samtidigt som vi frenetiskt viftar bort alla knott.
En färgsprakande himmel speglar sig i Torne älv vilket bara måste förevigas innan jag kryper ner i sovsäcken. Nätterna är ljusa och det dröjer inte länge förrän Ylva äger åt mig att gå ut och fota, igen. Solen är på väg upp bara några timmar efter att den gått ner och nu skådar jag en ännu vackrare himmel med tät dimma över älven och bergen.
Kukkolaforsen
Jag paddlar forsränning i Kukkolaforsen – Häftigt!
Rökt sik på Sikfesten vid Kukkolaforsen
Fiskare vid Kukkolaforsen. ”Det blir int mycke fisk i år int. Tur det finns kvar från förra året”
Ett besök på fantastiska restaurangen Utblick på Luppioberget
Vy från Luppioberget
[columns] [span6]
Vårt tygslott vid Torneälven. Det blir inte mörkare än så här
[/span6][span6]
Torne älv mitt i natten
[/span6][/columns]
Vaknar i natten och ser detta över Torne Älv – Sverige är fantastiskt!
Dag 5 ”Nordkap är målet”
Inte helt utsövda vaknar vi till en underbar morgon. Solen värmer och ett dopp i Torne Älv känns underbart och ger en bra start på dagen. Vi får sällskap av 8 vesslor som springer fram och tillbaka över stranden.
Denna dag blir mest en transportsträcka genom Finland. Vi gör ett stopp på Tomteland i Rovaniemi, för 35 år sedan hade det varit ett paradis för mig, nu är jag måttligt imponerad av alla souvenirbutiker, men hälsa på tomten måste man ju. Vägarna är raka och skog och sjöar växlar i landskapet.
Framåt kvällen googlar vi fram ett boende i närheten av Honningsvåg, och bokar ett rum. Lusten att slå upp ett vårt gröna slott, avtar vartefter temperaturen kryper neråt och väl framme visar termometern endast 11 grader. Vi anländer framåt kl 22 till Honningsvåg camping. Det har varit mulet de senaste timmarna men prognosen visar på sol runt midnatt. De 35 km från Honningsvåg till Nordkap är fantastiska och när solen tittar fram när vi närmar oss slutdestinationen får vi förnyade krafter och njuter av den alldeles fantastiska naturen. Vi brukar kalla det MoY-väder (Mats o Ylva…).
Vi betalar de 250 NOK/pers de vill ha vid bommen, kliver ur bilen och tittar rakt norrut mot den fantastiska solnedgången. Många nationaliteter har samlats på denna klippa som ligger 307 m o h. Flera cyklister med bl a italiensk och tysk flagg har nått sina mål. Jag var trött i kroppen efter att ha kört bil upp hit…
Många bilder senare tar vi oss in i det fina Nordkappcentrat. Här finns naturligtvis souvenirer, flera restauranger, en biosalong och en tunnel ner i berget med hur mycket information som helst om man är tillräckligt pigg för att orka läsa allt.
Vi rullar tillbaka samma vackra väg och en halvtimme senare ligger vi i sängarna och funderar över hur overkligt det känns – i morse var vi i Sverige och tog ett morgondopp i Torneälven och när vi går och lägger oss har vi varit på Europas nordligaste klippa.
Nordkap med solnedgången rakt norrut
Från den vackra vägen till Nordkap
[columns] [span6]
Vår Toyota tog oss hela vägen till Nordkap
[/span6][span6]
Vid Nordkap västerut, mot Europas nordligaste punkt Knivkjellodden
[/span6][/columns]
Nordkap i midnattssol
Dag 6 ”Vi åker söderut mot Lofoten”
Sovmorgon och sedan en liten titt i Honningsvåg, Norges nordligaste stad med ca 2500 innevånare. Tur man är här på sommaren för under vintern ser man inte solen på 2 månader. Vi far vidare med början genom Honningsvågtunnelen som är 4,5 km. De är fantastiskt duktiga på att bygga broar och tunnlar i Norge, naturligtvis en förutsättning för landets infrastruktur. Vägen går ofta längs vattnet och vyerna är spektakulära. Tyvärr drar det grå vädret ner lite på upplevelsen. Landskapet är annars väldigt bergigt och något mer kargt än vad som komma skall söderut. Vi passerar dock stora skogar med små, små björkar. En och annan ren stöter vi på på vägen men de flesta håller sig uppe på berget.
Dagen slutar i en hytte. Vi kokar lite soppa och sitter inne och tittar ut över Altafjorden.
Ren på vägen
Honningsvåg, Europas nordligaste stad
En av många tunnlar…
Naturen i nordligaste Norge
[columns] [span6]
Ylva i röd jacka lyser upp molniga Altafjorden
[/span6][span6]
Rostig kedja
[/span6][/columns]
Dag 7 ”Vi tar liften upp till Tromsöfjället – norrmännen springer uppför”
Solen tittar fram lite mer idag och förgyller det fantastisk vackra landskapet ännu mer. Efter 5 minuter stannar vi för dagens första fotostop. Här är bergen högre och spetsigare och gör sig bra på bild med röda fiskehytter och gröna ängar i förgrunden. För att variera oss byter vi ut bilväg mot färja vissa sträckor. Kostnaderna för färjor varierar mellan 150 och 400 NOK.
Två färjor senare och ännu fler vackra vyer anländer vi till Tromsö. Väl där svänger vi direkt av mot liften som tar oss upp på berget vilket ger en magnifik utsikt över denna vackra nordnorska stad, som delvis ligger på en ö. Vi blir kvar och beundrar vyn och knallar omkring på berget och beslutar oss för att äta något gott i restaurangen. När vi sitter där och äter tillsammans med övriga turister som har åkt linbana upp, kommer en strid ström av norrmän gåendes eller springandes uppför berget – inga norrmän tar liften upp! Man bara gör inte så i detta land. Men vi tar liften ner, för vi är svenskar!
När vi åker hamnar vi i en tunnel under staden och helt plötsligt dyker det upp en rondell i underjorden. Påhittiga, de där norrmännen! Via Kvalöya åker vi mot nästa färja som tar oss till det som kom att bli resans vackraste ö – Senja.
Enligt tidtabellen som vi googlade oss fram till skulle det gå en färja kl 21. När vi kommer till kajen blir vi lite skeptiska, inga bilar och en kaj som inte visar några tecken på att det skulle anlända en färja här, men det dyker upp både bilar och en färja. En tur på havet med berg hela tiden siktandes i horisonten blir detta en fin resa. Vid Fjordbotn Camping reser vi återigen vårt medhavda hus. Ljuset är magiskt och vi bor bara några meter från det spegelblanka fjordvattnet.
Norsk fjord
[columns] [span6]
Fjord i Norge
[/span6][span6]
Vackra stenformationer i förgrunden med vackra molnbeklädda berg i bakgrunden
[/span6][/columns]
Vy över Tromsö i Nordnorge.
Ishavskatedralen i Tromsö
Måsarna har tagit över bryggan. Tidvattnet är lågt just här och nu
En liten kanotist
Kvällsfärjan till Senja
Dag 8 ”Senja är vackrare än Lofoten”
Dagens första vackra vy fångas på bild tidigt bara några meter från nattens boende. När Ylva kravlar sig ur tältet utbrister hon för 27 gången ”världen är vacker” och det var absolut inte den sista. Vi följer resans andra, av Norges 18 Nasjonale turistveger. Vårt tips till dig som ska besöka Norge är att leta upp dessa turistvägar. De är alldeles enastående vackra. Vi har när resan är slut 10 sådana vägar kvar att utforska.
Överallt man åker dyker nya fantastiska vyer upp hela tider (tycker ni jag börjar bli tjatig?) och det är tätt mellan gångerna vi stannar och fotograferar. Vid den enormt, börjar få slut på superlativ, vackra stranden Ersjord gör vi ett bad- och fotostopp. Jag låter bilderna tala för det är svårt att med ord beskriva upplevelsen. Svenska vägverket borde ta efter de häftiga installationerna som finns längs vägarna i Norge, även toaletterna är vackra, som den guldfärgade i ena änden av fjorden.
Resan på ön Senja fortsätter med stop vid bl a Tungeneset och den häftiga utsikten över Bergsbotn. Kan det bli vackrare?
Vi anländer till färjeläget i den lite trista men charmiga byn Gryllestad. Planen var att ta sista färjan över till nästa ö – Andöya. Vi kommer till en parkering med oroväckande många bilar. Kommer verkligen alla dessa bilar, husvagnar, motorcyklar och t o m en långtradare få plats på färjan undrar vi. En timmas nervös väntan och regnet har nu tagit över efter att vi haft en strålande fin dag. När färjan anländer leker färjepersonalen Tetris för att få plats med alla fordon. Det visar sig dock att en (1) stackars bil får vänta till nästa dags första färja, det blev inte vi. Det vi har lärt oss är att vara i god tid vid färjelägena. Färjorna är av skiftande utformning, en del har försäljning andra inte. Denna hade i stort sett ingenting men de lyckades grädda några våfflor och jag tuggade i mig den sista av disktrasorna som fanns att tillgå.
Väl ute till havs hamnar vi i väldigt tät dimma som vägrar släppa taget om havet och när vi 2 timmar senare närmar oss Andöya går det inte att urskilja topparna på ön.
Vi bokade ett rum på Camping vid Bleik från båten och vi kände oss nöjda med att veta att vi skulle ha tak över huvudet. Dimman kyler och termometern hamnar på endast strax över 10 grader.
Vid Fjordbotn Camping. Underbart att vakna och titta ut från tältet för att skåda detta. Den stora mängden tång tyder på lågvatten.
En av många vackra vyer på ön Senja i Norra Norge
Ersfjord på Senja. En av de vackrare stränderna jag varit på.
Det finns många häftiga toaletter längs Norges Nasjonale turistveger. Denna finns vid Ersfjord. Tanten från Frankrike har samma färg som dörren – kul tyckte jag!
Ylva njuter av Senja
[columns] [span6]
Vägarna i Norge är inte bara krokiga de är även backiga
[/span6][span6]
Tungeneset, Senja i Norge. En häftig installation som smälter in i den vackra omgivningen på ett naturligt sätt.
[/span6][/columns]
Ylva vid Tungeneset på Senja
Utsiktsplatsen över Bergsbotn på Senja
I väntan på färjan tog vi en promenad i Gryllstad
Fiskebåt vid Senja i Norge
Dag 9 ”Resans höjdpunkt – vandringen på Måtind”
Ny dag och promenad i charmiga Bleik – vilken strand. När vi traskar runt hamnen ser vi en utter komma simmandes, men den blev skrämd av oss, kanske inte gillar svenskar.
Vi fick tips från den trevlige mannen i campingens reception att vandra upp på Måtind. Med kängorna snörade och ryggsäckarna packade gav vi oss iväg i den något kyliga morgonen med början från stranden Laupsvika strax söder om Bleik. Vi hälsar på några får som gör avtryck i den vita sanden, följer de röda markeringarna som leder oss till berget och det är inte helt enkelt att ta sig fram på den sluttande bergssidan som vätter ut mot havet. När vi ansträngt oss en stund känner vi att det är dags att packa ner både tröja och byta byxorna mot shorts för nu har temperaturen stigit. Plötsligt ropar Ylva ”titta en örn” och ute mot havet sitter en havsörn på ett klippa och spanar efter mat.
Jag börjar riva i ryggsäcken och får upp kameran med teleobjektivet på. Örnen sitter snällt stilla och jag får några bilder och vi traskar vidare. Efter en dryg timmes vandring når vi ännu en av världens vackraste stränder. Naturligtvis måste vi ta ett bad. Inte heller denna gång är temperaturen på något sätt behaglig, men på en sådan vacker strand måste det badas.
Sedan börjar den egentliga klättringen. Toppen är på 408 möh och det är bara att sätta igång. Stigen uppåt går i sanddyner och högt gräs. Många drickastopp och fotostopp senare når vi till slut toppen och den bjuder på en enastående utsikt. Havet ligger klarblått västerut och söderut ser man stränderna slicka kustlinjen på Andöya och i horisonten kan man skåda Lofoten.
Lite mat i magen innan den obligatoriska fotograferingen på de ”farligaste” klipporna och sedan bär det iväg neråt igen. Vi har nu varit iväg i över 4 timmar nu inkl matpauser, fotopauser och bad. Enligt den norske receptionisten skulle vandringen ta ca 3 timmar sammanlagt.
Tillbaka valde vi en annan väg, först över högplatån sedan bär det brant utför när vi stegar norröver med Bleik och dess sjöar och havet hela tiden i sikte. Sedan blir det björkskog och en massa djur som låter bä överallt. De röda markeringarna tar oss tillbaka till stranden som vi utgick ifrån.
Väl framme orkar vi inte leta efter någonstans att bo så vi bygger upp vår bostad alldeles vid stranden. Vi är inte de enda som fricampar här. Innan tältet stod på plats hann vi naturligtvis med dagens andra uppfriskande dopp i Norska havet, samt lite värmande soppa som vi kokade ihop på vårt Primuskök. Solen strålar så vackert från havet och det ser ut att bli ännu en underbar kväll. Denna kväll har vi dock lite otur med vädret, dimman rullar in med ryslig fart och snart är allt klätt i grått. Vi somnar trötta och lite frusna.
[columns] [span6]
Vandringen börjar vid stranden Laupsvika strax söder om Bleik på Andöya i Norge
[/span6][span6]
Vi kommer inte så långt på vår vandring förrän vi skådar dagens första havsörn, som majestätiskt sitter på en klippa och spanar efter käk
[/span6][/columns]
Första biten går längs bergväggen och är lite trixig
Vandringen fortsätter på behagliga stigar längs havet med Otervika i blickfånget
Underbara stranden Otervika. Ett bra stopp innan klättringen började på riktigt 408 höjdmeter
Ylva blickar ut över Norska Havet på väg upp på Måtind med Otervika nedanför. Här går det brant uppför i sanddynor och högt gräs. Perfekt då att stanna och titta på utsikten med jämna mellanrum.
Vandringen fortsätter med lite lättare lutning väl uppe på platån innan vi når toppen på Måtind
408 m o h på Måtind med blick ut över Norska Havet och Bleik Fuglefjell
Ylva dinglar med benen på Måtind.
Jag vill ju också dingla med benen. Om jag ser lite spänd ut beror det på att det stupar över 400 meter rakt ner.
Nu har vi varit uppe och vänt och är på väg tillbaka. Efter vandring på platån bär det ganska brant utför med en härlig utsikt över Bleik.
[columns] [span6]
Lite sällskap på fjället
[/span6][span6]
Skön promenad sista biten genom björkskogen
[/span6][/columns]
Vi tyckte idén att fricampa nära stranden var bra. När väl tältet stod på plats kom dimman och havet syns inte längre.
Dag 10 ”Bokade hotellrum till fel dag”
Provianterar i den lilla närbutiken i Bleik som verkar ha allt. Passar på att äta en frukostmacka innan vi far vidare söderut. Målet den här dagen är ta oss till Lofoten. Vädret är lite grått, dimmolnen ligger kvar som en slöja över landskapet. Vi stannar till vid en familjs gemensamma ateljé och imponeras av konstnärskapet. En fin tavla inhandlas och inspirationen att skapa växer efter det besöket.
Vi hamnar sedan in en blå stad som heter Sortland (sort betyder svart på norska) men hälften av husen är blå. Norska humor, eller? I denna ”Blå byen” njöt vi av en fantastiskt god fisksoppa.
Efter ännu en färjetur hamnar vi framåt eftermiddagen på Lofoten, som från början var resans huvudmål. Lofoten gör oss inte besvikna. Molnen har lättat och smeker nu bergstopparna, en del moln dröjer sig kvar i dalgångarna.
Vi börjar leta boende mitt på Lofoten men inser ganska snart att det verkar hopplöst eftersom vårt besök sammanfaller med 3000 motorcyklisters. Det är HD-träff i Svolvear denna helg. Efter en dimmig och kylig natt i tält längtade vi efter tak över huvudet. Till slut hittar vi ett hotellrum i Leknes. Nöjda med att vi bokat ett rum åker vi vidare och fotograferar och njuter av alla fantastiska vyer som bara Norge kan bjuda. Vi upptäcker efterhand att hotellrummet vi bokat var till i morgon kväll. Vi har ju semester och vem kan hålla redan på vilken dag det är då!
Det är bara att börja om och ringa till fler hotell och campingar och till slut hittar vi en rorbu för denna natt i det lilla mysiga fiskeläget Sund. En rorbu är ett stuga byggt ut över vattnet på pålar, en praktiskt bostad för fiskare. Tidvattnet förändrar utsikten flera gånger per dag och när vi vaknar på natten upplevs det som att stugan står mitt i fjorden. På morgonen är vi ”förtöjda” igen. Många rorbuer är fint upprustade och hyrs ut till turister. De är ofta dyrare än en vanlig hytte men är väl värda sitt pris. Vi sover gott i vårt alldeles för stora rorbu.
Den blå byen Sortland
Ylva matchar väggen i Sortland
På Lofoten finns nästan alltid en häftigt kuliss av berg
Lågvatten på Lofoten med typisk motiv
Vi bor en natt på Rorbuen (Stugan till höger) i det lilla mysiga fiskeläget Sund. Så här ser det ut strax innan vi går och lägger oss.
…och så här ser det ut mitt i natten när tidvattnet har dragit in.
Dag 11 ”En heldag på Lofoten”
Vi ville gärna vandra på något av alla berg men eftersom det var lite nyckfullt väder med en hel del låga moln slog vi ganska snart ifrån oss dessa tankar. Vi tog oss istället med bil ändå ut till Å, så långt söderut man kan komma. Det går inte fort att ta sig fram på de små vägarna längst ut på Lofoten. Vägen delas med mängder av turister från alla världens hörn. Det var mycket lugnare på Senja och Andöya. Men eftersom vi inte har så bråttom sänker vi tempot och njuter av alla pittoreska byar, fiskelägen, berg, fjordar och fantastiska stränder. Lofoten är underbart!
Bilderna få berätta om resten av dagens upplevelser.
Fiskeläget Sund på Lofoten
[columns] [span6]
En rorbu i Sund på Lofoten
[/span6][span6]
Här torkar man fisk – en klassiker på Lofoten. Det sägs att huvudet ska vara en delikatess
[/span6][/columns]
Vackra Svolvaer på Lofoten
Ett besök i Nusfjord är att föredra. Hela fiskeläget, som är ett av Norges äldsta, är som ett museum. Här röda stugor.
Nusfjord ligger, som många andra fiskläger på Lofoten, vackert inbäddat mellan berget. Just här är husen gula…
Och här visar Nusfjord sin gråa sida
Tidvattnet drar in på Lofoten
Dag 11 ”Hemresan börjar”
God hotellfrukost ihop med en hel busslast holländare på hotellet, som vi bokade i förrgår. Vi trodde vi skulle vara ensamma kl 7 på morgonen. Mätta och belåtna kör vi E10 tillbaka till fastlandet. Så här tidigt är trafiken lugn, det flest turister sover ganska länge. Det tar ändå nästan 4 timmar innan vi strax före Narvik byter till E6. Vi har nu ca 160 mil kvar hem. En baggis!
Naturen är naturligtvis fortfarande vacker och jag fortsätter att lufta kameran med jämna mellanrum, så den inte känner sig ensam i baksätet. Framåt kvällen hittar vi ett trevlig hotell på fjället, mitt ute i ingenstans. Vi tar en kvällspromenad till en vacker fors alldeles i närheten. Tänk vad vatten kan få en att inte vilja gå och lägga sig.
Stilla vatten på Lofoten
Lungt vatten på Lofoten
Söder om Lofoten ändras naturen något och bergen blir lite rundare
Ylva vid Lounosjåhkå-forsen. Ännu en magisk afton som gör att kudden får vänta
Dag 12 ”Då vi passerar polcirkeln och återvänder till Sverige”
Passerar ganska snart Polcirkeln och stannar till vid Polarcirkelcentret, ett lite för turistigt ställe för vår smak. Vi drar snabbt vidare på E6 och far bl a över högfjället där vi ser många mjuka kullar, vattenfall och massor med renar. Vi svänger av österut vid Mo i Rana och några mil senare är vi tillbaka i Sverige. Sverige erbjuder också vackert fjällandskap om ej lika majestätiskt som i vårt grannland. För er som vill stanna kvar i Norge kan jag rekommendera ett besök på Visit Norway
Vi drar på, vägarna är snabbare här än i Norge och vi passerar i hög fart, Hemavan, Tärnaby, Storuman, Dorotea och vid Hoting svänger vi av österut och följer sedan Ångermanälven till Sverige mitt – Sundsvall. Vi tar in på Hotel Södra berget sent på kvällen. Vi njuter en god middag med utsikt över Sundsvall i ljuset av en enastående solnedgång.
Polarcircelcentret
I Svenska fjällvärlden
Dag 13 ”Borta bäst, hemma bäst”
Vi vill hem! Turistar dock några timmar i Uppsala innan vi kommer tillbaka hem till Linköping. Tack Eric för att du har vattnat och klippt gräset.
Dag 14 ”Hemma”
Börjar fundera på vart vi ska åka nästa gång…
Tyckte du att detta var kul läsning och bra bilder? Det kommer fler berättelser om våra tidigare Norgeresor på min blogg. Så håll utkik…
