av mats.jonsson.foto@gmail.com | maj 11, 2017 | Portugal, resebloggen
”Ska ni till Lissabon? Då får ni inte missa Sintra”. De hade vi båda hört och läst. Vi avsatte en helgdag för ett besök i staden som är upptagen på Unesco’s världsarvlista. Vi tar tåget från den vackra stationen Rossio i centrala Lissabon och ca 40 minuter senare rullar vi in på den ännu charmigare stationen i Sintra. Lite dåligt pålästa om var vi ska ta vägen följer vi strömmen av folk mot centrum, men det visar sig att alla går åt olika håll.
Ylva i porten in till den vackra stationsbyggnaden Rossio i centrala Lissabon
Sintra med på Unescos världsarvlista. I bakgrunden syns Palácio Nacional de Sintra med sina typiska 2 vita skorstenar.
Redan vi ankomsten till Sintra station får man ett positivt intryck av staden.
Centrala Sintra med den Moriska borgen vakandes över staden på berget Serra de Sintra
Slottet Pena och den kringliggande parken var det vi visste att vi absolut ville se. Hur vi skulle ta oss dit hade vi inte koll på så vi vinkar till oss en Tuk-tuk och frågar om vi kan få skjuts upp till slottet. Den trevliga mannen bakom styret insisterar på att ta oss med på en guidad tur. Vi antar erbjudandet och puttrar omkring på berget Serra de Sintra och i byn Sintra i detta charmiga fordon. Stundtals får vi känslan av att vi måste hoppa av och skjuta på fordonet som har det väldigt jobbigt i de branta uppförsbackarna. Vi far hit och dit och stannar med jämna mellanrum och blir ombedda av kliva av och fotografera. Farbrorn noterar inte helt oväntat vårt fotointresse eftersom vi sitter med var sin Canon systemkamera i knät. Jag med vidvinkeln och Ylva med teleobjektivet. Vi kompletterar varandra bra!
På turen får vi bl a annat, över en mur på håll, se Monserratepalatset. Vi far förbi en mur och ett grå slottsliknande hus med tinnar och torn. Detta visar sig vara Quinta da Regaleira. Slott och park taget från sagornas värld. Tyvärr hann vi inte med att besöka stället, det får bli nästa gång. På den en och en halvtimme långa färden skådar vi diverse utsiktsplatser, trädgårdar och slott samtidigt som vi får berättat för oss lite historia kring Sintra och dess omgivningar.
Stadshuset i Sintra
En trevlig åktur med en Tuktuk på berget och i Sintra
En av många vackra skapelser längs vägen på berget Serra de Sintra
Vår lite försynta chaufför tar oss genom många små gator på den guidade turen
Monserratepalatset ska också vara värt ett besök. Vi valde dock bort det och kikade endast på lite avstånd.
Quinta da Regaleira från utsidan.
En någon ful gubbe som hotfullt tittar ner på alla som passerar genom en port i slottet Pena
Efter att ha skumpat omkring i en tuk-tuk i en och en halv timme kommer vi fram till Palacio Nacional da Pena. Vi har läst att man inte ska besöka Sintra på helger eller under sommarmånadena, det är då fullt med folk och köerna är oändliga, idag är det ”bara” massor med folk. Eftersom vi är här en måndag i mitten av april tar det bara fem minuter innan vi har biljetterna i handen till en kostnad av 14 EUR. Ett tips är att köpa biljetter på nätet så slipper man kön. Inne på området finns både caféer och restauranger.
Från början låg här ett kloster och i flera hundra år var det endast några munkar som höll till här. Klostret förstördes i den stora jordbävningen som drabbade Portugal 1755 då över 100 000 människor dog. Det moderna slottet som det ser ut idag är från mitten av 1800-talet och lät byggas av Ferdinand II som sommarbostad åt den kungliga familjen. Skaplig sommarstuga vill jag lova.
Ganska snart kände jag att jag ägde stället
Jag har alltid fascinerats av slott. När jag var ca 10 år hade jag sparat ihop pengar till en borg i Lego. Den var gul och den gula färgen på slottet Pena gav mig lite flashbacks från min barndom. Jag blev som barn på nytt när vi knallade omkring överallt i och runt det mest fantastiska sagoslott jag någonsin har skådat. Vi letade motiv med våra kameror från alla vinklar och vrår, och det är minsann en hel del här. Tyvärr är det svårt att få till bra bilder med så många människor överallt. Vi styr i stället kosan i riktning mot the High cross, en utsiktspunkt som ligger några kilometer längre bort på berget. Efter några timmar i skogen och besök i Cameliaparken och Sjöarna dal återvänder vi till slottet. Där vi äter några mackor på caféet som har en fantastisk utsikt över nejden och Atlanten.
Nu har det mulnat till och dagen blivit till sen eftermiddag så folkmängden avtar och vi går ”all in” med fotograferingen. Här finns hur mycket så helst. Så mycket att vi helt glömmer av att vi även betalat entré till det andra fascinerande slottet på berget Castelo dos Mouros. När vi inser att vi inte kommer att hinna dit förrän de stänger fortsätter vi att jaga häftiga motiv på slottet Pena.
Förpackningen på mitt legoslott i början av 80-talet
Färgglada slottet Pena på innergården
Utsikten är fantastisk var man än befinner sig på slottsområdet
Framåt sen eftermiddag hade antalet besökare minskat avsevärt och helt plötsligt kunde man fota utan att en enda människa kom dem på bild. De hade också blivit molnigare, vilket ger mer stämningsfulla bilder.
Häftigt att man byggt in slottet i berget.
Vi går igenom de interiöra delarna av slottet och här varierar det verkligen. Mycket pråligt och en hel del ganska smaklösa ting har man samlat ihop i vissa rum medan andra är fantastiskt vackra. Utsikterna genom fönstren är enastående i hela slottet.
Matsalen i slottet var minst sagt smyckad från golv till tak
Vi gick en runda inomhus och där hittade vi denna något underliga lampfot
En taklampa föreställandes blommor och blad, kanske vore nåt att ha hemma.
Klara färger
Välflätat slott
Det fanns en hel del islamiska inslag i arkitekturen, bl a den här porten
Parken med sin härliga mystik och frodiga grönska är stor. De många backarna gör promenaden här till ett bra träningspass. Ett pass väl värt ett besök. Vi tog oss hela vägen upp på berget till the High Cross varifrån vi har en vidunderlig utsikt över parken, slottet, havet och man kan en klar dag se ända till Lissabon. På väg tillbaka till slottet passerade vi grottor, gigantiska träd, en park med kameliaträd samt flera häftiga utsiktsplatser.
Vackra frodiga miljöer i parken kring slottet Pena
Vägen till high cross går genom lummiga miljöer med vackra stenläggningar
Jardin de la Camelias. En del i den stora parken heter Cameliaparken
Sjöarnas dal i Pena parken. Det vilade en mystisk stämning över platsen
I andra ändan av parken ligger High cross på en höjd. Härifrån kan man se ända till Lissabon
Fotografering av slott längst ut på en klippa kräver både balans och koncentration
Castelo dos Mouros smälter in i miljön på berget Serra de Sintra
Efter ett antal timmar vid slottet och i parken passerar vi ut genom portarna, trötta i benen men nöjda med upplevelserna. Det tar inte en sekund innan vi blir erbjudna att åka bil till stationen. För 5 EUR får vi en hisnande färd genom de trånga gatorna nedför berget. Stundtals trodde vi inte att vi skulle överleva färden. Några minuter senare kliver vi, på skakiga ben, av från det öppna fordonet. Vi väljer att strosa runt i de centrala delarna av charmiga Sintra i väntan på nästa tåg tillbaka till Lissabon.
Full fart nerför backen…
En skön promenad i den mysiga byn Sintra
Tillbaka på Stationen Rossio i Lissabon
En dag med många intryck på näthinnan. Jag trodde att slottet Neuschwanstein var det häftigaste slottet i Europa men nu har jag bytt åsikt. Pena slår det Bayerska slottet, kanske inte med hästlängder, men med flera meter, Hmm?!
Lite nyfikna på hur de andra slotten och dess parken var är jag lite besviken på mina förstudier av Sintra. Hade gärna hunnit med lite mer om vi hade planerat dagen bättre. Men vi får helt enkelt en stor anledning att åka tillbaka. Hur som helst är vi väldigt nöjda upplevelserna och med bilderna från Sintra och dess omgivningar. Hoppas ni som läser den här bloggen tycker att bilderna är så bra att ni helt enkelt blir sugna på att besöka Sintra. Vårt råd. ÅK DIT!
Läs även om dagarna i Lissabon…
av mats.jonsson.foto@gmail.com | maj 1, 2017 | Portugal, resebloggen
Wow, sa vi samtidigt när vi kommit upp till Miradouro de São Pedro de Alcantara. I Lissabon finns fler vackra utsiktsplaster än i någon annan europeisk stad och dessa miradouros gör ingen besviken. Härifrån ser man havet, eller egentligen floden Tejos utlopp i Atlanten, och hustaken som klättrar uppför kullarna i Portugals vackert kuperade huvudstad. Precis som Rom så kallas den ”De 7 kullarnas stad”.
Med var sin kamera och benen fulla av spring kom vi, efter några underbara dagar, hem med massor av fina bilder. Nyfiken på Lissabon? Här är massor med tips på saker att se och göra i Lissabon. Häng med!
Miradouro de São Pedro de Alcantara, en av Lissabons många fantastiska utsiktsplatser. Här finns skuggande träd, fontäner, lekplatser, café och restauranger och man behöver inte gå uppför backarna – det finns spårvagn!
A room with a view! Det önskade vi oss på hotellet och gissa om vi fick vår önskan uppfylld?! Vårt rum ligger på översta våningen med utsikt över torget Rossio. Varje morgon ser vi solen glida upp bakom berget och färga himmelen i varma färger och för att sedan skölja sina strålar över resten av staden. Solens strålar värmer genom våra öppna fönster, ett underbart sätt att vakna med staden. Det kyliga vårväder vi lämnade hemma känns väldigt avlägset.
Varje morgon ser vi solen glida upp bakom berget och färga himmelen i varma färger och för att sedan skölja sina strålar över resten av staden
Vi njuter av god hotellfrukost som avslutas med mycket goda bakverk (som extra energi). Vi väljer våra fötter som färdmedel i stället för spårvagnar som annars går kors och tvärs genom staden. Spårvagnarna är ett pittoreskt inslag på gatorna i Lissabon. Pling, Pling! Naturligtvis jagade jag dem som villebråd. Har ju sett många bilder på dessa gula, gröna, röda fordon som drar runt i Lissabon, backe upp och backe ned. Jag följde spårvagnarna med kameran och panorerade, fotograferade i motljus, i uppförsbacke med massor människor framför, tomma gator utan människor, trådarna i luften, spåren i marken. Ja, från alla vinklar helt enkelt. Saknar du någon bild här? Kontakta mig, den finns garanterat i mitt arkiv.
Slalomliknande spårvagnsspår på Lissabons gator. Här i stadsdelen Baixa
Lissabon lutar. Syns det?
Spårvagn – grön linje, vid Torget Praça Luís de Camões. Ska den ta spåret till höger eller spåret till vänster? Vad pratar duvorna på tråden om?
Pling, pling! Spårvagn vid Alfama – i full fart!
Gågatan Rue Augusta är fylld av liv och rörelse där gatuförsäljare, butiker och restauranger slåss om uppmärksamheten. Vi går inte många meter mellan erbjudandena om ”Typical portuguese food”. Shoppingutbudet är bra i staden om man är intresserad av sådant. I slutet av gatan ligger det väldiga torget Praça do Comércio. Fortsätter man för långt på andra sidan torget blir man blöt om fötterna, för där tar floden Tejo vid.
En selfiestick! Någon? Det och mycket annat kan man köpa på den livliga gågatan Rue Augusta
Den mäktiga triumfbågen vid torget Praça do Comércio. Den byggdes 1873 som ett minnesmärke till återuppbyggnaden efter den stora jordbävningen 1755.
Det väldiga torget Praça do Comércio omgivet på 3 sidor av de imponerande arkaderna och här triumfbågen.
Cais de Colunas. Gatumusikanter, konstnärer, försäljare och caféer ryms på den folkfyllda strandpromenaden denna söndag. Eller så hittar man sin egen lilla plätt…
Våra ögon rör sig runt i alla väderstreck. I Lissabon finns verkligen något att se överallt. Husen som klättrar uppför kullarna, med vackra kaklade mönster, nåja, allt kakel är inte vackert men häftigt att beskåda. Man får heller inte glömma bort att titta ner. Ingen annan stans har jag skådat så många torg och trottoarer utsmyckade med gatstenar i så häftiga mönster. Skulle kunna göra en bloggsida bara om kakel- och gatumönster från Lissabon. Men det tänker jag inte göra! Ni får se några bilder här.
Titta upp!
Husfasad av kakel
Snidade balkongräcken, gatlyktor och kaklade husfasader – Lissabon!
Glöm inte att titta ner!
På torgen i Lissabon sätter man sina fötter på detaljrika gatstensmönster. Här Praça Luís de Camões.
Glöm inte att titta ner, inte för att undvika hundbajs utan mer för att skåda de vackert mönstrade trottoarerna
Det är ganska lätt att hitta i Lissabon. Floden ligger åt söder, berg och kullar med hållpunkter omger de centrala delarna. I de många trånga gränder och gator går vi visserligen vilse men helt plötsligt når vi ett vackert torg eller ser ett torn vi känner igen på en höjd, och då vet vi var vi befinner oss igen. Lätt som en plätt! Vill man inte gå vilse kan man alltid ta en spårvagn, buss eller tunnelbana.
Vi ser väldigt få svenskar i staden. Fler borde hitta hit till denna pärla av Europeiska städer.
Språket då? Vi förstår ingenting av portugisiskan men engelska fungerar alldeles utmärkt.
Vy från Miradouro de Santa Luzia ut över myllret av gränder i Alfama
Bairro Alto. Branta gator – bra för vaderna!
Fantastiska Vyer i Lissabon
Man går och går uppför backarna, men man får sin belöning!
Gata upp och gata ner och så upp igen
Portugiser är väldigt stolta över sin Fadomusik. Många restauranger och barer bjuder sina gäster på underhållning varje kväll. Vi väljer att njuta av fadomusiken som spelas i affärer, i gathörn och på torg och som skapar en härlig stämning i staden. Det ligger en slags skön atmosfär över Lissabon. Den följer oss vart vi än går.
Utsiktsplatser finns det som sagt gott om i Lissabon. Naturligtvis söker vi upp flera av stadens höjdpunkter. Vi är inte ensamma om och att sitta och njuta av ett glas portvin eller en sangria eller en cappuchino och samtidigt blicka ut över staden.
En utsiktsplats sticker ut något eftersom den till skillnad från de övriga inte ligger naturligt på någon av de 7 kullarna. Den heter Elevador de Santa Justa och sägs ha ritats av en av Eiffels lärlingar. En spännande skapelse med hiss från gatunivå eller gångbro till utsiktsplatån med 360 gradig vy.
Mitt resetips! Ta reda på när solen går ner och se till att vara på rätt ställe! Det här var rätt ställe.
Vi såg till att planera in en solnedgångsupplevelse från Elevador de Santa Justa. Mitt resetips! Ta reda på när solen går ner och se till att vara på rätt ställe!
Gångbron till häftiga utsiktstornet Elevador de Santa Justa. Tornet sägs har ritats av en av Eiffels lärlingar
Elevador de Santa Justa. Man kan gå uppför backarna om man inte vill betala för hissen. Men de sista våningarna i den smala trappan kommer man inte undan och de är en upplevelse i sig.
Elevador de Santa Justa. En märklig utsiktsplats mitt på gatan!
Tvättlinor och spårvagnskablar i en salig blandning vilket man ser om man vänder blicken uppåt.
Elledningarna till spårvagnarna bildar mönster i luften. Kul tycker vi!
”Titta, en tom gata med spårvagnsspår. Hoppas det kommer en spårvagn snart” Jag ställer kameran in och förbereder mig. Man behöver inte vänta så länge mellan spårvagnarna. 5 minuter senare kom…en röd…
Castelo São Jorge
Likt en riddare springer jag omkring och på den häftiga borgen och letar efter min sköna prinsessa (läs Ylva). De många tornen, spännande gångarna, trånga trapporna och fantastiska utsikten i fyra väderstreck sätter igång fantasin.
Vi väljer att gå upp hit på kvällen, då är det mindre med folk och ljuset är sagolikt vackert.
Vy ut över stadens västra delar från den moriska borgen Castelo de São Jorge
Ylva tittar ner över staden i underbart kvällsljus och ser även vårt hotell
På väg ner från borgen känner vi oss hungriga och vi letar efter något att äta. Utbudet är stort. I vart och varannat gathörn finns det restauranger och caféer. Vi slår oss ner vid ett bord, som står lite instabilt på gatstenarna, i en trång gränd där kyparna springer in och ut över gatan. Stämningen är lika god som maten. Överlag är maten något billigare än hemma och vår erfarenhet av denna helg är att kvaliteten varierar.
Mätta och belåtna knallar vi vidare nerför backarna i de mörka gränderna.
Påfåglarna vid borgen Castelo de São Jorge verkade vilja gömma sig från turisterna högt uppe i träden
Även ruffiga kvarter har sin charm.
Klotter/graffitti är ett vanligt inslag på Lissabons gator
I en av gränderna vänder jag blicken rakt uppåt och ser detta motiv.
Här ligger portarna nära. Nr 65 har fått lite mer utrymme, kanske för att den är blå?
I Bairro Alto finns gott om restauranger. Här ska vi äta dagens fisk.
Avenue da Liberdade är väl värt en promenad
Världsutställningen i Lissabon 1998
En dag provar vi Lissabons tunnelbanenät och tar oss ut till Parque das Nações, ”Nationernas Park”. Här hölls världsutställningen 1998. Det var då 500 år sedan Vasco Da Gama begav sig av till Indien. I parken finns stora shoppingscentra, restauranger, hotell, världens nästa största akvarium, kasino, linbana mm. Vi intresserar oss dock mest för det estetiska och lägger nästan en heldag här och vandrar omkring med våra kameror i högsta hugg och skjuter på nästan allt. Vi kan dock inte slita oss från en tur i linbanan som löper längs kajen. Vi gillar ju höjder!
Tur att vi har var sin kamera så vi kan fotografera varann. Här fokuserar jag på Vasco Da Gama bron
Linbanan löper längs kajen
Parque das Nações
En löpare i matchande färger med ett konstverk
Vasco Da Gama bron från Ylvas perspektiv
Molnen tornar upp sig en kväll och bygger en mystisk stämning kring borgen på berget.
Rossio med det svindlande vågiga mönstret av gatsten, är värt att belysa lite extra så här kommer fler bilder därifrån.
Solens morgonstrålar letar sig in på torget Rossio
Ylva har hittat en blivande Ronaldo? Hög koncentration i dribblingarna på torget Rossio.
Ylva hittar ett par röda byxor som är ute och går på torget Rossio
En av de 2 fontänerna på torget Rossio
Vi sitter i den sköna vårsolen och njuter av en Sangria på vårt torg innan vi tar tunnelbanan till flygplatsen. Vi har blivit förälskade i Lissabon och känner att vi absoluta kommer hit igen för att jaga ännu fler spårvagnar.
När vi har tröttnat på spårvagnarna finns ju även mängder med Tuk-tuk att jaga.
Ylvas 5
Nyfiken – Vad hittar vi bakom nästa sväng eller backkrön?
Förvånad – Varför har jag inte varit här förut?
Träningsvärk – Ta några turer i trappmaskinen på gymmet innan då åker hit.
Svettigt – Vårvärmen är fullt tillräcklig!
Glöm inte – En tur till Sintra.
Världen är vacker!
Det är inte svårt att fylla 4 dagar i Lissabon. Vi hann faktiskt med en utflykt till staden Sintra också. Läs vår reseberättelse om Sintra…
Det här slottet heter Pena och ligger inte i Lissabon utan i Sintra.
