Namibia 5 – Waterberg, Windhoek och geparder

Vi har upplevt unika landskap, vild natur, vilda djur och ändlösa horisonter under två och en halv vecka. Namibia är dubbelt så stort som Sverige men med bara 2 miljoner innevånare och vi har börjat älska de stora vidderna och det glest befolkade landskapet. Vår Namibiaresa börjar närma sig slutet och det känns lite vemodigt när vi lämnar Etosha och de intensivt täta mötena med vilda djur. Men innan vi lämnar detta enastående häftiga land ska vi bland annat hinna med att besöka Waterberg National Park, en helt magiska platå, träffa geparder på nära håll samt tillbringa en förmiddag i huvudstaden.

Vi far upp och ner på den lilla och svårframkomliga vägen till vårt boende i Ohange. Med min numera vana hand styr jag galant vår 4×4 Toyota Hilux förbi alla hinder på vägen. Plötsligt springer en sabelantilop över vägen. Check på den säger vi och kryssar i vår bok!

Ohange har specialiserat sig på lodger men har en campingplats att hyra ut. Någon har varit här och eldat i donkeyn så att vi får varmvatten när vi anländer. Innan mörkret lägger sig över området hinner vi med att se några gnuer, impalor, pärlhöns, hornbills och en struts.  När vi inte längre ser lyssnar vi även till några vårtsvin som grymtar och bökar i jorden i några buskar en bit bort.

Morgonkaffet smakar gott när vi ligger kvar en stund i gryningen under våra täcken med tältduken öppen. Med kikaren i beredskap hoppas vi få se några djur uppenbara sig mellan träden i det höga gräset. Vi ser en del morgonpigga fåglar och lyssnar till dess ljuva musik. En underbart skön start på denna dag.

Vi ville ju så gärna se leoparder och geparder när vi var i Etosha, men de skygga kattdjuren gömde sig väl för oss. Vid staden Otjiwarongo svänger vi av stora vägen B1 och skumpar istället fram på en rödfärgad grusväg i över en timme. Väl värt tiden!

Vi ska bekanta oss med världens snabbaste däggdjur – geparden. För 100 år sedan fanns över 100 000 geparder i världen, nu finns bara ca 8 000. För att bevara det utrotningshotade kattdjuret bedriver Cheetah Conservation Fund forskning och utbildning för att rädda arten. Man tar bland annat hand om och föder upp föräldralösa ungar. Verksamheten är genuin och vi får mycket information om det arbete som bedrivs. Klockan 14 varje dag är det dags för mat och vi tittar på när geparderna äter lunch innan vi åker på en guidad tur i flera av hägnen.
Här föder man även upp och tränar boskapshundar som ska jaga bort geparder. Hundarna lever med sin boskapsflock och vaktar den väl. På så sätt minskar man risken att geparder ger sig på tamboskap och att bönderna skjuter katterna. Ett mycket intressant besök och det känns så bra att stödja denna organisation.

 

Mörkret har lagt sig över Waterberg när vi rullar in genom parkens grindar. En trevlig yngre man tar betalt av oss och berättar att det tar ca en timme att åka till campingen härifrån och att de stänger om 10 minuter. Vi suckar trött och funderar på hur vi ska lösa boendet i natt, när han säger ”Just kidding, it is only 100 meters” och skrattar. Roade av den namibiska humorn, som vi fått smaka på många gånger under resan, fortsätter vi de hundra metrarna för att checka vi in på Waterberg Plateau Camping. Campingen ligger strax nedanför platån. Att åka bil på en namibisk campingplats i mörker är inget att rekommendera. Efter en stunds letande hittar vi till slut en plats i mörkret, men egen grillplats och nära till faciliteter som kök, toaletter och dusch. På toaletterna hittar vi spindlar stora som de gamla femkronorna (stora som grytlock enligt Ylva) och ett stort antal geckoödlor. Varningstexter sitter överallt ”Stäng dörrarna eftersom babianer strövar omkring i området”. Det är spännande att campa i Namibia!

 

Vår resan är fylld av höjdpunkter. Waterberg är en av dem. Denna väldiga platå som tycks uppskjuten ur jorden, reser sig över 200 meter över savannen är 50 km lång och 16 km bred. Dess branta sidor målade med intensivt färgade lavar i många olika färger. Området är nationalpark sedan 1972 och i mitt tycke ett måste om man ska åka till Namibia. Berget består av sandsten och här finns flera av de stora afrikanska djuren såsom både spets- och trubbnoshörning, buffel och giraffer. Waterberg är även känt för sin rika flora och ligger dessutom på bekvämt avstånd från huvudstaden Windhoek.

 

 

Klockan 06.00 är vi på plats vid receptionen. Nu ska vi ut med de statligt ägda NWR’s (Namibian Wildlife Resort) egna guidade turer. Med vår guide och en gäng spanjorer åker vi upp på platån och har förhoppningar om att få se noshörningar och bufflar på nära håll. Redan efter några minuter, ser vi giraffer, antiloper och vårtsvin innan solen ens gått upp. Dagen innan vandrade vi upp på berget men man har endast tillgång till en liten del av Waterberg till fots. För att få tillträde uppe på platån krävs en guide.

Fleeceponshon vi får låna kommer väl till pass i den kyliga morgontimmen när vi far fram i den röda afrikanska jorden i den öppna bilen. Efter flera besök vid tomma vattenhål ser vi till slut en flock med bufflar på håll. Vi såg inga noshörningar men vi fick en god frukostpåse och en häftig upplevelse på Waterberg platå.

 

Plötsligt hör vi ljud från djur och grenar som knäcks i skogen. Vi tittar upp mot berget. Inte alls långt ifrån oss går några kudo antiloper. De står varsamt kvar och tittar på oss lika nyfiket som vi tittar på dem. Vi har tagit en kvällspromenad på Porcupine (piggsvin) Highway, i en miljö helt olik alla andra miljöer vi sett i Namibia. Här växer enorma träd i ett frodigt landskap omgivet av Waterbergs mäktiga sandstensklippor.

Fler ljud – babianer skriker och vrålar. Ljuden blir starkare och det är tydligt att det inte är något litet gruff, de är riktigt ilskna. Vid vårt boende förra natten varnade man för att babianer kan vara aggressiva mot människor. Ljuden kommer närmare och vi kan se en hel flock som far upp och ner i träden och vrålar ut sin ilska. De kommer närmare i rasande fart. Det börjar bli mörkt och vi vill ju inte ha en flock vildsinta babianer jagande hack i häl. Vart ska vi ta vägen? Vi tar upp var sin trädgren från marken så att vi kan försvara oss om de skulle anfalla. Anfallet uteblev och babianerna tystnar och sätter sig ner i det höga gräset ett femtiotal meter ifrån oss. Vi vandrar vidare, i lite högre tempo och med betydligt högre puls…
Kvällsljuset blir magiskt och innan vi kommer tillbaka till lodgen har vi lagt ifrån oss trädgrenarna och vi hinner också se några mindre vildsinta djur. Antiloper och damara dik-dik smyger omkring i skymningsljuset.

Det blir en vacker och spännande kväll som avslutas med en delikat middag på lodgen, Waterberg Wilderness lodge. När vi sitter och äter på kvällen får vi höra att babianerna inte alls är aggressiva här. Aporna hade förmodligen en intern fight om en smaskig skorpion eller nåt sa en av de anställda vid lodgen när vi berättade om kvällens strapatser. I våra minnen kommer dock dessa babianer vara farligaste aporna i världen. Minnet av kvällens promenad blir liksom lite mer spännande då…

 

 

Även denna morgon samlas vi tidigt för en guidad tur. Denna gång tills fots från Waterberg Wilderness lodge. Vi får lära oss mycket om Namibias flora och fauna av vår engagerade guide Foreman. Bland annat hur man kan se på spillningen om det är från en trubbnoshörning eller en spetsnoshörning. Det är spännade att gå omkring på Waterbergs platå och se färska spår av djur som noshörningar och bufflar. Vi ser dock inte så mycket djur men vi får se uppleva fantastiska vyer ut över savannen.

 

 

 

Sista etappen på vår resa är huvudstaden Windhoek. Med sina 330 000 innevånare är det Namibias överlägset största stad. Vi stannar här en natt och hinner med en halv dag i stadens centrala delar. Windhoek har en mysig stadskärna och vi passar på att shoppa lite handarbete i Namibia Craft Centre.