”Ett akvarium” utbrister Ylva när hon står på piren i hamnen och tittar ner i det klara vattnet. Hundratals fiskar i alla regnbågens färger simmar lugnt omkring i den klara vattnet. De verkar hälsa oss välkomna till Seychellerna.

 

”Don’t worry, the boat won’t leave without you” sa kvinnan bakom luckan, i den varma och trånga lokalen där biljetterna såldes i hamnen. Det gick inte speciellt fort här heller. Vi tog kvinnan på orden, slutade fixera oss på klockslag och tider och slappnade av precis som ö-borna själva verkade göra. En behaglig känsla av ”det ordnar sig” och ”glöm tidtabellen – vi åker när alla är ombord” infann sig. Väl ombord på båten, trötta efter en lång resa, spanade vi ut över relingen på båten när helt plötsligt ett par flygfiskar kom farandes strax ovanför vattenytan. Upplevelsen ger ny energi och vi njuter i fulla drag av båtfärden mot Praslin.

 

Trötta och hungriga ville vi gärna ta oss till vårt rum så snart som möjligt för att byta långbyxorna mot badbyxor. Den trevlige och pratglada taxichauffören tar oss till hotellet, via både bankomat och livsmedelsaffär. Livsmedel kanske var att ta i, det var mest snacks och läsk, men lite ätbart införskaffades.

När vi anländer till Hotel Cote d’Or Club tackar vi ja när vi får frågan om vi önskar äta lunch här. Vi visas till vår bungalow och tror knappt våra ögon när vi ser hur vacker stranden är. Läget på vår bungalow vid stranden Anse Volbert eller Cote d’Or som den också heter kan inte vara bättre. Efter ett underbart dopp i det 28 grader varma vattnet går vi till restaurangen. Vi blir hänvisade till ett bord…på stranden…under en palm. Kan det bli bättre än så här? En liten illgrön ödla gör oss sällskap i väntan på maten. Vi njuter av det fantastiskt goda italienska köket som bjuds och konstaterar gemensamt att här kommer vi nog att trivas under den vecka vi ska bo på den här ön.

 

Anse Lazio – världens vackraste strand

Med fötterna i den heta och fuktiga sanden ser vi oss omkring när vi gör vårt första besök på en av alla paradisstränder på Seychellerna (förutom den vi bor vid förstås…). Vid en första anblick ser stranden tom ut. Konstigt,var är alla människor? Det är så varmt att det knappt går att vara i solen så folk har gömt sig under palmbladen eller står med endast huvudet ovanför ytan av det turkosa vattnet. Vi gör iordning en plats i sanden under några palmer. Det känns som att vi har byggt oss en liten koja med fantastisk utsikt ut över en magiskt vacker strand med så där turkost vatten som man bara tror finns i resebroschyrer. En magisk plats! Här skulle det hända grejer senare under veckan, visade det sig. Men det får du läsa om lite längre fram…

Under våra dagar på Seychellerna ser vi inte en enda försäljare som går omkring på stranden och pockar på uppmärksamhet. Skönt! Ska man äta eller dricka måste man ta med eget, eller som man kan göra här, gå till den trevlig restaurangen Le Chevalier som ligger i anslutning till stranden Anse Lazio.

Våra tio dagar på Seychellerna bjöd definitivt på det vi kommit hit för att uppleva, plus lite till. Turkost vatten som sköljer över de mjukt formade granitklipporna vackert ”placerade” på de vita stränderna, palmer som vajar högt upp i luften eller släpar sina vackra blad i sanden. Jättesköldpaddor, ödlor, gigantiska fladdermöss och tusentals färggranna fiskar är några av de djur vi fick möta på nära håll. Strålande solnedgångar, cykelturer, gästvänlighet och väldigt god mat kan ni också läsa om i dessa blogginlägg som jag har delat upp i 3 med början på ön Praslin. Välkommen till bloggen – följ med oss på äventyr!

Seychellerna är en ögrupp bestående av 115 öar mitt ute i Indiska oceanen, en bra bit utanför Afrikas östra kust, strax söder om ekvatorn. Öarna är inte bara kända för det jag räknade upp här, utan även känt för oss svenskar för att prinsessan Madeleine med maken Chris O’Neill firade sin bröllopsresa på en av de finaste öarna.

Bästa tiden att packa ner badbyxorna och snorkeln för att flyga hit är mellan oktober och april. Väljer man andra delen av året bör man även ta med sig paraplyet. Långkalsongerna kan dock ligga kvar i garderoben oavsett när man åker då medeldagstemperaturen ligger runt 30 grader under högsäsong, några grader svalare under regnsäsongen.
Man klarar sig utmärkt med engelska här men de flesta pratar även franska och kreolska.

Anse Volberts kritvita sand

Utsikten från vår bungalow, längst ner i raden längs stranden, är som ögongodis. Vi konstaterar ganska snart att vi inte hör till dem som gärna ligger stilla i solstolarna så utflykterna blir många under de sju dagarna vi bodde på ön Praslin.

 

Valle De Mai – Coco de meer

Vallee de Mai, detta djungelparadis och Seychellernas största och viktigaste nationalpark. Vi slog oss ihop med flera andra par och gick en guidad tur med en mycket underhållare och glad ung biolog. Han visar upp den världsberömda Coco de meer palmen som endast finns på Seychellerna. De nästa 20 hektar stora nationalparken Valle de Mai är sedan 1983 med på Unescos världsarvslista.

Vår guide delar flera gånger med sig av sina synpunkter kring de rika ryssar och kineser som håller på att exploatera ön med stora lyxiga hotell. Han vill bevara ön och dess unika natur. Många av innevånarna på öarna delar hans oro.
Vi hade hoppats på att få se fler djur och insekter än de grodor och några ödlor vi fick se, men de valde att göra annat så här dags på dygnet. En svart papegoja, en av många endemiska arter, svischade snabbt förbi bland palmbladen. Efter ett par timmars tur i Valle de Mai och många liter vatten senare stiger vi ombord på den lokala bussen, vilket är ett äventyr i sig men både praktiskt och billigt. Slutmålet för bussturen var den vackra stranden Anse Lazio. Efter en något skumpig färd kliver vi av bussen och går den sista biten. Det första vi möts av när vi siktat stranden är ett par jättesköldpaddor som har fattat tycke för varandra i en inhängnad. Parningsaktens stönanden finner både vi och övriga åskådare väldigt underhållande.

 

Utflykt till ön Curieuse

Svetten rinner över hela kroppen och klockan har inte slagit nio än. Vi vandrar längs vår strand, Anse Volbert, på väg till båten som ska ta oss med på en utflykt till ön Curieuse. Efter en halvtimmes färd i den lilla båten tillsammans med 10 andra turister från hela världen, glider vi iland på en fantastiskt vacker ö. Vi möts av turkost vatten, palmer, kritvit sand och svarta mäktigt formade granitklippor som ligger vid vattenbrynet. Väl iland bjuder ön på nästa häftiga upplevelse, jättesköldpaddor. Här finns över 200 individer av detta urdjur som vankar fram och tillbaka i jakt på grönt. Nåja, vankar och vankar, de flesta ligger mest still. Lite gott gräs verkar sätta fart på den mest sömniga jättesköldpadda och vi imponeras av hur häpnadsväckande stora när de blir när de reser på sig och sträcker ut halsen för att komma åt godsakerna vi erbjuder.

En vandring tvärs över ön Curieuse tar oss till stranden Anse St Jose. Enligt guiden skulle promenaden ta 20 minuter men som allt annat här på ön tar allt mycket längre tid. Kanske är det vi som anammat den lite långdammar livsstilen? Tjugo minuter blir nog närmare en timme men vad gör det när vi vandrar i landskap med palmskogar, mangroveträsk och uppför häftiga bergskullar med läckert formade granitklippor. Exotiska fåglar, jättestora krabbor och snäckor skådar vi längs vägen.

Vid en utsiktspunkt ser vi från ovan flera stora eagle rays  (örnrockor) flyga fram under vattnet i bukten nedanför oss. Väl framme vid den fantastiska stranden Anse St Jose hinner vi med ett dopp i det klara, turkosa vattnet innan vi blir serverade grillad barracuda och goda sallader. Mycket gott! Vi dricker litervis med vatten för att kompensera vätskeförlusten under vandringen.

Vi stannar till vid St Pierre, den lilla ön som anses vara ett av de bästa snorklingsställena runt Praslin. Jag ligger och plaskar vid ytan och får syn på ett stim med flera hundra vackert klarblå fiskar. Bara ett par meter under mig glider de sakta fram i det klara, böljande vattnet. Jag beundrar akvarievyn under några minuter innan jag försöker påkalla Ylvas uppmärksamhet. Det bubblar och sprutar vatten om mig, men Ylva varken ser eller hör mig så jag blir ensam om upplevelsen.  På väg hemåt med båten delar vi sprudlande med oss av varandras upplevelser i vattnet. Jag berättade nog förresten för alla på båten vad jag hade sett, flera gånger om dessutom… Jag ser vackra, skinande blå fiskar framför mig resten av dagen, bilder som etsat sig kvar i minnet.

 

Många kvällar tillbringade vi vandrandes längs stranden Anse Volbert. Vi fick uppleva en sprakande åskväder över horisonten första kvällen och även fina kvällar med vackra solnedgångar.

Det varma vattnet smeker behagligt runt vader och fötter när vi promenerar på vår strand, Anse Volbert. Vi är på väg till byns bästa restaurang för att avnjuta den välkända, mycket läckra buffén. Plötsligt dammar det till under vattnet där jag sätter ner min fot. En rocka som blev störd av vår närvaro och vispar till sanden när den simmar iväg. De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan ”vingspetsarna”. ”De är inte farliga, men undvik att trampa på dem för då kan du bli stungen”. Så svarar hotellpersonalen på våra frågor om det finns något att akta sig för i de fantastiskt vackra vattnet. Lättare sagt än gjort då rockor är experter på att bädda ner sig i sanden så att endast ögonen sticker upp. Vi hoppas att rockorna ska upptäcka oss och ha vänligheten att flytta sig om vi kommer för nära. Förutom rockorna är det endast en och annan pytteliten haj som bryter akvariekänslan.
När en vithaj bet ihjäl en brittisk turist på en strand på Seychellerna 2010 påbörjades en frenetisk jakt på alla hajar i närheten av öarna. Många hajar fick sätta livet till vilket medförde att andra djur har förökat sig, t ex rockorna. Hajarna då? De behöver man inte vara rädd för här längre.

Efter att ha mumsat i oss den läckra buffén med mycket grillat kött och dagens fångst från havet på Les Lauriers och delat en flaska svalkande vitt vin, valde vi att promenera hem via stranden. Det finns en bilväg men man undviker gärna den på kvällarna då det inte finns några trottoarer eller vägrenar. Väl nere vid stranden visade det sig det inte var mycket kvar av den… Tidvattnet hade nafsat åt sig så gott som all strand. Inga lampor lyser upp vid vattenbrynet, istället vi fick strålande hjälp av en starkt lysande fullmåne. Det var lite kusligt att gå där i vattnet med skorna i handen känna alger och andra växter svepa runt fötter, med vetskap om att här finns även rockor och krabbor, men samtidigt en häftig upplevelse. Upplevelsen förstärktes ytterligare av de gigantiska fladdermössen som svävar ovanför oss. Fladdermöss och månsken är ju en spännande kombo.

 

En hyrbil gav oss möjlighet att ta oss lite längre och att utforska utan att behöva tänka på busstidtabeller. Friare men dyrare. Hotellet hjälpte oss att kontakta hyrbilsfirman och allt gick väldigt smidigt. Praslin har en huvudväg som nästan går runt hela ön. Den tar en timme att åka, om man inte gör några stopp vill säga… Bilarna är få och tempot på vägarna är ganska lugnt. Högsta tillåtna hastighet är 50 km/h. Med räckeslösa stup på fem-sex meter längs med brantare partier av vägen, bör man dock har en viss vana av bilkörning innan man bestämmer sig för att kontakta hyrbilsfirman. Sa jag att det är vänstertrafik?
Med hyrbil tar man sig enkelt fram till vackra, folktomma stränder. Det är egentligen bara på de mest kända stränderna som man märker av att det faktiskt finns fler turister på ön. Alldeles ensamma strosar vi omkring på flera olika stränder och njuter av den exotiska naturen. Vi roar oss med att fotografera och plocka snäckskal. Det blir ett och annat dopp också i (tjatigt det här…) det turkosa vattnet.

När vi hyrde bil avslutade vi dagen på Anse Lazio och fick en magisk afton med fantastisk solnedgång och vi passade på att byta ringar med varann. Svårslaget ställe att förlova sig på.

 

”On La Digue, we have no problem” fick vi höra när vi steg av båten. Två av dagarna gjorde vi utflykter till ön La Digue, det tar ca 15 minuter om man åker från hamnen på Praslin. Så här i efterhand skulle vi nog ha bott 2 nätter på La Digue. Se mer om våra cykelturer på och vårt besök på världens mest kända strand på La Digue och på den största av Seychellernas öar, Mahe.